TELMSELD, r. l. m.; anträffat bl. i pl. -ar.
Etymologi
[utlöst ur SANKTELMSELD gm missuppfattning av ssgns senare led]
(†) elmseld, sanktelmseld. Telms-eldar, fordom Castor och Pollux kallade, äro ej annat, än sådana lågor, som vid Electriska försök visa sig på spitsar. Bergman Jordkl. 284 (1766). Heinrich (1828).
