SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TIGRERA, tigre4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(-erera 1814 (: Tigereradt, p. pf. n.). -rera 1784 (: tigrerad, p. pf.) osv.)
Etymologi
[jfr t. tigern, eng. tiger, fr. tigrer; avledn. av TIGER]
förse (ngn l. ngt) med mönster l. färg som liknar en tigers; äv. (o. numera nästan bl.) i p. pf. i adjektivisk anv.: som är färgad l. mönstrad som en tigers päls; särsk. ss. fackterm, om djur vars päls har strimmig färgteckning. VetAH 1784, s. 84. Nordforss (1805; förse med mönster). Tigrerad häst. Dalin (1854). Algerna röda, mossiga bälte — en drömlik, fascinerande trädgård, vars plantor strimmas och tigreras av ljuset som bryts genom vattnets evigt rörliga prisma. Rogberg Dam 114 (1932). Ögonen voro röda och uppsvällda och kinderna tigrerade. Nilsson Bokh. 283 (1937). Färgen (hos boxern) varierar från ljusgult till mörkbrunt, ofta med tigrering. Edström Hund. 67 (1948). BraBöckLex. (1980).
Spoiler title
Spoiler content