TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
TILL-FÖRSE.
1) (†) till II 5: tillförsäkra (ngn ngt); förse (ngn l. ngt med ngt); äv.: tillgodose (ngt). Att tillförse våra trupper säkert återtåg från Norrige. Crusenstolpe Tess. 5: 163 (1849). Min mage tillåter mig inte att tillförse den med så feta ingredienser. Essén KessSthm 45 (1916). Våra utgifter, som nu måste tillförses genom utdebitering. Johansson RödaHuv. 2–3: 180 (1917).
2) (numera mindre br.) till II 13 a, refl.: hoppas på l. (för)vänta sig (ngt) (förr äv. med obj. ersatt av prep.-förb., särsk. inledd av om); förr äv.: ställa sin förtröstan l. förväntan l. sitt hopp till (ngn) (särsk. dels med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av (pleonastiskt) till, dels i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk. ss. attribut till vän o. d.: som ngn ställer sin förtröstan osv. till); jfr förse I 4. (Vi önskar att Er Furstlige Nåde) myckit heller sigh til oss såsom underdånige .. vndersåter altijdh tilförseer. Lundström LPGothus 1–2: Bil. 4 (i handl. fr. 1595). Edle .. höghlärde och välvijse godhe Herrer Præsident och Adsessorer, tilförseendes godhe venner. AOxenstierna 8: 534 (1633). Berch Hush. 220 (1747: om). Sedan någon vådelig händelse försatt honom i den belägenhet, att han ej annat än en hardt nära förestående död sig kunnat tillförse. Calonius 5: 94 (1799). Att svenska riksdagen tillförsåg sig att få sin del i afgörandet. Billing AntRiksd. 88 (1895). SAOL (1973).
