SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2003  
TELEFONISK tel1efå4nisk (hos LoW (1889) anges äv. uttal med halvlång vokal i första stavelsen), äv. -fω4-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr d. telefonisk, nor. telefonisk, t. telefonisch, ä. t. äv.: telephonisch; jfr äv. eng. telephonic, fr. téléphonique; avledn. av TELEFON]
(ngn gg) som gäller l. avser l. har samband med telefoni; ss. adv., särsk.: telefonledes. Telefonisk förbindelse. Telefonisk förfrågan. BerFramstTelegr. 7 (1881). Den ljudöfverföring, som till följd af vare sig telefonisk eller telegrafisk induktion eger rum, kan .. blifva till väsendtlig olägenhet för telefoneringen. Nyström Telef. 133 (1885). Vill Du bli till qvällen hos mig om lördag, från kl 7 .. så svara telefoniskt. Strindberg Brev 14: 6 (1901). Europas telefoniska samtrafik. GHT 18 ⁄ 2 1926, s. 3. SAOL (1986). — jfr RADIO-TELEFONISK. —
Spoiler title
Spoiler content