[jfr eng. taenarian; avledn. av den lat. formen Taenarus av det gr. namnet Ταίναρος; udde på den gr. halvön Peloponnesos; i antik mytologi namn på en där belägen grotta som var ingång till underjorden o. i överförd anv. i poetiskt språk liktydigt med: underjorden, helvetet]
