SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2003  
TASSEMARK tas3e~mar2k, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(tass- 19211954. tassa- 19021954. tasse- 1921 osv.)
Etymologi
[sv. dial. tassamark; förleden sannol. TASSE, sbst.3, efterleden MARK, sbst.1]
oländigt l. svårframkomligt l. ödsligt (skogs)område, vildmark, ödemark; vanl. i pl.; äv. mer l. mindre bildl., om misstänkt l. ljusskyggt (se LJUSSKYGG 2) verksamhetsområde o. d. Fallström Gyllenr. 169 (1902). Jag måste .. gå genom Stommens och Nygårdens tassamarker och kom mången gång genomvåt till skolan. ÅbSvUndH 61: D 5 (1905). Likadant är det i gränstrakterna mellan Halland och Småland: samma tassemarker, samma ödslighet av myr och skog. TurÅ 1958, s. 251. Det enda som skvallrar om att här är stora saker i görningen är tre silverblänkande transformatorer mitt inne i de småländska tassemarkerna. SvD(A) 12 ⁄ 5 1966, s. 3. (Hon) är en kvinna som hålllit sig .. borta från kotterier och uppgörelser i politikens tassemarker. Expressen 21 ⁄ 3 2000, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content