TAPOTEMENT tap1otemaŋ4 l. -ment4, n.; best. -et; äv. TAPOTEMANG tap1otemaŋ4.
Ordformer
(-mang 1981 osv. -ment 1926 osv.)
Etymologi
[av fr. tapotement, avledn. av tapoter, klappa lätt (med upprepade slag), av taper, slå (med öppen hand), klappa (se TAPPERA)]
(fackspr.) massage utförd genom hastiga slag med fingrarna. Sundberg(1926). Endast tapotement kan ibland åstadkomma en volymökning (av muskler). SvLäkT 1935, s. 1703.
