TENACITET ten1asite4t l. tä-, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. tenazität, eng. tenacity; av fr. ténacité, av lat. tenacitas (gen. -tātis), till tenax (gen. -ācis), fasthållande, seg, till tenere, hålla (se TÄNJA)]
egenskapen att (envist) hålla fast l. häfta vid; seghet; klibbighet. JernkA 1820, s. 93. — särsk.
b) i fråga om person: förhållandet l. egenskapen att vara uthållig l. uppmärksam l. koncentrerad; uthållighet; förr äv.: envishet l. ihärdighet o. d.; särsk. psykol. om förmåga att hålla fast uppmärksamheten vid ett stimulus. Tenacitet .. (dvs.) enwishet. Pfeiffer (1837). Minnets fel och företräden .. (beror delvis) af dess Tenacitet .. (där man skiljer) mellan det Starka och Svaga (minnet). Trana Psych. 2: 51 (1847). Presidenten har .. ärft en sådan tenacitet i lynnet, att ingen menniska rår på honom. Ahnfelt Rääf 165 (c. 1860). Tenacitet. .. (dvs.) medvetandets inriktning på något utan att individen låter sig störas av ovidkommande stimuli i omgivningen eller i sitt eget själsliv. PsykLex. (1994).
c) (†) i fråga om smittämne: förmåga att bevara sin livskraft. Genom fyndet af mjältbrandsbacillernas sporer vann man förklaringen öfver mjältbrandens tenacitet. Sundberg Mikroorg. 13 (1895). (Rödsjukans smittämne) besitter stor tenacitet och kan intorkadt bevara sin virulens i 30 dagar. 2NF 24: 134 (1916).
SAOB
