SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2004  
TILLINTETGÖRA tilin3tet~jö2ra l. ~jœ2ra, v. -gör, -gjorde, -gjort, -gjord (se för övr. GÖRA, v.1). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(-inte- 17921891. -intet- (-the-) 1529 osv.; se för övr. INTET)
Etymologi
[fsv. til enkte göra; ssg av uttr. till intet (se INGEN 4 h) o. GÖRA, v.1]
göra (ngt) till intet (se INGEN 4 h), omintetgöra; förstöra; förinta; äv. bildl., med avs. på ngt abstr. Bergstrand SvLäkS 150 (cit. fr. 1683). Julius Cesar .. det snille, som .. störtade fristaten och tillintetgjorde återstoden af gammalromersk dygd. Rydberg RomD 3 (1876). Man (kan) genom kokningen .. tillintetgöra de smittsamma partiklar, som kunna finnas i mjölken. Idun 1890, s. 328. Stark dimma, som tillintetgjorde all sikt. Munsterhjelm 3PojkSpetsb. 43 (1931).
a) med avs. på person l. grupp av personer: (i grunden) besegra l. nedgöra, krossa; oskadliggöra; särsk.: (på ett förödmjukande sätt) besegra l. gm förödmjukande behandling psykiskt bryta ned. SvTyHlex. (1851). Lagens straff bör .. icke .. afse den brottsliges tillintetgörande utan hans förbättring. Oscar II 6: 56 (1878, 1895). Dina fasor tillintetgöra mig. Ps. 88: 17 (1888). (Han) ansåg, att jag för fäderneslandets väl måste politiskt tillintetgöras. De Geer Minn. 1: 210 (1892). (Ett) svar, i vilket han på ett förkrossande sätt tillintetgjorde den olycklige Pitra. Lagergren Minn. 8: 182 (1929). Under mörker kan spaningstrupp med fördel hållas samlad för att utan eldgivning tillintetgöra mötande fiende. InfRegl. 1939, 2: 14 (1942). — särsk. i p. pr. i adjektivisk anv., i sht om replik l. kritik o. d.: förkrossande l. nedgörande l. djupt förödmjukande. Ett tillintetgörande svar. WoH (1904). En tillintetgörande kritik af sagan om Fale Bure. 3SAH 23: 237 (1908). Gumman .. stirrade på honom med tillintetgörande förakt. Tiselius Larsson LivNödtorft 30 (1934). En äldre dam .. med .. runda kalkonögon som hade en majestätiskt tillintetgörande blick. Krusenstjerna Fatt. 3: 281 (1937).
b) (numera mindre br.) i sht med avs. på lag l. ngns rättighet o. d.: försätta ur funktion l. kraft, upphäva, annullera (jfr INGEN 4 h slutet); förr äv.: med obj. betecknande brott l. skuld o. d.: göra om intet l. undanröja. Huilket dombreff vij .. her medh döde .. oc tilinthetgiöre vti alle motto. G1R 6: 141 (1529). At genom et Decret mot Lugnförstörare tilintegöra Tryckfriheten. SP 1792, nr 297, s. 2. Tvenne kännemärken, som motsäga hvarannan, det är: af hvilka det ena tillintetgör det andra. Tuderus Kiesewetter Log. 12 (1806). Att I .. ej kunnen godtgöra, än mindre tillintetgöra hvad I brutit hafven. Wallin 1Pred. 3: 426 (c. 1830). En ganska stor penningesumma, hvarmed jag ansåg mig .. kunna småningom afbetala och tillintetgöra min skuld. Crusenstolpe CJ III. 1: 12 (1846). Kallenberg CivPr. 1: 1046 (1924).
c) med avs. på ngns avsikt l. hopp l. inflytande o. dyl. l. ngts utveckling o. d.: förhindra att komma till stånd l. förverkligas, omintetgöra. Menniskor .. (som för vem som helst röjer sina) hemligheter (o.) planer .. förstöra derigenom rätt ofta sin timmeliga välfärd, och tillintetgöra sina afsigter. Rademine Knigge 1: 73 (1804). Utvecklingen af det goda .. kan väl för någon tid fördröjas .. men aldrig .. tillintetgöras. Oscar I Straff 35 (1840). (Hon) tillintetgjorde mina förhoppningar. De Geer Minn. 1: 99 (1847, 1892). Assessor Bergströms arrogans tillintegör det inflytande som han annars skulle och borde utöfva. UrKorrCronholm 139 (1867). Lagergren Minn. 4: 91 (1925).
d) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: förstörd l. förintad; äv. bildl., särsk. (o. i sht) motsv. a, om person: förkrossad, nedbruten. Biberg 3: 262 (c. 1823). Sjökastellernas besättningar voro genom sjukdomar nästan tillintetgjorda. Oscar II V. 2: 70 (1861, 1892). Jag satt där tillplattad, avslöjad, förstummad, tillintetgjord. Widegren FalskFlagg 199 (1933). Nu är detta säregna fågelliv dött .. och ett av Nordeuropas märkligaste växtsamhällen tillintetgjort. Selander LevLandsk. 203 (1955). När hon dog var han tillintetgjord av sorg. DN 22 ⁄ 2 1996, s. B4.
Avledn. (till huvudmom., a): TILLINTETGÖRARE. (†) om ngn l. ngt som förstör l. förgör l. nedgör (ngn l. ngt); särsk. om döden. Att de redan på 1780-talet utdömda skalder läsas den dag, som är, mera än deras tillintetgörare. 2SAH 35: 429 (1861). Tillintetgöraren .. satt redan i detta sjukrum, bidande sin tid. Lundegård LaMouche 217 (1891).
TILLINTETGÖRELSE. förstörelse l. förintande; särsk. dels om döden, dels i fråga om förstörande av ngns hälsa. Underskrifva sin egen tillintetgörelse. SC 2: 56 (1821). Intet är visst, utom tillintetgörelsen. GMArmfelt hos Tegnér Armfelt 3: 443 (1887). Tanken på att skydda den framtida generationen från allt för tidig tillintetgörelse i fabriken. EkonS 2: 569 (1901). Tillintetgörelse av de (hos trädet) angripna delarne. Trägårdh Skogsins. 194 (1914). SAOL (1986).
Spoiler title
Spoiler content