TERRESTER tæräs4ter, adj.; n. o. adv. -T.
Etymologi
[av lat. terrester (gen. terrestris), avledn. av terra, jord, land (se TERRA); jfr t. terrestrisch (se TERRESTRISK), eng. terrestre, terrestrial, fr. terrestre]
(i fackspr.) som avser l. hör samman med jorden (i motsats till andra himlakroppar o. d.); äv.: som avser l. hör samman med land (i motsats till hav o. d.); äv., om organism: som lever på land l. på marken; jfr CELEST 1. Thorild (SVS) 1: 66 (1784). Alla terrestra verkningar af sol-värmen modifieras af atmospherens mellankomst och vattnenas tillvarelse. Cronstrand ÅrsbVetA 1825, s. 328. Hos en del terrestra orkidéer saknas .. hvilperiod. 2NF 20: 897 (1914). Dessa egendomliga, halvt terrestra s. k. slamkrypare. Gislén UppgSolL 62 (1933). I mån av behov må (i sjöbefälsskola) extra lektioner anordnas inom styrmans- och sjökaptensklasserna för terrestra och astronomiska observationer. SFS 1953, s. 1089. De stora terrestra ekosystemen, biomen, i form av tropisk regnskog, gräs- och buskmarker, tempererade skogar, tundra m m. Nihlgård o. Rundgren NatDynam. 142 (1978). — särsk.
a) i uttr. terrester navigation, navigation med hjälp av iakttagelser på jordytan (av sjömärken l. fyrar o. dyl. l. gm lodning o. d.). Navigationen indelas i: Terrester navigation, som grundar sig på iakttagelser å jordytan, samt Astronomisk navigation. Hägg PraktNav. 5 (1900). Swedenborg och jag utbildades i terrester och celestial navigation av doktor Carlheim-Gyllensköld vid Stockholms observatorium. Sundman AndréeLuftf. 52 (1967).
Ssgr (i fackspr.): TERRESTER-KIKARE. tubkikare avsedd för betraktande av föremål på jordytan. Fock 1Fys. 345 (1854). Terresterkikaren .. är en astronomisk kikare, där objektivets bild blir rättvänd genom att en el. flera positiva mellanlinser inskjutas mellan objektiv och okular. 3NF 11: 670 (1929). —
