SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TIDS ti4ds, förr äv. (i bet. 2) TIDSE, adv.
Ordformer
(tids (-ij-, -z) 1560 osv. tidze 1562)
Etymologi
[eg. gen. sg. av TID, som stelnat i vissa uttr. o. erhållit en rent adverbiell anv. o. bet.]
1) i uttr. som avser tidpunkt. — jfr FORDOM-TIDS.
a) (numera föga br.) i uttr. så (äv. så här) tids, vid den (här) tiden, vid samma tid. G1R 29: 692 (1560). Jag tycker tiden har något brådtom. Nu är jag åter et helt år äldre än i fior så här tids. 1Saml. 6: 80 (1774). Så här tids på dygnet. Selin GUtskärssläkt. 387 (1937). — särsk. (†) i utvidgad anv., i uttr. så tids, för sent. Dalin (1854). Cannelin (1939).
b) (†) i uttr. hur(u) tids, vid vilken tid, hur dags. (Antikvarier ska ta reda på) huru .. (pärlor) i hwart landskapp fångas, och huru tijdz om sommaren. Schück VittA 1: 142 (1932; i handl. fr. 1629). Huru vele vi svara der på, om vi ej vete förut, om och huru tids på natten någon exacerbation faller in. Strandberg PVetA 1752, s. 16. Cannelin (1939).
c) i uttr. tids nog, se NOG II 1 slutet.
2) (†) ofta; särsk. i de pleonastiska uttr. tids och ofta, ofta och tids, titt o. tätt; jfr TITT 1. (Han) bestodh .. att honom vdaff Erich Matzson offthe och tidze förbudett wardtt någet aff clädecameren vthgiffwe. HH XIII. 1: 39 (1562). (Överstens) officerare .. som tijdz går in till att besee (greven). HTSkån. 1: 251 (1659). KrigVAT 1891, s. 22 (: tids och ofta).
Spoiler title
Spoiler content