TETANI tet1ani4, r.; best. -(e)n. Anm. Ordet förekommer äv. i den lat. formen tetania.
Etymologi
[jfr d. tetani, t. tetanie, eng. tetany, nylat. tetania; av fr. tétanie, av tétanos, av gr. τέτανος (se TETANUS)]
med. benägenhet för l. tillstånd av muskelkramp, i sht i händer l. fötter; särsk. om sådan benägenhet osv. orsakad av brist på joniserat kalcium i blod o. vävnader (jfr TETANUS). FörhLäkS 1881, s. 83. Fall av tetani vid överventilation (rethosta) och kräkningar. UUMatr. 1926, s. 35. Vid underfunktion av bisköldkörtlarna hos människa .. minskar blodets kalkhalt och inträder ett kramptillstånd, s. k. tetani. Fåhræus LäkH 3: 335 (1950).
