SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1981  
SOCIO- sωs1iω- l. sos1-, äv. -sio-, äv. 010—.
Etymologi
[jfr t. sozio-, eng. socio-, fr. socio-; till lat. socius, kamrat (se SOCIAL). — Jfr SOCIONOM]
ss. förled i ssgr: som tillhör l. avser samhället l. de mänskliga relationerna inom samhället, samhällelig l. social, samhälls-, social-.
Ssgr [i allm. med förebilder l. motsvarigheter i t., eng. o. fr.] (i sht i fackspr.): SOCIO-BIOLOG. person som ägnar sig åt sociobiologi. ForsknFramst. 1978, nr 6, s. 37.
-BIOLOGI. vetenskapsgren som behandlar sambandet mellan sociala förhållanden i samhället o. de biologiska (genetiska) förhållandena hos människorna. ForsknFramst. 1978, nr 6, s. 37.
-DRAMA. benämning på en inom sociometrin använd metod att låta personer spela roller (se roll, sbst.1 3 a) inom en viss grupp; äv. om enskild händelse varvid de enskilda personerna uppträder i enlighet med sina (förväntade) sociala roller. LD 1958, nr 173, s. 12. DN 1977, nr 149, s. 24.
-EKONOMISK. social o. ekonomisk; jfr social-ekonomisk. DN(A) 1964, nr 28, s. 34 (ss. adv.). Elever från olika socioekonomiska skikt. ÖgCorr. 11/4 1970, Bil. s. 4.
-GRAF. (mera tillf.) person som ägnar sig åt sociografi. SvGeogrÅb. 1956, s. 168.
-GRAFI. (mera tillf.) om den deskriptiva sociologien. SvGeogrÅb. 1948, s. 104.
-GRAFISK. (mera tillf.) adj. till (-graf o.) -grafi. SvGeogrÅb. 1948, s. 111.
-GRAM. i sociometrin: grafisk framställning (diagram) över de sociala relationerna (i sht attraktioner o. repulsioner) mellan individerna i en social grupp. SvGeogrÅb. 1948, s. 111.
-KULTURELL. social o. kulturell. SvGeogrÅb. 1948, s. 115 (om personliga drag).
-LEKT. [senare leden från dialekt] språkv. för en socialgrupp kännetecknande l. i visst socialt sammanhang använd skiftning l. art av ett språk. SDS 1971, nr 103, s. 4.
-LINGVISTIK. språksociologi. SpråkSamh. 1: 5 (1972).
-LOG, om person m.//ig., om sak r.
1) person (vetenskapsman) som ägnar sig åt sociologi. Lidforss Fragm. 118 (1904).
2) (i vissa kretsar) vid universitet l. högskola: sociologisk institution; i sht i sg. best. SvD 1970, nr 64, s. 5.
-LOGI.
1) vetenskap med uppgift att undersöka de allmänna grunderna för o. den allmänna utvecklingen av det mänskliga sociala livet; ofta uppfattat l. avgränsat på olika sätt, särsk.: samhällsvetenskap l. samhällslära o. d. (i sammanfattande bet.). Bolin Statsl. 2: 134 (1871). Sociologin, läran om den småningom växande gemensamma menskliga erfarenheten eller om samhällsutvecklingens lag. Feilitzen Real. 3: 13 (1885). Hälst vill han läsa nationalekonomi och statskunskap, sociologi, som han säger. Barr o. Wigforss UppsLd 43 (1906). VetenskIDag 214 (1940; i sammanfattande bet.). jfr kriminal-, regional-, religions-, rätts-, språk-sociologi. särsk. (mera tillf.) i utvidgad anv. (jfr 2), om det som utgör föremålet för ovan nämnda vetenskap. Religionens yttringar äro dock något mer än religiös sociologi — de låta ej förklara sig blott av villkoren för människornas sammanlefnad. Nilsson PrimRel. 162 (1911).
2) (numera mindre br.) i utvidgad anv. (jfr 1 slutet): vetenskap som studerar l. har till sin uppgift att studera växtsamhällen. Östergren (1943). jfr växt-sociologi.
-LOGISK. jfr (-log o.) -logi 1, 2. Lundin NSthm 674 (1890). Från sociologisk synpunkt finns ingen anledning att placera dessa rotlösa växter i annan grupp än de rotfästa. Almquist UpplVeg. 70 (1929). (P. O.) Barck är en företrädare för den sociologiskt orienterade litteraturforskningen. FinT 1955, s. 19.
-METRI. inom sociologi o. socialpsykologi använd metod att gm olika former av observationer o. enkäter insamla data om o. medelst t. ex. sociogram ange de sociala relationerna inom en grupp; äv. om läran l. vetenskapen om denna metod. 2SvUppslB (1953).
-METRIK. (mera tillf.) sociometri. Husén Psyk. 210 (1954).
-METRISK. jfr -metri (o. -metrik). 2SvUppslB (1953; om test). TSvLärov. 1954, s. 359 (om undersökning).
-MORFISM ~morfis2m, r.; best. -en. [med avs. på senare leden jfr antropomorfism] uppfattning av ngt (i sht religionen) i analogi med de mänskliga samhällsförhållandena; jfr antropomorfism. 2NF 10: 724 (1908).
-NOM, se d. o. —
-PAT. (i fackspr.) person med onormala svårigheter att anpassa sig till samhället, socialt missanpassad person, social psykopat, asocial individ. DN 1968, nr 326, s. 13.
Ssgr (mera tillf.): sociopat-sjukhus. DN 1968, nr 326, s. 13.
-PATI. (mera tillf.) social missanpassning, social psykopati, asocialitet. DN 1968, nr 326, s. 13.
-PATISK. (mera tillf.) adj. till -pat o. -pati. SAOL (1973).
-TERAPEUT. terapeut som ägnar sig åt socioterapi. SvD(A) 1958, nr 329, s. 21. DN 1970, nr 311, s. 3.
-TERAPI. på sjukhus l. annan vårdinrättning o. d.: praktisk verksamhet med syfte att öka de omhändertagnas möjligheter till återanpassning till samhällslivet (t. ex. efter sjukhusvistelsen); äv. konkret, om avdelning för sådan verksamhet. BonnierLex. 1: 680 (1961). SDS 1979, nr 228, s. 23.
Spoiler title
Spoiler content