TEORIST, m. ⁄ ⁄ ig; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. theorist; till TEORI]
(†) teoretiker. Practici äro likaså stridige, som Theoristerne. Thorild (SVS) 4: 169 (1795). En tredje teorist åter påstår, att penningen endast är en invisning på arbete. Järta 2: 217 (1823). 1840—41 års konst(itutions)utskott hade en majoritet af exalterade theorister och kannstöpare. Leijonhufvud Minnesant. 304 (1841). När man .. i theoristernes böcker (såg) Lifwet reduceras till samma physiska krafter, som äro .. werkande i den Oorganiska werlden, så (osv.). SKN 1843, s. 100. Högberg Jim 43 (1909).
