SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2003  
TELEFONI tel1efoni4, äv. -fω -, r.; best. -(e)n.
Ordformer
(förr äv. -ph-)
Etymologi
[jfr d. telefoni, nor. telefoni, t. telefonie, ä. t. äv.: telephonie, eng. telephony, fr. téléphonie; avledn. av TELEFON]
(i sht i fackspr.) om vetenskap(en) l. lära(n) om överföring av ljud, särsk. tal, medelst elektriska signaler l. radiosignaler mellan två l. flera telefoner; äv. i konkretare anv., dels om telefondrift l. -verksamhet, dels (o. i sht) om sätt l. teknik för sådan överföring. Trådlös telefoni. UB 2: 476 (1873). BonnierKL (1927; om verksamhet). Om också Ericsson ej gjort några epokgörande uppfinningar inom telefonien, har dock otvivelaktigt hans verksamhet varit av stor betydelse för dess utveckling. TT 1927, Allm. s. 34. Professorer .. i telegrafi o. telefoni. SvStatskal. 1939, s. 707. På internationella samtal blir det mycket billigare än vanlig telefoni .. säger Nicholas McNolty, expert på Internettelefoni. RådRön 1998, nr 3, s. 18. — jfr MULTIPLEX-, RADIO-, SELEKTOR-TELEFONI. —
Ssgr (i fackspr.): TELEFONI-FREKVENS. frekvens l. svängningstal för trådlös telefoni. Möjligheterna till lokalisering ökar med att moderna pejlapparater för fartyg alltmer utrustas för mottagning även på telefonifrekvenser. SvD(A) 8 ⁄ 1 1960, s. 17.
-KANAL. om kanal l. frekvensband (dvs. område omfattande vissa, medelst siffror angivna frekvenser) för telefoni via kabel l. radio. Kombineras (radiolänk)stationen med bärfrekvensapparat kan flera telefonikanaler upprättas. Armésold. 63 (1962).
Spoiler title
Spoiler content