publicerad: 2004
TILLDRAGA til3~dra2ga l. (o. utom i högre stil numera i sht) TILLDRA til3~dra2, v. -drar l. -drager, -drog, -dragit, -dragen, förr äv. TILLDRAGAS, v. dep. (se för övr. DRAGA, v.); vbalsbst. -ANDE (numera föga br., HC11H 8: 94 (1680), Lundell (1893)), -ELSE (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.). (förr äv. skrivet ss. två ord)
Etymologi
[fsv. tildragha; jfr fd. tijldraue, mlt. tōdragen; ssg av TILL o. DRAGA]
1) (†) (låta) dra l. föra l. förflytta (trupp(er) l. manskap) tillstädes; äv. intr., om trupp(er) osv.: dra sig l. (etappvis l. successivt) komma tillstädes l. infinna sig, särsk. i uttr. komma tilldragande(s). När the bönder som med her Eric Axelsson woro, sågho at fienderna komo så dristeligha til dragandes, gåffuo the fluchten. OPetri Kr. 257 (c. 1540). (På förmiddagen) kom her Steen (Sture) så sachteligha til dragandes, och slogh strax til konung Christierns folk som war widh Sancte Clare klöster. OPetri Kr. 271 (c. 1540). (Hären) som nu alrede församblet ähr, så och then hopen, som än nu förwentes och dageligen tildrages. BtFinlH 3: 320 (1555). Påföljande dagar ankommo 1500 man, af Skaraborgs-Infanterie, af Westgötha Cavalerie .. och annat tildragit manskap. GT 1788, nr 125, s. 2.
2) (†) om ngt sakligt: dra (ngn l. ngt) till l. mot sig; särsk. dels: utöva dragningskraft på l. attrahera (se d. o. 1) (ngt), dels: dra i sig l. suga upp l. absorbera (ngt); äv. refl.; jfr DRAGA TILL SIG 4. Linc. H 2 b (1640). Det allmännaste slaget af de Electriska phænomenerna består uti Tilldragande och Fråndrifvande (Attraction och Repulsion). Duræus Naturk. 56 (1759). Får .. (dekorationskonfekt) ligga i fuktigt rum, tilldrager hon sig fuktighet. Grafström Kond. 81 (1892).
3) (utom i b o. d numera föga br.) i mer l. mindre bildl. anv. av 2: dra (ngn l. ngt) till l. mot sig; om person äv. i uttr. känna sig tilldragen av ngn l. ngt, vara l. känna sig attraherad l. lockad av ngn resp. ngt; äv. refl. (se särsk. a, b); äv. dels med indir. personobj. betecknande den till vilken ngn l. ngt dras, dels utan obj. Jul-afton, blef .. et vackert fyrverkeri .. anställdt, och det tildrog oss många åskådare. Brelin Resa 59 (1758). Wallin 1Pred. 3: 256 (c. 1830; utan obj.). Liflig och spirituell, med sinne för det lysande, ungdomliga och vackra, kände hon sig tilldragen af dessa egenskaper. SvH 5: 425 (1906). Östergren (1957). — särsk.
a) (†) om person (jfr c), med avs. på pengar o. d.: skaffa; äv. dels refl. (jfr b), särsk. i uttr. tilldraga sig ngt, förskaffa sig ngt, dels om ngt sakligt, i uttr. tilldraga ngn ngt, inbringa ngn ngt. Sådana (Guds) löffte skulle .. locka oss til godha gerningar, at wij .. tildroghe oss en ewigh skatt j himmelen. LPetri 2Post. 201 b (1555). Han beskylte henne, att hon pläghar förslösa alt hwadh han kan tildragha. VästeråsDP 3 ⁄ 3 1621. Emedan hemmanet, som är mycket förfallet och hårdt skattlagt henne elliest ingen ting tilldraga kan. VDAkt. 1750, nr 27.
b) refl. (jfr a): få l. locka till sig l. vinna (ngn l. ngns kärlek l. högaktning l. uppmärksamhet o. d.); äv. med avs. på ngns ögon l. blickar: få riktade mot sig; förr äv. med avs. på ngt negativt l. icke önskvärt: ådra sig; äv. med icke-refl. indir. obj. Chesnecopherus Skäl G 3 b (1607). Om H(an)s K(ungliga) M(ajestä)t något oförmodeligit och dödeligit sigh tildroge .. tå wore (osv.). RARP 7: 40 (1660). Jag fruktar .. (att) jag icke .. tilldragit honom mångas högaktning. Rosenstein 1: 62 (1787). En man, som tilldrog sig ungdomens kärlek och förtroende. Rosenstein 1: 187 (1790). Den äldste bland .. (sönerna), tilldrog sig genast Carls blickar. Oscar II 3: 299 (1868, 1889). De skadeinsekter, som under den linnéanska tiden tilldrogo sig större uppmärksamhet. Tullgren Skadeins. 2 (1906). Särskilt fyra utställningar tilldrog sig allmänhetens .. intresse. Kulturen 1991, s. 9.
c) (†) om person (jfr a), i fråga om att locka l. förmå ngn till ngt. Jtem wille Kocken them tildrage att the skulle röffue och Tiltaghe Konglighe Magtz egor att röffue y Kiörkian Kalck disk mesze Klæder och annetth mere. ArbogaTb. 4: 82 (1551). Sökia tildraga them på vår mening. RARP 9: 72 (1664).
d) i p. pr. i adjektivisk anv.: tilltalande, attraktiv, lockande, vinnande; behaglig; äv. närmande sig l. övergående i bet.: vacker; i sht om person l. om ngns egenskap(er) l. yttre. Dalin (1854). Hennes yttre, utan att vara skönt, var tilldragande och bar stämpeln af hennes hjertas godhet. Rydberg Frib. 7 (1857). Petersburg, hvars egendomliga, brokiga lif verkade på mig tilldragande och på samma gång frånstötande. Rönnberg NastSav. 83 (1901). (Runeberg) ägde .. en märklig förmåga att upptäcka tilldragande sidor hos de flesta människor. Söderhjelm Runebg 2: 8 (1906). Hon var .. mycket tilldragande och sin fars ögonsten. Pokora-Kulinska Anthony Hämn. 28 (1979).
4) (numera föga br. utom i p. pf.) dra till l. ihop l. för (ngt); särsk. gm att dra till l. ihop (ngt) tillsluta (öppning l. glipa o. d.); äv. dra åt l. spänna (skruv o. d.); äv. mer l. mindre bildl. Lind (1738). Att tilldraga det slappa vänskapsbandet. 2SAH 17: 250 (1837). (Sv.) Tilldraga .. gardinerna, (t.) die Vorhänge zuziehen. ÖoL (1852). ÖoL (1852; om dörr). TT 1871, s. 348 (om skruv). Man har skäl antaga, att medvetandet upphör i samma ögonblick, som snaran om halsen blifvit tilldragen. NF 15: 772 (1891). Hon .. höll klädningen tilldragen med ena handen. Lagerlöf Länk. 270 (1894). SAOL (1986). — jfr O-TILLDRAGEN. — särsk.
a) gm att dra till l. åt band l. skruv o. d. fästa l. spänna fast (ngt). Högfärdige hosor, snörade och tildragne om benen. Peringskiöld Hkr. 2: 189 (1697). En ankarstång .. (blev) inborrad uti merberörda sidomur och tilldragen med två grofva skrufvar. Brunius Metr. 501 (1854).
b) med avs. på broms(ar): lägga an mot hjul o. därigm åstadkomma (kraftig) bromsverkan. Åter saktas farten, alla bromsar äro tilldragna, ångvisslan ljuder. Hedin Pol 1: 15 (1911). TurÅ 1930, s. 34.
5) [jfr fsv. tildragha sik, efter motsv. anv. i mlt. l. t.] (†) refl., om summa l. värde o. d.: belöpa sig (till ngt), uppgå (till ngt). The upbörder, utgiffter och leffvereringer .. hvilcke sigh till så månge svåre summer tildraget haffve. G1R 26: 597 (1556). Sedhan Annibal grannelighen öfwerslogh, huru högt Stadsens inkomst sigh tildrogh bådhe vthaff Watn och Land .. lät han (osv.). Schroderus Liv. 473 (1626).
6) [jfr fsv. tildragha sik, efter motsv. anv. i mlt. l. t.] refl.: inträffa, ske, hända; äga rum, utspela sig; förr särsk. följt av att-sats utgörande eg. subj.; äv. tr., övergående i bet.: drabba (ngn) (jfr TILLKOMMA, v. 1 b); förr särsk. med indir. obj. l. med bestämning inledd av prep. med för att beteckna den som ngt händer med l. som drabbas av ngt o. d.; dels förr äv. dels: tillgå (se a), dels: uppstå (se b), dels icke-refl. l. i deponentiell anv.; jfr DRAGA TILL 5. Handlingen i filmen tilldrar sig på en skola. Genom regementzens .. uenighet och syndrung hafve .. monge farlige .. förandringer eller omskifftelse sig offthe tildraget. RA I. 1: 380 (1544). Således tildrager thet sigh, at somlige vthstå Arbetet, och andre tagha ther Belöning före. Schroderus Os. 1: 478 (1635). Om dem skulle någon olycka till draga .. så måtte de hafwa der sin tillflycht. Rudbeck D. Ä. Atl. 3: 416 (1698). Then följande dagen meddelte man mina Föräldrar .. efterrättelse om alt thet, som sig med mig tildragit. Humbla Landcr. 27 (1740). I tideböckerna (borde) antecknas .. när islösningarna i elfwerna tildraga. KyrkohÅ 1912, MoA. s. 109 (1747). Konungen (för) sjelf .. ordet til Riksens Ständer, och låte dem afhöra berättelsen om hvad sedan sista Riksdag uti Rikets Styrelse sig tildragit. RO 1810, § 26. (Slottet) påminte .. om mången Roman och interessant historie som under medeltiden tilldragits inom dylika Borgar. Bremer Brev 1: 21 (1821). Nesser BarinTri. 417 (1996). — särsk.
a) (†) angivande på vilket sätt ngt skett: tillgå, gå till; äv.: förlöpa (se d. o. 9); i sht opers. o. med hur(u) l. huruledes. Huru eder reese och handlinger sig tildragit haffwer .. haffwe wij platt jngen besked vm. G1R 15: 202 (1543). Skall Häradznämpd ransaka om thet dråp .. huruledes thet haffwer sig tilldragit. Lagförsl. 490 (c. 1606). Tiden lider då den skrider, / Och våra Byxor tappas bort: / Jag vill då säga er omsider; / Hur dermed tildrog sig, helt kort. Kellgren (SVS) 2: 267 (c. 1786).
b) (†) övergående i bet.: uppstå l. uppkomma; ofta med subj. betecknande missöde l. skada l. sjukdom o. d.; om tillfälle o. d.: yppa sig; särsk. med bestämning inledd av prep. av, betecknande orsaken till att ngt uppkommit l. uppstått. Vm tilfellet sig szå tildrage kunne, at emott honum någet företages skulle, dhå motte thet skee j tijde. G1R 17: 333 (1545). Emädan .. (fejden) hade them emellan tildragitz aff ett Miszförstånd .. så hade (osv.). Widekindi G2A 119 (i handl. fr. 1612). Tandewärck tildrager sigh när Barnen fåå tänder. Schroderus Comenius 298 (1639). Der nu några vidare vacancer härefter tilldrages, så kan sådant komma Cederhielm till måtta. Carl XII Bref 355 (1714). (Att de) .. lefverera .. creatur och pertzedlar .. på det ingen brist vid utspisningen sig må tilldraga. 2RA 1: 107 (1720). I synnerhet beskrifves det starka sken utan dunder, som tildrog sig och sågs i Upsala .. den 7 Januarii 1760. Hjelm ÅmVetA 1786, s. 20.
Avledn.: TILLDRAGARE, r. l. m. (†) till 4, om muskel som drar del av kroppen till l. mot annan del av kroppen; motsatt: fråndragare. Ögonklotets Musklar .. Den inre (kallas) tildragare. Hernquist Hästanat. 36 (1778). Tummens tilldragare .. utspringer med en bred bas från tredje mellanhandsbenet. Hartelius Anat. 94 (1867). —
TILLDRAGELSE, r. l. f. [fsv. tildraghilse]
2) till 6: (betydelsefull l. uppmärksammad) händelse; jfr tillskyndelse; särsk. i uttr. en lycklig tilldragelse, särsk. om barns födelse. ReglFl. 1834, 1: 74. Reduktionen var tidens stora tilldragelse. Carlson Hist. 4: 194 (1875). Det var på själva fettisdagen i glädjens sista timme, som den ohyggliga tilldragelsen ägde rum. Lagergren Minn. 6: 116 (1927). Lycklig tilldragelse väntas i holländska kungahuset. UNT 16 ⁄ 9 1942, s. 8. Strömholm Fält. 17 (1977).
Spoiler title
Spoiler content