TEATRAL te1atra4l, adj.; adv. -T.
Anm. I början av 1900-talet uppfattades ordet som dött. Berg SoS 9: 9 (1909).
Etymologi
[jfr nor. bm. teatral, eng. theatral, fr. théâtral, av lat. theatralis, hörande till teater, avledn. av lat. theatrum (se TEATER)]
som rör l. tillhör l. är ägnad för teater, ofta med tanke på det sätt teater (inför publik) medvetet och med (sin konstarts särskilda) konstgrepp och effekter framställer l. efterliknar l. omformar verkligheten; jfr TEATERAKTIG, TEATRALISK. (En neapolitanare) skulle .. uppföra ett theatralt feurvärkeri, som torde förtjäna applaus, och utbad sig att härtill få nyttja komedihuset. Tersmeden Mem. 6: 142 (c. 1790). Ehuru denna fars icke är anlagd utan en viss beräkning på theatral verkan .. är den likväl .. vida torftigare, än man kunnat vänta sig. SvLittFT 1834, sp. 670. Vår teater (gjorde) inte en insats i den meningen att den gav upphov till en ny stil, en ny teatral riktning. Falck 5ÅrStrindbg 334 (1935). I målsättning skymtar man att det rent teatrala uttrycket (i dansen) — fast långt från det teatraliska — betyder mycket. SvD 2 ⁄ 12 1969, s. 13. Borgarhuset är ljussatt efter teatrala principer, dvs ljuset har alltid en medveten funktion. Kulturen 1991, s. 51. —
Ssg: TEATRAL-STIL. (†) om viss musikalisk stil. At en vid componerande borde i akttaga en viss styl .. nämligen kyrko-stylen, Theatral-stylen och Cameral-stylen. VetAH 1748, s. 165. —
