TELEFONÖR tel1efonœ4r, äv. -fω -, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er.
(vard.) person som telefonerar; särsk. om person som till tidningsredaktion l. radiostation o. d. telefonerar in upplysning l. inlägg o. d. i ngn aktuell fråga o. d.; jfr TELEFONERARE. En av våra telefonörer meddelar sin åsikt att obligatorisk trafikförsäkring för mopeder vore betydligt viktigare än skatt. GbgP 13 ⁄ 12 1953, s. 9. Säljbolaget har tre försäljningsavdelningar, varav två på fältet .. samt en telefonorganisation om 20 telefonörer. Expressen 12 ⁄ 5 1967, s. 28. En nyhet .. är att den vårdsökande kan ringa .. och be sjukhuset ta kontakt. Läkaren ringer sedan själv upp telefonören. GbgP 30 ⁄ 10 1973, s. 8. GT 13 ⁄ 1 1999, s. 44.
