[av fr. tic, ofrivillig ryckning, ovana, sannol. ljudsymbolisk bildning; pl.-formen tics av eng. tics, pl. av samma (urspr. fr.) ord]
1) om ofrivillig (rytmisk) rörelse, särsk. (i sht med.) om återkommande, ofrivillig, stereotyp muskelrörelse (i ansiktet) l. om ofrivilligt utstött ljud ss. hostning l. harkling o. dyl. l. tvångsmässig upprepning l. användning av ord; i sht (o. numera nästan bl.) i pl. Motoriska tics. Enkla, komplexa tics. Det var icke en ensidig hopknipning af några muskler såsom i tic. Strindberg Utop. 104(1885). På nervös konstitutionell bas stå .. (de) ryckningar, blinkningar, grimaseringar, kastningar med huvudet eller andra ideligen på fotografiskt lika sätt återkommande gester, s. k. tic’s. Bergmark Nervsj. 177(1931). En 11-årig pojke med generella tics, som nära nog omöjliggjorde hans skolgång. NordMed. 1966, s. 1255. Tics är vanligast i skolåldern .. I många fall börjar de som adekvata reflexer .. som när man harklar sig i samband med en halsinfektion. PsykLex.(1994). Vokala tics: (dvs.) ett tvångsmässigt användande av ”fula” ord, ett ständigt upprepande av vissa uttryck. Expressen 12 ⁄ 8 2001, s. 24.
2) (†) nyck l. infall l. påhitt; egenhet l. okynne o. d.; förr särsk. i uttr. tic mot ngn, motvilja l. agg mot ngn. 1781 upphörde — jag vet ej af hvad orsak, om icke Chapmans tique mot Amiralitetscollegio — mastafhämtningen. Tersmeden Mem. 6: 45(c. 1790). Husdjurens lynne och ticker. Bremer 1: 372(cit. fr. 1841). Hvar och en familj har sin egen grundtyp och derjemte sin egen lilla tic, vurm, spiritus familiaris. Bremer Sysk. 1: 8(1848).
SAOB
