publicerad: 2004
TILL ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1160):
1) till II 1 (e) l. 5: hjälpa (ngn) till (ngt). (Jag) bönfaller .. till Högwördige Her Doctoren och Biskåppen och Venerandum Consistorium wille aff nåde tillhielpa migh thet lilla Pastoratet. VDAkt. 1720, nr 64.
2) till II 11 a α δ': hjälpa till (med (ngt)); bidra l. medverka till (ngt); i sht med inf.-förb. ss. bestämning; äv. i förb. med dels bestämning inledd av prep. till, dels indir. personobj.; äv. närmande sig l. övergående i bet.: hjälpa (ngn). Til huilkit baade fattige oc rike andeliga ok werdzliga aluarliga tilhulpit haffua oc æn nu huar epter sin makt tilhielpa. G1R 1: 36 (1522). (Profeten visar) att lögn och bedragerij .. war sådan syndh, som tilhalp Jerusalems jemmerligha förstörning. Bullernæsius Lögn. 72 (1619). Slachtaren och eet cwinfålk som hafwer tillhulpit. HovförtärSthm 1643, s. 536. (Den som undanhåller lön till hovfolket) straffes med böter .. för hwart dygn han them uppehåller, utom then tid han bör ock kan them sådant tilhielpa och dela. Schmedeman Just. 1159 (1706). Så göre gran(na)r tet af en Christel(ig) plicht ok kärlek at tilhielpa hästen. OfferdalKArk. N I 1, s. 61 (1708). (Jag ber er att) wara mig .. til mötes, och sielfwa at tilhjelpa, en så trolös och oförmodelig ankommen fiende .. genom Guds tilhjelp med eftertryck at förjaga. MStenbock hos Loenbom Stenbock 2: 42 (1710). Dermed nedlades .. allt tal på att fru Mätta skulle i Danmark något tillhulpit att praktisera på Sveriges rikes argesta. BL 16: 127 (1849). särsk. med att-sats ss. bestämning (stundom inledd av prep. med). (De vill) med liiff och magth tiilhielpa ath saadana forrædere maaga tilbörligha bliffua straffadhe. G1R 2: 235 (1525). Engelbrect .. begierade at the wille tilhielpa med, at riket motte frelst wardha aff then träldoom som thet vthi war. OPetri Kr. 171 (c. 1540). Schmedeman Just. 697 (1678).
Avledn. (†): tillhjälpare, m. ⁄ ⁄ ig. [fsv. tilhiälpare] person som hjälper till l. hjälper (ngn), medhjälpare. På thet ath wij sanningennes tilhielpare warda måghom. 3Joh. 8 (NT 1526; Bib. 1541: medhielpare). Måns Nielson och hans tilhielpare. Tegel G1 1: 320 (1622). Serenius B 1 a (1757).
tillhjälplig, adj. [fsv. tilhiälpliker] som hjälper till, behjälplig. VDAkt. 1696, nr 157. SAOL (1923). —
Spoiler title
Spoiler content