SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
(II 10) TILL-FÅNG. [fsv. tilfang] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) råämne, material, särsk. byggnadsmaterial; äv. (o. numera företrädesvis) om materiel, i individuell anv.: redskap; förr äv. dels: förråd l. tillgångar (av ngt), dels övergående i: förmåga l. möjlighet(er) o. d. All reedzskap tilfång och wirke som bygningen skulle byggias aff. OPetri 3: 553 (c. 1535). Öfwer thetta .. wille jag, så mykit mitt emne och tilfång tilsade, gifwa en tydelig vtleggning. Swedberg Ungd. Tilägn. § 3 (1709). (Lantbrukets gödselöverskott kan) meddela Krono Saltpeter-Siuderie Inrättningen i Riket et så stort tilfång af saltpeter jordmateria, at (osv.). SamlRönLandtbr. 4: 39 (1783). Han tog de tillfång han behövde och röjde upp det stycke som lantmätaren pekat ut åt honom. Lidman TjänHör 17 (1977).
Spoiler title
Spoiler content