publicerad: 2004
TILLBÖRLIG til3~bœ2rlig, adj. -are; adv. -A (†, G1R 1: 37 (1522), Schenberg (1747)), -AN (†, OxBr. 12: 150 (1612), OxBr. 12: 158 (1613)), -EN (RA I. 1: 459 (1546) osv.), -T (OPetri Hb. C 2 a (1529) osv.).
Ordformer
(förr äv. skrivet ss. två ord. -bor- 1524–1564 (: otilborlighe). -borgh- 1632 (: otilborghligh). -byr- 1589–1593 (: otillbyrligier, sannol. fel för otillbyrligiet). -bör- (-ø-) 1522 osv. n. sg. o. adv. -ligit (le-, -gh-, -d, -dt, -et, -tt) 1522 (n. sg.)–1752 (: otilbörligit, n. sg.). -ligt (-ii-) 1522 (n. sg.) osv.)
Etymologi
[fsv. tilbörliker; jfr fd. tilbørlig, tilburlig (d. tilbørlig); avledn. av TILL-BÖRA. — Jfr TILLBÖRDLIG]
1) (numera föga br.) motsv. TILL-BÖRA 1: som med rätta tillkommer l. tillhör ngn l. ngt l. som ngn har (juridisk l. moralisk) rätt till, rättmätig (se d. o. 2); särsk. med gen.-attribut angivande den rättmätige ägaren; jfr TILLSTÅNDIG (se TILL-STÅ, avledn.) (Om) cronen icke fåår .. (av skattejorden) tilbörligh skatt och rättighet, dhå (osv.). G1R 24: 21 (1553). Giff Herranom hans tilbörligha offer. LPetri Sir. 14: 11 (1561). Regeringen och Rijksens Rådh .. togo inn dehres tilbörlige Ställen (i salen). RARP 2: 206 (1636). UHiärne (SvNatL) 191 (1665; om lön). Så anses .. altid jag för den, som då betagit .. dem deras tillbörliga egendom. Kellgren (SVS) 6: 25 (1773). Mån om att skydda .. sin tillbörliga myndighet .. kunde han stundom råka i någon sammanstötning. 3SAH 2: 632 (1888). Björck K12Stövl. 64 (1954). — särsk. (†) i försvagad anv.: som hör till l. samman med ngt. Görer för th(e)n skuldh betringenas tilbörligha fruct. Luk. 3: 8 (NT 1526; Bib. 1917: som tillhör bättringen; Bib. 1999: som hör till omvändelsen). Uti målarekonsten, maneret at gifwa åt en färg sin tilbörliga skugga. Möller 1: 35 (1755).
2) (†) om person l. församling av personer: enl. lag berättigad; behörig (se d. o. 4 b); särsk. i uttr. tillbörlig domare. G1R 3: 113 (1526). (Det finns domstolar,) Men haffuen j om någhot annat ha(n)dhla, thå må thet ååtskilias vthi någhon tillbörligh samqwämd. Apg. 19: 39 (NT 1526). (Ett lejdebrev,) hvarigenom de .. skulle få komma til Sverige .. at stå til rätta för tilbörlige Domare. Dalin Hist. III. 1: 140 (1761).
3) (numera föga br.) som det finns skäl för; berättigad l. befogad. Medhen .. (danskarna) inghen tilbörlig ursack till thette rike hafve. RA I. 1: 444 (1545). (På grund av påvens maktfullkomlighet) kallar .. Paulus .. (påven) tilbörliga .. syndennes menniskio och förtapelsens barn. PErici Musæus 2: 90 a (1582). Hwar och een Befähl må .. bonden till sin rett förhielpe, när han öfuer någon sig tilbörligen klagandes warder. RA II. 2: 245 (1617). SvAnekd. 2: 83 (1838; om vrede). Riksdagen vill, att ungdomen skall fostras till sann fredskärlek och känna tillbörlig avsky för krigets råhet. Segerstedt Spalt. 87 (1929, 1933); möjl. till 4. — jfr O-TILLBÖRLIG.
4) motsv. TILL-BÖRA (2 o.) 3: som överensstämmer med en viss norm om vad ngn bör göra l. hur ngt bör vara; som med hänsyn till moraliska l. sociala bud l. allmän sed o. d. kan förväntas; som anstår ngn l. ngt; rätt l. lämplig l. passande; anständig; vederbörlig; äv. dels: ändamålsenlig, dels: (till storlek l. antal o. d.) väl avvägd l. rimlig. (Att ni) wile forskicka hit thet mesta folk j kwnne .. medh tiilbörliga skiips veryor. G1R 3: 254 (1526). (De har) vthi wälmachten fördt itt tilbörlighit leffwerne, och äro vthi Trona, medh itt gode samwet .. hedanskilde. Paulinus Gothus Arch. 233 (1630). Salt-ladningar (må) utloszas, sedan skeppen i närmaste Stapel-Stad undergått tilbörlig visitation, samt Tullen och afgifterne derföre behörigen blifwit erlagde. PH 10: 360 (1774). Om .. man afwerkade endast så mycket trädwirke, som kan stå tillsammans med jordens tillbörliga skötande, är ögonskenligt, att (osv.). Englund Ged. 129 (1853). Folket skulle för död och pina hållas på tillbörligt avstånd från sina representanter! Höglund Branting 2: 164 (1929). Att det diskuteras och kritiseras bör .. tagas med tillbörlig ro. NordT 1929, s. 589. De som bär slavoket skall visa sina herrar tillbörlig aktning. 1Tim. 6: 1 (Bib. 1999). — jfr O-TILLBÖRLIG. — särsk.
a) i sådana uttr. som det är (rätt och) tillbörligt (att), det är rätt o. lämpligt l. passande (att), det är inte mer än tillbörligt (att), det är inte mer än rätt o. riktigt o. d. (att), mer än tillbörligt, i större utsträckning l. högre grad o. d. än vad som är lämpligt l. passar sig, som tillbörligt är, vilket (ju) är skäligt l. passande l. passar sig o. d. Pa thet at .. theras gudelige akt kunnæ .. haffva sin framgongh haffvær Jach .. som tiilbörliigt ær them anammat. G1R 1: 34 (1522). Sannerliga är thz tilbörligit rett och saligt, at wij altijdh och alstädhes tacke och loffue tigh. Liturg. 42 a (1576). (Sv.) Det är icke mer än tillbörligt, (eng.) it is not more than proper. Björkman (1889). Landets nye monark, för vilken det fjäsades mer än tillbörligt. MännMinn. 1: 41 (1942). SvHandordb. (1966: rätt och tillbörligt).
b) om straff o. d.: välförtjänt l. rättvis. At .. (påfundet) bliffuer aff eder tilbörliga straffat. G1R 1: 37 (1522). Kyrkol. 9: 5 (1687: tilbörligen näpsas). I fall jag träffar henne vidare i sommar, skall jag ej glömma att ge henne en tillbörlig läxa. Böök Tegnér 1: 386 (1946). Varje överträdelse och ohörsamhet fick sitt tillbörliga straff. Hebr. 2: 1 (NT 1981).
c) i vissa numera obr. uttr., i adverbiell anv.
α) tillbörligen attestera l. kvittera (ngt), vederbörligen attestera l. kvittera (ngt). HovförtärSthm 1676, s. 305. Sådant warder härmed tillbörl(igen) attesterat. HovförtärSthm 1704, s. 325.
β) (för)hålla sig l. ställa sig l. skicka sig tillbörligen l. tillbörliga l. handla tillbörligen, förhålla sig l. uppträda l. handla på ett sätt som anstår ngn l. är förenligt med god sed l. riktigt l. lagenligt o. d., i sht i förh. till Gud l. överheten l. i sin ställning o. d. (Israels barn) skickadhe sigh icke tilbörligha för Herranom sinom Gudh. 2Kon. 17: 9 (Bib. 1541). (Åklagarna begärde) att man wille taghe tässe artichler vdj ransakningh, vm thervdinnen tilbörligen eller troligen schulle ware handlett eller icke. HH XIII. 1: 62 (1562). (Hövitsmännen påpekar) atthe sigh tilbörligen, troligen och vprichteligen förhollidt haffwe vdi .. theris kall. Rosén E14HNämnd 177 (i handl. fr. 1564). Om greffue Jahans barn wille sig emott konung Giöstaff och Suerigis rijke tilbörligen förhålla, då (osv.). Brahe Kr. 18 (c. 1585). (Sonen förmanades) huru han skulle sigh tilbörlighen förholla vthi sitt hela leffwerne. Paulinus Gothus Arch. 55 (1630). UUKonsP 9: 202 (1672: sig ställa). Lind (1749: hålla sig). — jfr O-TILLBÖRLIG.
Avledn.: TILLBÖRLIGHET, r. l. f. (numera knappast br.) till (3 o.) 4, om egenskapen l. förhållandet att vara i överensstämmelse med lagens l. moralens bud l. god sed o. d.; skälighet; lämplighet; anständighet; äv. konkretare: vad man med hänsyn till vad som är rätt l. skäligt l. lämpligt kan begära l. förvänta sig, särsk. om skyldighet l. plikt; förr äv. i uttr. efter (all) tillbörlighet, i enlighet med vad som (i alla avseenden) är lagligt l. skäligt l. som (på alla sätt) passar sig l. anstår ngn. Se wij alle gerna at eder nade forser hanom met Slot oc land epter tilborlighet. G1R 1: 264 (1524). Thå skole the .. öfverantvorde honum stadholleren och regimentet i hender, hvilke effter .. all tilbörlighet videre medt honom handla och procedere måge. RA I. 1: 276 (1540). Alla skola .. Klädha sigh effter tillbörligheet. Botvidi Gymn. 16 (1633). Skulle .. hendren slakna, och intet giöra hwar sin tilbörlighet, som Gud hafwer skapat them til .. Så (osv.). Swedberg Dav. § 80 (1713). Löna dem efter tillbörlighet. Schulthess (1885). Tillbörligheten af en hela nationens gemensamma hyllning åt de i kriget stupade landsmännen. 2NF 37: 897 (1925). SAOL (1986).
Spoiler title
Spoiler content