TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
TILL-GJUTA, -ning. (numera bl. tillf.)
1) till II 8 b β: gm gjutning (se gjuta, v. 2) förfärdiga (ngt); jfr 3. Hedberg Artill. 321 (cit. fr. 1599). Skall .. Wormprantt konsten, om .. lätte Styckers tillgiutningh, Ingen annan potentat ähn oss allene, läre och vnderwijse. Meyerson Läderkanon. 14 (i handl. fr. 1627).
2) (numera bl. i vitter l. högre stil) till II 11 a α α': tillsätta (ngt) gm igjutande härav. Linc. C 5 b (1640). Denna stigning (av den kokande oljan) måste man söka att moderera genom tillgjutning af kall, redan färdig fernissa. AHB 12: 58 (1865).
3) till II 11 a α α': gjuta (ngt) för utökning av befintligt bestånd; i vissa språkprov svårt att skilja från 1. Jtem är tilgutith aff gamble liusse stakar .. Stakar meth 3 piper. GripshR 1546–47. NordBoktrK 1906, s. 206. —
(II 8 b α) -GNIDA, -ning. (numera bl. tillf.) gm gnidning jämna till l. glätta (ngt). Livin Kyrk. 134 (1781). Varje veck tillgnides noga med falsbenet. Key Amatörbokb. 25 (1916).
