TEKNO- tek1no- l. -ω-, äv. (i ssgn -stress o. där allenarådande) tek3no~ l. tek3nω~, ssgsförled.
Etymologi
[jfr d. tekno-, t., eng. o. fr. techno-; till TEKNIK]
ss. förled i ssgr: som avser l. har samband med teknik; teknik-; tekniker-.
Ssgr: TEKNO-KEMISK1040. (numera nästan bl. i Finl.) kemisk-teknisk. Landskrona Tekno-Chemiska Fabriks Actie-Bolag. BoupptVäxjö 1865. Träavfallet kan numera förarbetas teknokemiskt i många olika riktningar. KalSvFolkskV 1943, s. 74. —
-KRAT, -KRATI, -KRATISERA, -KRATISK, -KRATISM, se d. o. —
-LEKT104. [senare leden från dialekt; med avs. på bildningssättet jfr sociolekt] språkv. för en yrkesgrupp l. ett fackområde kännetecknande språkform, fackspråk. Låt dialekterna vara, några allvarligare språkbarriärer ställer de inte till med. Betydligt mera betänkligt är det beställt med teknolekterna. NTeknik 1974, nr 40, s. 6. —
-LOG, -LOGI, -LOGISERA, -LOGISK, se d. o. —
-STRESS. [jfr eng. technostress] stress (se d. o. 2) framkallad av arbete (i högt tempo) med tekniska hjälpmedel (ss. maskiner l. datorer o. d.); jfr teknik-stress. En serie av helt nya sjukdomar har dykt upp i Japan orsakade av teknostress, dvs påfrestning på människokroppen i arbetslivet orsakade av arbete med högteknologi. DN 15 ⁄ 9 1985, s. 18.
