publicerad: 1929
GÖRA jö3ra2 l. jœ3-, v.1, gör, gjorde jω3rde2, gjort jω4rt, gjord jω4rd (pres. ind. sg. gör (giör, gjör) GR 1: 2 (1521) osv. görer (gjö-) Holof. 30 (c. 1580), Rääf Ydre 1: 105 (1856). pres. ind. sg. pass. görs (giörs, gjörs) GR 1: 7 (1521) osv.; göres (giö-, gjö-) HH XI. 1: 14 (1530) osv. — ipf. gjord(h)e (gio-, gioo-) GR 1: 28 (1521) osv. gorde HSH 10: 10 (1616), NorrlS 1: 51 (c. 1770). gjore (gio-) JönkTb. 129 (1535), Afzelius Sag. XI. 2: 56 (i handl. fr. c. 1710: gjoren, 2:dra pers. pl.). giohle 2Saml. 13: 72 (c. 1690). görde (giö-) Mark. 5: 40 (NT 1526), Gezelius Spegel I 2 b (1714). — sup. gjort (gio-, -rdt, -rtt) GR 1: 24 (1521) osv. gor(d)t PolitVis. 100 (1732), Florman BrefRetzius 17 (1826). giordh TbLödöse 52 (1587), Schroderus Liv. 508 (1626). giör(d)t KyrkohÅ 1901, s. 226 (1622), KKD 11: 57 (1704). — p. pf. gjord(h) (gio-) RA 1: 4 (1522: giort, n.), GR 1: 269 (1524: till hopa giorde, pl.) osv. gord Moræus Schonæus 416 (c. 1685: gort, n.), AHFlorman (1792) hos Fürst Florman 17 (: gorde, pl.). giörd(h) KKD 11: 31 (1703), Därs. 1: 105 (1706). gioldt, n. OPetri MenFall I 8 a (1526). giord, n. Börk Darius 856 (1688)). vbalsbst. -ANDE, -ING (se avledn.), -NING (se avledn.); -ARE, -ARINNA, -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(gör- (göör-, giö(ö)r-, gjör-) 1521 osv. görr- (giörr-) c. 1580—1789)
Etymologi
[fsv. göra (gära, giora), motsv. d. gøre, isl. ger(v)a, gør(v)a, ”göra”, fsax. garuwian, gerwean, mnt. gerven, fht. garawen, feng. ȝearwian, göra färdig, bereda, mht. gerwen (t. gerben), garva (se d. o.); av germ. garwian, avledn. av adj. garwa- som föreligger i fsv. gor, gör, isl. gǫrr (gørr), fht. garo, t. gar (se GAR o. GÅR-), feng. ȝearo, färdig, beredd, i de nord. språken tjänstgörande äv. ss. p. pf. till det därav avledda verbet. Det germ. adjektivets ursprung är omtvistat; enligt en tilltalande förklaring hos Falk o. Torp Ordb. är grundbet. ”jäst” (jfr sskr. pakvá-, kokt, mogen, färdig) o. ordet sål. nära besläktat med vissa germ. ord med bet. ”jäsa”, sv. dial. göras (se GÖRA, v.2), ä. d. giøres, nor. gjerast, t. gären m. fl., av ieur. ghṷer-, vara varm (varav gr. ϑερμός, varm, m. m., se TERMOMETER); se för övr. Hellquist EtymOrdb. I fråga om bet.-utvecklingen jfr mnt. maken o. dōn, holl. maken o. doen, t. machen o. tun, eng. make o. do, ävensom fr. faire o. lat. facere. — I den äldsta fsv. litt. böjes ordet: g(i)ära l. g(i)öra, ipf. g(i)ärþe l. g(i)örþe l. (vanl.) giōrþe, p. pf. gör (av äldre gǫr(r)), n. giōrt. Sistnämnda form synes ha uppkommit ur ett äldre giǫrt, som i sin ordning uppstått ur gǫrt genom påvärkan av giära, giöra o. giärþe, giörþe. Genom inflytande från p. pf. n. giōrt ombildades senare äv. ipf. g(i)ärþe, g(i)örþe till giōrþe samt p. pf. m. o. f. gör till giōrþer, giōrþ]
— jfr ALLMÄN-, AN-, ANHÄNGIG-, AV-, BE-, BEKANT-, BORT-, BOT-, DELAKTIG-, EFTER-, EVÄRDLIG-, FAST-, FRAM-, FRI-, FULL-, FULLKOMLIG-, FULLSTÄNDIG-, FYLLEST-, FÄRDIG-, FÖR-, FÖRE-, GODT-, HOP-, HÅRD-, IN-, KLAR-, KUN-, LEKAMLIG-, LEVANDE-, LYCKLIG-, LÖS-, MISS-, MÖJLIG-, NED-, NYTTIG-, ODÖDLIG-, OFFENTLIG-, OM-, OMINTET-, OND-, OSKADLIG-, PRIS-, PÅ-, REDO-, REN-, RÅD-, SALIG-, SAM-, SAMMAN-, SÅR-, SÖNDER-, TILL-, TILLFYLLEST-, TILLGODO-, TILLINTET-, TJÄNST-, UNDAN-, UPP-, UT-, VEDER-, VID-, VÄL-, VÄRKLIG-, ÅSKÅDLIG-, ÅT-, ÅTER-, ÖVER-GÖRA m. fl.; EPOK-, FRUKT-, SALIG-, SKADE-, VÄL-GÖRANDE m. fl. samt HALV-, HAND-, HEL-, HEM(MA)-, ILLA-, KONST-, NY-, O-, SJÄLV-, TILL-, VÄL-GJORD m. fl.
Översikt
Översikt av betydelserna.
I. frambringa, åstadkomma o. d. samt i anv. som närmast sammanhänga med dessa bet. 1) förfärdiga, tillvärka. 2) bereda, tillreda. 3) allmännare: bringa till stånd, åstadkomma, åvägabringa, skapa. Härunder bl. a.: avla (barn), alstra (c); upprätta l. uppsätta (rättshandling o. d.) (d α); stifta (lag), redigera (lagtext) (d β); göra fångar (e β); förorsaka, vålla (en känsla o. d.), bereda (ngns lycka o. d.) (g); göra historia (h); göra hö l. löv (i); göra en boll l. ett mål (j); med att-sats: åstadkomma, vålla (att) (m). 4) bilda l. dana (ngt så l. så), framställa (ngt i sådan l. sådan form). 5) ställa till, anordna, ”hålla” (gästabud o. d.). 6) tillryggalägga (en vägsträcka o. d.). 7) sända (ngn l. ngt ngnstädes hän); placera (ngt ngnstädes o. d.). 8) i uttr. göra ett (med ngn l. ngt). 9) i uttr. göra (en sådan l. sådan) figur. 10) i uttr. göra (det) långt l. länge. 11) i pass.: uppstå, uppkomma (av ngt). 12) med indirekt refl. obj.: skapa sig (ngt), skaffa sig (ngt). 13) i uttr. göra ngt av ngt l. ngn, skapa l. bilda l. åstadkomma ngt av ngt l. ngn. Härunder bl. a. i överförd anv., i uttr. göra mycket l. litet av ngn l. ngt o. d. (d); med försvagad bet., i uttr. göra gäck, narr, spe av ngn l. ngt o. d. (e). 14) med substantivisk objektiv predikatsfyllnad (vanl. inledd av till): göra så att ngn l. ngt bliver ngt, förvandla ngn l. ngt till ngt o. d. 15) med obj. (äv. refl.) o. adjektivisk predikatsfyllnad: åstadkomma l. förorsaka att ngn l. ngt bliver sådan(t) l. sådan(t). 16) i uttr. göra rent hus o. d. 17) med obj. o. adverbiell bestämning, till innebörden motsv. en objektiv predikatsfyllnad. Härunder bl. a.: göra (en kvinna) med barn (b). 18) med sakligt subj.: åstadkomma, framkalla, förorsaka, vålla (ngt). 19) med sakligt subj., pregnant: värka, ha (viss) värkan l. effekt. Härunder bl. a.: göra (ngt) till saken o. d. (a); ngt gör detsamma l. ingenting o. d. (b). 20) refl.: framträda, ”presentera sig”, ”värka”, taga sig ut (så l. så). 21) i p. pf. i vissa adjektiviska anv. a) arbetad, färdig, beredd. b) skapad (för l. till ngt); ägnad, lämplig (för ngt) o. d. c) konstgjord, artificiell; konstlad. 22) i förbleknad bet. i stående förb. med sbst. 23) i förbleknad bet. i stående förb. med adv. l. adverbiella uttr.
II. bevisa, bereda, tillfoga, vålla (ngn ngt) o. d. 1) med personligt subj. 2) med sakligt subj.
III. utgöra, bilda (ngt); vara lika med, motsvara; uppgå till. Härunder bl. a.: två och två gör fyra o. d. (e).
IV. taga sig för l. till (ngt), uträtta, utföra o. d. samt i anv. som närmast sammanhänga med dessa bet. 1) i allm.: taga sig för l. till (ngt), ha (ngt) för sig, uträtta l. utföra (ngt), arbeta på (ngt), syssla med (ngt), sköta (ngt) o. d. Härunder bl. a.: ha l. få (mycket l. litet osv.) att göra med ngn l. ngt o. d. (d); god, lätt, svår o. d. att (ha att) göra med (e); icke ha (ngt) att göra ngnstädes, vad har du här att göra? o. d. (g); göra (det l. det) med ngn l. ngt, övergående i bet.: behandla ngn l. ngt (så l. så) (h); vara ngn godt l. ondt att göra, ngn har godt (med l. vid) att göra o. d. (k); stå l. vara till görande(s) o. d. (l); låta sig göra o. d. (m). 2) mera utpräglat övergående i bet.: värkställa, förrätta, företaga (ngt) o. d. Härunder bl. a.: med avs. på brott l. felsteg o. d.: begå (a); med avs. på måltid: hålla, ”äta” (e); spela, utföra, framställa (en roll o. d.) (f); deltaga i (ngt), genomgå (en kurs o. d.) (g); i fråga om rörelse o. d. (h); om förrättande av naturbehov (i); i p. pf. pregnant, särsk. i uttr. gjort är gjort l. kan icke göras ogjort o. d. (j α), sagt och gjort o. d. (j β), det är gjort med ngn l. ngt o. d. (j γ). 3) öva trolldom l. signerier, trolla. 4) göra affärer (i ngt), köpa l. sälja (ngt). 5) fatta avgörande (om ngt), döma (i ngt), avgöra, avdöma (ngt). 6) i vissa försvagade l. överförda anv. Härunder: det är (ngn) om ngt till att göra l. till görande(s) (a); vid (ngt) till görande(s) l. att göra (b); till görande(s) l. till göra, vid tidsbestämning: vid pass, ungefär (c); må göra l. gjort (d). 7) med förbleknad bet. i stående förb. med sbst. 8) ss. vbalsbst. -ande, i uttr. vara i l. under görande.
V. handla, förfara, gå till väga, bete sig (så l. så). Härunder bl. a.: göra väl l. illa emot ngn o. d. (b); göra som om, låtsa som om (d); göra och (eller) låta (f); ss. vbalsbst. -ande, konkretare: handling, åtgärd, gärning (g).
VI. erlägga, utgöra, betala; prestera. 1) med avs. på skatt, utskyld, arrende o. d. 2) i fråga om dagsvärksskyldighet.
VII. i pass. med intr. bet. (ngn gg refl.), övergående i bet.: bliva l. vara.
VIII. utan självständig bet., ersättande ett i det föregående satssammanhanget förekommande verb.
I. bringa till stånd, frambringa, åstadkomma o. d. samt i anv. som närmast sammanhänga med dessa bet.
1) [jfr motsv. anv. i fsv.] förfärdiga, tillvärka, (ut)arbeta (ngt); äv. (med tanke på arbetets godhet o. d.): utföra (så l. så); äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. Göra en stol, ett bord av trä. Göra ngt efter modell. Rocken passar som om den vore gjord åt dig. Tror du att jag är gjord av pängar? (skämts.). Itt tingh thet wäl gioldt är, nywter sin mestare ååt. OPetri MenFall I 8 a (1526). Görer aff idhrom plooghbillom swerd, och aff idhrom liyom spetzer. Joel 3: 10 (Bib. 1541); jfr 13. Alla Skoor giöras icke öfwer en Läst. Grubb 15 (1665). Plåter, hwar aff giörsz Faat, Kannor, Kookekiärel, och alt hwadh till Huuszhåld behöfwes. Kiöping Resa 63 (1667). En .. staty, .. som gjordes i 13:de århundradet. MeddSlöjdF 1884, s. 104. Altare, predikstol och orgel (i Uppsala domkyrka) gjordes nya i 1600-talets karolinska stil. Schück o. Lundahl Lb. 1: 110 (1901). Allt (hos kvinnan) var trint och glatt, som gjort med svarv. Sjödin StHjärt. 4 (1911).
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] bereda, tillreda, tillaga (ngt); äv. (i Finl.): göra upp (eld o. d.). Göra en deg, en smet. Att göra kanelvatten. VittAH 8: 123 (1578). Gör itt swettebadh medh Chelidonie bladh och röter. BOlavi 63 b (1578). En flytande Fetma, hwaraff Ollja giörs til Lamporne. RelCur. 353 (1682). Jag krånglade och ringde på morgonen att få pigan upp och göra mig eld. Wallin Bref 266 (1849). Ingen brygd må .. (under påskveckan) göras, ty då kunna trollen taga det söta af vörten. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 180 (1863). Hon bad Hellu göra brasa. Hertzberg Canth 1: 2 (1886). — särsk. bildl., i uttr. göra kål på ngn l. ngt, se KÅL.
3) [jfr motsv. anv. i fsv.] allmännare: bringa till stånd, åstadkomma, åvägabringa, frambringa, skapa, dana; stundom: inrätta, upprätta o. d.; äv. (med abstraktare obj.): förorsaka, framkalla, väcka o. d.; stundom: skaffa (ngn ngt) o. d. En svala gör ingen sommar (ordstäv, anträffat tidigast 1825). Göra en väg genom skogen, en grop i marken. Göra guld. Göra en avbildning, avgjutning av ngt. För detta begrepp har han gjort ett nytt ord. Göra ett snitt, ett hack, ett märke i ngt. Skranga (dvs. skrank) som görs på stelningar eller taak at man icke scal falla vtfore. VarRerV 24 (1538). Höör theras röst och gör them en Konung. 1Sam. 8: 22 (Bib. 1541; Bib. 1917: sätt en konung över dem). Flijtige Åhörare göra gemeenligen en flijtig Predikant. JMatthiæ 1: 320 (1658). (Man) ärnar .. intet giöra större uplaga, än Prænumeranterna få deras Exemplar. Dalin Arg. 1: nr 2, s. 8 (1732). Publike inrättningar (hava) blifvit gorda under namn af Veterinairskolor (osv.). AHFlorman (1792) hos Fürst Florman 17. Förr var det menniskan, som gjorde seden, / Nu är det seden, som gör menniskan. CVAStrandberg 5: 286 (1862); jfr 18. Konsten att göra vind. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 113 (1863). Den som lärt människorna göra eld och tillverka redskap. Söderblom Gudstr. 110 (1914); jfr 2. Så gjordes (med långschalen) svep om rygg och liv i åtskilliga varv. Suneson GGrund 95 (1926). — särsk.
a) i numera obr. uttr. (jfr c, e α, f, i, l). Att .. Franckrijke, Hispanien (osv.) .. haffve giort en mechtigh krigzmacht till siöess emoth Engeland och Skåtland. GR 29: 572 (1560). Medh thetta taal giorde Hannibal sitt Folck modh. Schroderus Liv. 253 (1626). Tag ljusen bort Lisette! och gör härinne dag. GFGyllenborg Vitt. 3: 248 (1773, 1797). Dammet, som de gjorde, var starkare, än i mån af deras antal. Kolmodin Liv. 3: 349 (1832).
b) (i sht i religiöst spr.) om Gud: skapa Gudh sadhe, Lät oss göra menniskiona til itt beläte, thet oss lijkt är. 1Mos. 1: 26 (Bib. 1541; Bib. 1917: göra människor till vår avbild). Gudh sågh på alt thet han giordt hadhe. Därs. 31. Att troo uppå sin sanna Gud och skapare, hwilken hafwer giordt himmel och Jord och alt ded där wid föllier. Reenhielm OTryggv. 44 (1691). O Du, som snart mig dömmer! / Sjelf Du det hjerta gjort, som Dina bud förglömmer. Lidner 1: 92 (1784). Hvem gjorde berg och kullar små, / Och källor i vår dal, / Och hjordar, som på bergen gå, / Och vinden ljuf och sval? Posse Småbarnssånger 3 (1866). — särsk. (†) teol. i p. pf. pregnant (jfr 21) om Gud l. Kristus: skapad (om Kristus motsatt: född). Fadhren är aff ingom antingen giord, skapat eller född. Carl IX Bew. F 1 b (1604). (Det nicenska mötets beslut:) Wij troo .. vppå en Herra Jesum Christum, .. sannan Gudh aff sannan Gudhi, föddan och icke giordan. Schroderus Os. 1: 294 (1635). Sonen är .. icke gjord eller skapad, utan född. Schartau Und. 10 (1799).
c) (†) med avs. på barn l. ungar: avla; alstra. VRP 1610, s. 220. Uthan Watn kunna the (dvs. bina) hwarken sättia Honung, eller giöra några Ungar. IErici Colerus 2: 86 (c. 1645). Om iche den ähr barnefadren tå weet hon intedh huilcken samma barn giordt hafuer. ÅngermDomb. 1646, fol. 25. Det der fjolliga pladdret vi fått på svenska om Konsten att göra Gossar. Thorild 4: 204 (1795). Björkman (1889). jfr: Göre watnet aff sigh, kräkande och leffuande diwr. 1Mos. 1: 20 (Bib. 1541).
d) i fråga om (resultatet av) andlig (intellektuell) värksamhet av olika slag: frambringa, framställa, alstra, skapa; ofta: författa, ”sätta ihop”, komponera o. d.; ofta: utföra (t. ex. ett konstvärk o. d.); äv. (i sht i p. pf.) med kvalificerande adv.: utföra, utarbeta (ngt så l. så). Göra ett utkast, förslag, en plan, ritning till ngt, en skiss av ngt. Göra en översättning av ngt. Göra vers. Göra en bok l. böcker (numera nästan bl. med ngt föraktlig bibet. av handtvärksmässighet l. masstillvärkning o. d.). Thenne wnderwijsning (är) giordt och wthdraghen aff then helge scrifft. OPetri MenFall A 2 b (1526). Een book, som Bispen i Västeråhs haffver gjort och publicerat angående Clerisietz privilegier. RP 6: 236 (1636). Många flickor .. kunna .. göra poesi. Wolter Symask. 5 (1866). I ett bref af 1832 .. gjorde han en kort karakteristik af sina barn. De Geer Minn. 1: 28 (1892). Stycket (äger) en hel del .. väl gjorda scener. GHT 1895, nr 256 A, s. 3. Konstverket är ”duktigt gjordt”. Norström Masskult. 31 (1910). — särsk.
α) med avs. på rättshandling, växel o. d.: upprätta, uppsätta, utskriva (o. underteckna); äv. (vard.) i fråga om växel l. lån, särsk. i uttr. göra ett papper o. d.: utskriva en växel l. lånehandling (o. förse med vederbörlig borgen o. d.), ofta övergående i bet.: taga ett lån (mot växel l. revers o. d.). Göra testament. VarRerV E 5 a (1579). Wexel (kan) giöras, för Godz eller ock för skuld per rescontre. Risingh Kiöph. 68 (1669). Rese-handboken tillråder, att vid hyrande af våningar göra särskildt kontrakt. Ljunggren Resa 41 (1871). Petros hade hört .., att Krysanteus gjort ett arfsförordnande. Rydberg Ath. 365 (1876; uppl. 1859, 1866: upprättat). De papper han gjorde voro minst lika goda som en otalig massa andra gjorda papper. Koch Arb. 189 (1912); jfr 21 c slutet.
β) (numera i sht i juridiskt fackspr.) med avs. på lag l. stadgande l. förordning o. d.: stifta, utfärda; förr äv.: skriva (lag), redigera (lagtext). HH XI. 1: 8 (1530). Then förste Laghman i Wästgöthaland hafwer .. giort en stoor lott aff thenne Lagen. Stiernhielm VgL Dedik. 1 (1663). Kongl. Förordning, som nu antingen är giord, eller här efter giord warder. Kyrkol. 22: 2 (1686). Ej må Konungen utan Riksens Ständers samtycke, och icke Ständerne utan Konungens, någon ny Lag göra eller gammal afskaffa. RF 1809, § 87. Magnus Erikssons Stadga, gjord i Skara 1335. Nordström Samh. 1: 155 (1839). BtRiksdP 1929, 1: nr 83, s. 91.
e) med avs. på person.
α) (†) dels: utbilda (till ngt); dels: antaga, utse, förordna, utnämna, ”kreera”. Inge officerare (äro) sedan af Rege gjorde sjelfve. RP 4: 80 (1634). (Professorerna) skole .. icke göra för många Magistros. Thyselius HandlLärov. 2: 47 (1637). De som sköta Trägårdar, göra Lärlingar. Tessin Bref 2: 165 (1754). Vi undantage (från förmyndarerättigheterna) .. rätt .. att göra Adel. Gustaf III 1: 252 (1789).
β) med försvagad bet., i uttr. göra fångar, taga fångar. Alla de å ömse sidor så til lands som sjös gjorde Krigsfångar. FredsfördrSvRysslFredricsh. 1809, s. C 1 a. Fabius .. gjorde omkring ettusende sjuhundrade fyratio fångar. Kolmodin Liv. 3: 321 (1832). SvBL 8: 57 (1879).
f) (†) med avs. på manspillan, förödelse o. d.: anställa. Femhundrade vildar .. gjorde ibland människor och Kreatur et stort nederlag. Oldendorp 1: 17 (1786). Innan han åter hann sammandraga .. (hären), hade Ryssarne redan gjort en förskräcklig ödeläggelse. Strinnholm Vas. 1: 173 (1819). Kolmodin Liv. 2: 443 (1832).
g) med avs. på känsla o. d.: förorsaka, vålla, väcka; med avs. på (ngns) lycka l. olycka, sällhet l. dess motsats o. d.: bereda; numera bl. ngn gg i poesi, i sådana uttr. som göra ngns glädje l. sorg l. oro l. lycka o. d., stundom närmande sig bet.: utgöra (jfr III). 2RARP 4: 11 (1726). Han inspärrade väl Sigtuna til siös och lands, giörandes der en förskräckelse, som (osv.). Dalin Hist. 1: 491 (1747). Soldater, frien mig från den min fasa gör. Murberg Racine Ath. 74 (1776). Har jag inte sagt er .. att jag skulle göra er lycka? Gustaf III 3: 21 (1783). (Den) som gjorde min olycka. Därs. 101 (1789). Lyce .. / Re'n hvar flickas oro gör. CGStrandberg 167 (1849). I vitterhet den gamla höll sig nöjd / Till dem (dvs. de författare), som gjorde hennes ungdoms fröjd. Snoilsky 2: 107 (1881).
h) pregnant, i uttr. göra historia, (vara med om att) skapa de händelser l. den kulturella utveckling osv. som historien kommer att omtala, ”skapa” historia (stundom motsatt: skriva historia). Geografien lärde sig Svenskarne denna tid (dvs. under storhetstiden) marcherande, och historia höllo de på att göra. Geijer I. 4: 297 (1838). Den svenska bonden har, i en (betydlig) utsträckning .., gjort Sveriges historia, men hans egen historia är oskriven. Nilsson FestdVard. 61 (1925).
i) (†) oeg., i uttr. göra hö, slå hö, äv.: räfsa hö; göra löv, insamla (skörda) löv. Dömdes Oleff .. fför han haffuer giortt löff oppo kirckherrens skogh wtan loff. BtFinlH 2: 34 (1544). De hafve .. hvarken sått eller hö giortt i åhr. OxBr. 5: 91 (1616). (Eng.) To make hay, (sv.) gjöra hö, räfsa. Serenius Mm 1 a (1757).
j) spelt. o. idrott. oeg., i uttr. göra en boll, i biljard: träffa en boll på avsett sätt; göra (ett) mål, i fotboll o. likartade spel: sätta bollen i mål(et); i biljard äv. i uttr. jag (du osv.) är gjord, för att beteckna att en annan spelare ”gjort” min (osv.) boll; jfr BOLL 2 d. (Sv.) Göra en boll .. (fr.) blouser el. faire une bille. Weste (1807). Jag är gjord — vill säga, att annan spelare gjort min spelboll. HbiblSällsk. 2: 102 (1839). Lundensarna arbeta sig fram medelst samspel, och deras högerlöpare gör fyra mål. LD 1905, nr 246, s. 2 (i fråga om fotboll).
k) övergående i bet.: skapa sig, skaffa sig, bereda sig (ngt); jfr 12; särsk. (numera i sht vard.) med avs. på pänningar: anskaffa l. förtjäna. Invånarenes mästa p(än)g(a)r göra de af Bräder à 16 styfvr smt för tolfften. Linné Skr. 5: 78 (1732). Ett mål (som skulle föredragas i hovrätten), .. på hvilket man kunde göra eller förlora sin reputation. De Geer Minn. 1: 121 (1892). Jag berättade just för Carlgren här hur jag försökt göra pengar i qväll! Wallengren Mann. 283 (1895). Hallström El. 120 (1906). — särsk. (†) i uttr. göra sin väg, bana sig väg; äv. bildl.: bryta sig en bana; jfr 12 b. Om en lång fred hindrar mig att med värjan göra min väg. Gustaf III 3: 46 (1783). Det är en egen konst att gå på Londons gator och göra sin väg i verlden. Geijer I. 3: 27 (1809).
l) (†) i fråga om uppfattning l. (vetenskaplig) indelning o. d., övergående i bet.: antaga, uppställa. Serapio .. gör tweggehanda Victril. Forsius Min. 23 (c. 1613). Beza .. giorde .. twänne Doop, itt inwärtes och itt vthwärtes, effter Schwenkfelders Aart. Schroderus Os. III. 2: 293 (1635; lat. orig: statuit).
m) [sannol. närmast efter motsv. konstr. i t. l. fr.] (numera bl. i högre stil) med efterföljande att-sats: åstadkomma, ”laga”, förorsaka, vålla (att); jfr 18 h. Tå giör wel Gud, at thet Swenska tungomålet kommer såsom förr .. i sitt goda lag och skick igen. Swedberg Schibb. d 4 a (1716). Hvem gjorde, att de (dödliga varelserna) blefvo? Han, som gör att de äro. Wallin 2Pred. 1: 143 (1823). Hvi gören I (mina ögon o. öron!) att ro jag aldrig njuter? CAKullberg i 3SAH 9: 99 (c. 1874, 1894).
4) (numera knappast br.) bilda l. dana (ngt så l. så), framställa (ngt i sådan l. sådan form); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr 21 b): danad, formad. VarRerV 26 (1538). (Tor) hade the (dvs. de forntida svenskarna) giordt som en nakot pilt. OPetri Kr. 12 (c. 1540). Theras (dvs. ”benjanernas” i Indien) Quinnospersohner .. hafwa .. Silfwerbrickor vthi Örorna, then ena giordt som een Sool, och then andra som een Måna. Kiöping Resa 79 (1667). (Ryttarinnan) lade högra knäet öfver sadel-knappen, som var gjord derefter på nya viset. Dalin Vitt. II. 6: 111 (1740). Präktigt var det (dvs. brödet) bakt och i figurer gjordt. Livin Kyrk. 90 (1781). Nitroglycerin, som med salpeter och bomullskrut gjorts i fast form. TT 1872, s. 45.
5) [jfr motsv. anv. i fsv.] med avs. på gästabud, högtidlig l. festlig tillställning o. d.: ställa till, anordna; ”hålla”; ”bjuda på”. Göra kalas, gille. Göra middag för, förr äv. åt ngn. Månger .. gör bröllop och dricker gästebudh, till tess han ther egenom platt förarmett bliffuer. GR 18: 44 (1546). Vällb:ne Major Lagergren giore Brölloppet. VDAkt. 1684, nr 235. Ma chère mère .. gör goda middagar åt borgmästare och råd. Bremer Grann. 2: 130 (1837). Borgmästaren, som gjorde supé för sin brorson. Benedictsson Eftersk. 42 (c. 1885). Hon ska opp till disponenten och be, att hon får göra storbegravning efter sin bror. Lagerlöf Holg. 2: 347 (1907).
6) (numera nästan bl. i fackspr.) tillryggalägga (en vägsträcka o. d.); särsk. med tanke på hastigheten: tillryggalägga (så l. så lång väg på en viss tid); äv. om maskin l. apparat o. d. i fråga om varvantal, ”slag” o. d. Motorn (propellern, svänghjulet) gör 200 varv (slag) i minuten. Göra så och så många knop (om fartyg). En gång, och fyre gånger fyre, / Har Phœbus giort sin Åhrs kretz. Stiernhielm Fägn. 18 (1643, 1668). Printz Uhr 69 (1769). 50 a 60 mil gjordes här öfver en oafbruten sträckning af lava. Troil Isl. 6 (1777). Tegnér (WB) 8: 238 (1837). Göra starka dagsmarscher. Schulthess (1885). Under ett par dagar gjorde vi (med färjan utför floden Tarim) 101 m. i minuten. SHedin i Ymer 1903, s. 9.
7) (†) sända (ngn l. ngt ngnstädes hän); placera (ngt ngnstädes l. på visst sätt o. d.).
a) [jfr motsv. anv. i fsv.] sända ngn l. ngt (till ett ställe). UpplDomb. 1: 121 (1635). Ekeblad Bref 1: 20 (1649; om pänningförsändelse). At j giorde dijt Anders Wolgemot och Joen Nilsson at sättia ned gafwor. HärnösDP 1694, s. 235.
b) lägga, sätta (ngt i hög o. d.); hälla (en vätska i ett visst slags kärl o. d.). I Götheborgh går tiäran richtigt uth, stötes om och görs i ekefath. RP 9: 189 (1642). (De) göra det (dvs. höet) i volmer til införsel. Serenius EngÅkerm. 52 (1727); jfr 4. (Eng.) To Agglomerate .. (sv.) hopa, gjöra i hög. Serenius A 4 b (1757).
10) (†) i uttr. göra (det) långt l. länge o. d.
a) [jfr t. er machts nicht mehr lange, fr. il ne fera pas longue] i uttr. icke göra (det) långt l. länge o. d., icke uthärda länge, icke ha långt kvar att leva. Att deress Konungh inte skall kunne göra mycke lengre, efter han åhr ifron åhr blifver svagare. OxBr. 5: 334 (1625). KKD 7: 149 (1707). Han gör det (fam. för: lefver, uthärdar) ej länge. Weste (1807). Schulthess (1885).
b) i uttr. göra så l. så långt l. länge emellan (två ggr ngt göres o. d.), dröja så l. så länge emellan (osv.). Jag giör något longt emellan at skrifwa k: Broder til. Swedenborg RebNat. 1: 284 (1718). Han gjorde tre månader emellan hvar resa. Weste (1807).
11) (†) i pass.: uppstå, uppkomma (av ngt); i uttr. vara gjord äv. närmande sig bet.: bestå (av ngt). I hennes (dvs. jordens) giömmor spörs, / Det ämne och den ång af hwilken Malmen giörs. Brenner Dikt. 1: 246 (1713). Åckrarna voro .. af jord, lera älr sandjord giorde. Linné Skr. 5: 78 (1732).
12) med indirekt refl. obj.: skapa sig (ngt); skaffa sig (ngt); äv. (med abstraktare obj.) övergående i bet.: bereda sig (en fördel l. ngt godt o. d.), vålla sig (ngt ondt l. obehagligt o. d.); jfr II. Göra sig en god förtjänst (på ngt), en inkomst av ngt. Göra sig ett (stort) namn, göra sig ett namn ss. ngt. Man har inte roligare än man gör sig (ordstäv). Göra sig en ära av ngt l. av att (osv.), anse ngt ss. en ära l. anse det som en ära att (osv.). Göra sig goda dagar, se DAG I 5 b α. Then som all ting til thet betsta vthtydher, han gör sigh monga wener. Syr. 6: 5 (Bib. 1541). Göra sig en Afgud, pfuy! / Af en wanskelig Figur! Stiernhielm Cup. 2 (1649, 1668). Så giöre wi osz offta sorg, then wi wel kunne wara förvtan. Swedberg SabbRo 1214 (1697, 1712). Jag gör mig en heder af att heldre deltaga utaf oförskyllta tillvitelser, än uti oförtjenta beröm. AdP 1789, s. 34. De .. göra sig onyttig oro. Wallin 2Pred. 2: 98 (1838). Han hade gjort sig en icke obetydlig förmögenhet. De Geer Minn. 2: 152 (1892). Sjöberg Kvart. 31 (1924). — särsk.
a) i numera obr. uttr.; särsk. med avs. på skuld: ådraga sig; med avs. på kostnad(er) o. d.: påtaga sig. Göra sig gäld. Helsingius N 7 a (1587). Then vmkostnan han sigh görde. BtFinlH 2: 242 (1588). Mannen gör sig rätt med våld. Franzén Skald. 1: 255 (1824).
b) (numera föga br.) i uttr. göra sig väg, bana sig väg; äv. i överförd anv., med sakligt subj.; äv. oeg. o. bildl.; jfr 3 k slutet. Boken har sjelf gjort sig väg till det allmänna förtroendet. Tegnér (WB) 6: 254 (1829). En djup suck gjorde sig väg genom Amalias bröst. Almqvist AmH 1: 205 (1840). (Norrmannen) liknar bäcken .. / och gör, som den, sig väg med härdig håg. Sturzen-Becker 6: 160 (1868). Östergren (1926).
c) med avs. på begrepp, föreställning, tanke o. d.: bilda sig (ett begrepp osv.); med avs. på tanke äv.: falla l. komma på, (börja) hysa. Man kan knappast göra sig en föreställning om huru (osv.). Göra sig höga tankar om sig själv. Thet är een farligh saak att gjöra sigh dee tanckar. RP 5: 84 (1635). Man kan (av det sagda) ungefärligen göra sig ett begrepp om .. Kyrkans stora rikedom. Botin Hem. 2: 87 (1756). Den bild vi kunna göra oss af den tirynthiska borgen öfverträffar i fullständighet de föreställningar vi möjligen kunna få t. ex. af Mykene. Hahr ArkitH 37 (1902).
d) (med avs. på brukligheten se under de särskilda orden) i vissa stående förb. med (abstr.) sbst., varvid verbets betydelse är starkt förbleknad o. hela uttr. för tanken mer l. mindre sammansmälter till en enhet (jfr 22 samt IV 7), t. ex. göra sig bekymmer, besvär, brådska, flit (om ngt), förhoppning(ar), förslag (på ngt), gagn (av ngt), hast, hopp (om ngt l. att), möda, nytta (av ngt), omak, reda (för ngt), räkning (för l. på ngt), samvete (av l. över ngt), stat (på ngt), tid, tvång, ärende m. fl., se under resp. sbst.
13) [jfr motsv. anv. i fsv.] i uttr. göra ngt av (äv. utav) ngt l. ngn, skapa, dana, bilda ngt av ngt l. ngn; äv. allmännare: åstadkomma ngt av ngt l. ngn, ofta övergående i bet.: göra ngt l. ngn till ngt, förvandla ngn l. ngt till ngt (jfr 14); i uttr. göra mycket (jfr d) l. det mesta möjliga l. det bästa (möjliga) av ngt o. d. äv.: få l. taga ut mycket l. det mesta möjliga osv. av ngt, begagna l. draga nytta av ngt o. d. på bästa (möjliga) sätt; stundom i överförd anv., med sakligt subj. Göra en hederlig människa av en brottsling. Göra en dygd av nödvändigheten. Göra det bästa möjliga av situationen. Livet där har gjort en helt annan karl av honom. (De) haffua giordt dagh aff nattenne, och aff daghenom natt. Job 17: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: natten vill man göra till dag). Af koppar hade han (dvs. bedragaren) giordt sölfver. RA 3: 68 (1593). Vår store Kung / Et England giort af kalla Sverge. Nordenflycht QT 1745, s. 34. Han, som af veklingar gör vapenföra män. JGOxenstierna 5: 184 (c. 1817). Gör med minsta kraftförslösning / guld af muskelenergi! Rydberg Dikt. 2: 74 (1891). Vrid rätt den granen, som skapades skack, / gör lam af ulf eller lo! Fröding Guit. 54 (1891). (De) gjorde det mesta möjliga .. af denna promenad. Hallström NNov. 121 (1912). (Skådespelare) kan verkligen göra något av ögonblicket. Siwertz Varuh. 252 (1926). — särsk.
a) (†) i frågesats inledd med vad: göra med (ngt); jfr GÖRA AV 2 a. Thu kan haffve samme spannemåll liggendes .., till thäss tu vijdere vår villie förnimmer, hvad thu aff samme spannemåll göre skall. GR 23: 4 (1552).
b) (numera ngt vard.) i uttr. vara ngt (förr äv. vara stoff) att göra av, vara ngt varav ngt med fördel l. ngt förträffligt kan göras o. d.; vara ett godt ämne till ngt; i fråga om person äv.: ha godt gry, ha goda anlag (för att bliva ngt). Weste (1807). Du .. påstod, att mannen vore stoff att göra af. Crusenstolpe Mor. 2: 147 (1840). Här är något att ”göra af”, om blott en ideell utveckling får försiggå. VL 1894, nr 107, s. 3. Den unge skötsamme mannen, som de trott vara något att göra af. Därs. 1908, nr 94, s. 5.
c) (i sht vard.) i sin inbillning l. framställning göra ngt till ngt (annat än det är); stundom övergående i bet.: påstå ngt vara ngt o. d. (jfr 14 c); särsk. i fråga om överdrivande l. förstorande av ngt. Aff Flugan en Elephant .. (dvs.) Giöra stoort aff lijtet. Grubb 4 (1665). Af små felsteg göras stora. Franzén Pred. 2: 126 (1842). Göra hvalfiskar af en sill. Björkman (1889).
d) i uttr. göra mycket l. litet (förr äv. stort o. d.) av ngn l. ngt (i bet. α förr äv. av sig), i överförd anv.; ofta svårt att skilja från den fasta förb. GÖRA AV 2 c.
α) (numera i sht vard.) mycket resp. litet uppskatta, värdera, sätta värde på, taga hänsyn till, fästa vikt l. avseende vid (ngn l. ngt); framhålla (ngt ss. viktigt l. betydelsefullt); prisa, skryta med (ngn l. ngt resp. sig själv); göra ”affär” l. ”väsen” (av ngn l. ngt resp. sig själv). En wijs man gör icke mykit aff sijn klookheet. Ordspr. 12: 23 (Bib. 1541; Bib. 1917: döljer). (Sv.) Göra stoort aff sigh (lat.) Iactare, iactitare. Helsingius N 7 a (1587). Giöra mycket af en ting, skryta. Schenberg (1739). Verlden är ändå bra litet rättvis, som gör så mycket af en stunds felsteg. Bremer Hertha 233 (1856). Månne ej öfver hufvud taget förf. gör för mycket af analogien mellan människan och samhället? SvTidskr. 1894, s. 375. Johanneus skulle blygts att bli gjord för mycket af. Hallström NNov. 291 (1912).
β) (mindre br.) nedlägga stor resp. ringa möda l. omsorg på (ngt), mycket l. föga omsorgsfullt utarbeta (ngt) o. d. Han gör för litet af sin roll. Snellman Tyskl. 340 (1842). Felet är, att han (dvs. författaren) merendels gör för mycket af dem (dvs. av de fina dragen i själslivet). NordT 1885, s. 72.
e) med försvagad bet., i uttr. göra förakt, gäck, lek, löje, narr, skam, spe, spott, spektakel (av ngn l. ngt) o. d., se under resp. sbst.
14) [jfr motsv. anv. i fsv.] med substantivisk objektiv predikatsfyllnad, numera alltid (utom i uttr. göra sig (o)vän med ngn o. d., se b) inledd av prep. till, förr äv. utan prep.: göra (ställa, laga) så att (föranstalta, förorsaka att) ngn l. ngt bliver ngt, låta ngn l. ngt bliva ngt, förvandla ngn l. ngt till (l. ngt i) ngt; med avs. på person äv.: utbilda (uppfostra o. d.) ngn till ngt, äv. (numera i sht vard.): utse, utnämna ngn till ngt o. d.; stundom närmande sig bet.: (bidraga till att) låta ngn l. ngt framträda l. te sig ss. ngt; äv. med sakligt subj. (jfr 18). Göra ngn till sin arvinge, lärjunge, efterträdare. Göra ngn till träl, fånge. Göra ngn till sin vän, fiende. Skolans uppgift är att göra lärjungarna till goda medborgare. Göra ngt till sin (andliga) egendom, till sitt eget, tillägna sig ngt. Göra natt till dag. Hans olyckliga kärlek gjorde honom till kvinnohatare. Göra ngn l. ngt till föremål för ngt (t. ex. förakt, hat). Göra ngt till sin uppgift, till en regel, göra (det) till regel att (osv.). Göra ngt till villkor för ngt, uppställa ngt ss. villkor. Gudh hadhe .. giordt honom aff en fääheerdha til en konung. OPetri MenFall M 8 b (1526); jfr 13. (Kristus) gör oss arffuingar til then ewigha saligheten. LPetri KO 63 a (1571). Ingen Hielte war så käck, / Then tu (dvs. Astrild) ey giorde til en gäck. Stiernhielm Harm. 44 (1668). Torstenson blef gjord till FältMarskalk d. 31. aug. 1641. Gustaf III 1: 56 (1806). Parken kring Flustret eklärerad / Gjorde hvar piga till mamsell. Wennerberg 2: 129 (c. 1848, 1882). Guds ord gör vattnet till en döpelse. Kat. 1878, nr 228. Mägtig är hon som beskyddarinna. / Jag känner en, hon gjorde till markis. Snoilsky 2: 46 (1881). Alla omständigheter förenade sig att göra henne till ett af de bästa partier en ung man kunde önska sig. De Geer Minn. 1: 58 (1892). — särsk.
a) med indirekt refl. obj.; numera bl. (med försvagad bet. hos verbet) i vissa uttr., ss. göra sig ngt till regel l. göra sig till (en) regel att (osv.) o. d., taga ngt för regel l. taga för regel att (osv.); äv. göra sig ngt till gagn l. nytta, draga nytta av ngt, begagna sig av ngt; göra sig till ärende att (osv.), skaffa sig l. taga l. förebära ss. ärende att (osv.). Då må det taga hwem som will, och göra sigh til Egendom. Stiernhielm Fateb. B 3 a (1643). Man måste hwad man lärt sig och til nytta göra. Brenner Dikt. 1: 56 (1695, 1713). En oveldig Domare gör sig alla til ovänner. Kellgren 3: 203 (1792). Prinsen (hade) gjort sig till ärende att (osv.). Liljecrona RiksdKul. 150 (1840). (Hillner) hade .. gjort sig till regel, att med Sofi icke tala ett ord om Eugénie Guémarez. Almqvist AmH 2: 228 (1840). Utan politiskt hat kan man inte göra sig tryckfriheten till gagn. De Geer Lillie 13 (1880). Rein Psyk. II. 1: 467 (1891).
b) med direkt refl. obj. (jfr c); ofta övergående dels i bet.: gm egen kraft bliva ngt, tvinga sig till att bliva ngt, dels i bet.: uppträda ss. ngt (som man icke är berättigad till l. som är under ens värdighet o. d.), dels slutligen i bet.: frivilligt underkasta sig l. erbjuda sig l. företaga sig att bliva ngt, låta sig bliva ngt. Göra sig till slav under lasten. För hennes skull gjorde han sig till tjuv. Göra sig till narr för ngn. Göra sig (o)vän med ngn. Dhe kunne inthet göra sigh med dem till ovenner. RP 3: 256 (1633). Giöra sigh til Hund för ett Been skuld. Grubb 256 (1665). Sekreta utskottet gjorde sig .. till domare. Malmström Hist. 2: 301 (1863). Snart nog gjorde han sig till anförare för en frikår. Lagerlöf KristLeg. 211 (1904). För deras skull gör hon sig liksom till en försäljerska på denna världens marknadstorg. Dens. Troll 2: 247 (1921). — särsk. i uttr. göra sig (till) herre l. mästare av l. över ngt o. d., se HERRE, MÄSTARE.
c) (numera i sht vard.) övergående i bet.: föreställa sig, anse, antaga, påstå, säga ngn l. ngt vara ngt; förr äv. med direkt refl. obj. (jfr b): påstå sig vara ngt, giva sig sken av att vara ngt, låtsas vara ngt; jfr 15 d. Göra ngn till en lögnare, brottsling, skurk o. d. Han gjorde i sin uppjagade inbillning saken till ngt helt annat än den värkligen var. Han haffuer giort sigh til gudz son. Joh. 19: 7 (NT 1526). (Klosterfolket) göör såå thet til synd som icke är syndh. OPetri Clost. B 2 a (1528). Hans moder och flere andre willia giöra Karin till een Tosing. VDAkt. 1689, nr 1331. (Aischylos) gör .. Artemis till Demeters dotter. Carlstedt Her. 1: 348 (1832). De (ha) gått ock talat om brodern ock gjort honom till en jälte. Edgren Lyck. 13 (1887).
15) [jfr motsv. anv. i fsv.] med obj. (äv. refl. obj.) o. predikatsfyllnad bestående av ett adj. l. particip (i sht förr stundom inledd av prep. till; jfr 14): åstadkomma l. laga l. förorsaka att ngn l. ngt bliver sådan(t) l. sådan(t); äv. med sakligt (ofta abstr.) subj. (jfr 18). Göra ngn glad, ledsen, orolig, vred, förbittrad, ond, lycklig l. olycklig, rik, fattig, utarmad. Gud gör människan salig genom tron. Göra sig fin, grann. Göra sig renons (spelt.). Göra ngt färdigt. Göra ngt rent. Göra ngt jämnt, glatt, slätt. Göra ngns levnadsväg ljus. Göra pinan kort. Göra det hett om öronen för ngn. Göra det omöjligt för ngn att (osv.). En ring som gör bäraren osynlig. Arbetet gör vilan ljuv. Egenskaper som göra en man stor. Henric yt[re]cht gøre p[re]-bende peni[n]gene rede til michelsmesse. OPetri Tb. 82 (1525; uppl. 1929). Wijn och Qwinnor giöra mannen galen. Grubb 855 (1665). Mit stolt' hierta då gör Hon weekt, och sårar i Älskog. Stiernhielm Öfw. (1668). Frisk lufft gjör oss muntre, glade och longlifvade. Linné Diet. 2: 33 (c. 1750). Skapnaden är angelägnare än färgen, för att göra en sak till vacker. CAEhrensvärd 62 (1782). En ringa kolhalt gör .. (kopparen) skör och oartad. Berzelius Kemi 2: 325 (1812). Din vrede gjorde dig icke ful. Rydberg Sing. 27 (1876). Vi bedja .., att Gud måtte göra sin goda och nådiga vilja rådande. Kat. 1878, nr 187. Sobilia talade allt ifrigare, då och då stannande för att med åtbörder göra sina ord tydliga. Hallström Than. 44 (1900). — särsk.
a) (†) perifrastiskt i förb. med ett p. pf., motsvarande tillsamman med detta en böjningsform av verbet; stundom i p. pf. i förb. med ett adjektiv l. adjektiviskt particip rent pleonastiskt. När han först blifuer druckin giord, / Mins han icke thz ringaste ordh. Asteropherus 19 (1609). (De skotska soldaterna) voro vederrede och villige giorde, så snartt han dem upäskade. AOxenstierna 2: 84 (1612). Hennes Maijestett gorde mig försedd med nogra medell på den resan till 800 riksdaler. Rudbeck Bref 207 (1685). Ach! om ej kärleken min syn förblindad gjort. Kellgren 1: 198 (1785). Dens. 3: 21 (1792).
b) (med avs. på brukligheten se under de särskilda orden) i en mängd stående förb. med adj. l. particip, varvid verbets bet. vanl. är mer l. mindre förbleknad o. hela uttr. för tanken sammansmälter till ett enhetligt begrepp, t. ex. göra anhängig, (ngn) ansvarig, (ngt) begripligt, bevisligt, (ngn) delaktig (av l. i ngt), (ngt) fast, (ngn sig) förbunden, (ngn) god l. (ngt) godt (i bet.: ersätta, betala o. d.), gällande (att), (ngt) klart (för ngn l. sig), (ngt) kunnigt l. kunt, (ngt) loss, (ngt) riktigt (i bet.: betala o. d.), (ngt) sannolikt, (ngn ngt) stridigt, (ngn sig) underdånig, (ngn) uppmärksam (på ngt), (ngt) veterligt, (ngn) vis (om ngt l. att), (ngt) värkställigt; göra (ngn l. sig) bekant (med ngn l. ngt), fri (från ngn l. ngt), förtrogen (med ngt), kvitt (ngn l. ngt), lös (från ngn l. ngt), kunnig (om ngt), säker (om l. på ngt); göra sig angelägen (om ngt l. att), betald, färdig, förlustig (ngt), förnummen, försäkrad (om l. att), förtjänt (av l. om ngt), gällande, hemmastadd (i ngt), hörd, osynlig (i överförd anv.), påmint, skyldig, underrättad, vred, övertygad m. fl., se under resp. adj. o. verb.
c) med refl. obj., ofta övergående i bet.: (gm sina handlingar l. åtgöranden l. sitt uppträdande o. d.) komma att framstå ss. (sådan l. sådan), visa sig, stundom: bliva (sådan l. sådan); stundom närmande sig e; särsk. (vard.) i vissa uttr., ss. göra sig gemen, grön, söt, förnäm, viktig, kvick, näsvis o. d. Göra sig hatad, älskad, omöjlig. Han har gjort sig känd för stor duglighet, ss. en framstående jurist. Göra sig lustig över ngn l. ngt. Göra sig löjlig. Göra sig söt för ngn. Gör dig inte viktig! Göra sig rar, låta be sig länge. Göra sigh gladh. Helsingius N 7 a (1587). Hwilken prestman, som .. dricker sigh drucken och i så motto giör sigh oskickeligh. Rudbeckius Kyrkiost. 35 (c. 1635). Hans usla försök att göra sig qvick. Journalisten 1: 640 (1793). Gör dig ej grön, det gör ingen nytta. Fröding Guit. 46 (1891). När .. (hushållerskan) räckte .. (fiskargubben) smörgåsen, gjorde hon sig så gemen, att (osv.). Lagerlöf Mårb. 286 (1922). — särsk. i numera obr. uttr. Giöra sig ansenlig (dvs. yvas, ”pösa”). Serenius Zz 3 b (1734). Vanten, med hvilken I gjör Eder stor (dvs. stoltserar), hörer Mademoiselle Sophia til. Ekelund Fielding 286 (1765) [jfr t. sich gross tun].
d) (numera i sht vard.; jfr dock β) övergående i bet.: förklara l. påstå ngn l. ngt l. sig vara (sådan(t) l. sådan(t)). Göra svart till vitt. Göra en sak värre än den är. Thå wille han (dvs. den lagkloke) göra sigh sielffwan, retferdugan och sadhe. Luk. 10: 29 (NT 1526). Nogre giöre och faran så ringe och säije dett hafver intet på sigh. RA 3: 181 (1593) Han gjorde honom fem år yngre än han var. Cavallin (1875). Segerstedt Händ. 172 (1920, 1926). — särsk.
α) i numera obr. uttr. Jagh är .. nu .. medh Philipp Skedingh lijka giordh (dvs. likställd) .., endogh vij icke lijka ståndh beklädt. OxBr. 5: 50 (1613). Brandsynen (har) giordt des (dvs. sjukhusets) uthus aldeles obrukeliga. Fries 2Linné 1: 41 (cit. fr. 1728). En .. Räckning, hvarutinnan .. Mäster Anders Tholander .. giöres skylldig 768 d(aler) 31 s(killingar) S(ilver)m(yn)t. VRP 9/11 1730. H. Rousseau fortfar än vidare, at göra Könet brottsligt och föracktligt. Nordenflycht Fruent. 6 (1761).
β) i fråga om förhandlingar inför domstol l. laga myndigheters åtgärder o. d.: förklara (ngn saker l. oskyldig o. d. l. berättigad till det l. det) l. döma (ngn till det l. det straffet o. d.); om part l. vittne o. d.: förklara, (be)visa (ngn l. sig vara det l. det l. ngt vara så l. så); numera bl. (i fråga om ä. förh.) i uttr. göra ngn biltog l. fredlös o. d. OPetri Tb. 62 (1525; uppl. 1929). Hustru Anna skall tiill sam[m]e tiidt fly sigh sine lagh quin[n]or och göre sigh frij medh. TbLödöse 64 (1587). Wi (äro) alla biltuga giorde, så att ingen skall hyse heller herbergera åss, vtan till teth högste förfölie. HB 2: 328 (1597). Göre sigh vthur tiufuan (dvs. ”urtjuva”), eller sware til (den stulna) kiortelen. BtSödKultH 12: 72 (1597). Präster skola intet drijfwa andra Saker för Lag och Rätt, än them, .. til hwilkas förswar, the äre .. af Biskopen och Consistorio fullmächtige giorde. Kyrkol. 19: 22 (1686). At Mauritz Vellingk (av den dömande kommissionen) giöres dess ombetrodde Råds-Embete förlustig. 2RARP 5: 46 (1727).
e) (numera nästan bl. vard.) med reflexivt obj.: ställa sig, låtsas vara (sådan l. sådan); numera bl. i vissa uttr., ss.: (inte) göra sig dummare, sämre, bättre osv. än man är, han är inte så enfaldig, klok, god osv. som han gör sig o. d. Lägg tigh på tina seng och gör tigh kranck. 2Sam. 13: 5 (Bib. 1541). En som giorde sigh blind, och lät sigh ledha i Kyrckian. Petreius Beskr. 2: 210 (1614). Mons:r Borg är icke så oskyldig som han sig i sin skrifft gör. VDAkt. 1722, nr 159. (Han) gjorde sig helt okunnig hvem dermed mentes. HSH 16: 311 (1769). Så enfaldig herr magistern kan göra sig! Crusenstolpe Mor. 2: 116 (1840). Det är på modet nu bland unga herrar, att de alltid skola göra sig sämre än de äro. De Geer SHT 36 (1843). Du är inte så lättsinnig som du gör dig. Dens. Lillie 87 (1880). Han gör sig bättre än han är. Auerbach (1909).
f) med underförstått obj. o. adj. i n. sg., särsk. (i sht i fackspr.) i vissa stående förbindelser (jfr b). Göra rent, (i sht vard.) städa, skura o. d. Giör först reent för din egen dörr. Grubb 256 (1665). Göra klart, (dvs.) att göra förberedelser till en manöver. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Göra segelklart. Konow (1887). — särsk. i numera obr. uttr. Göra sårdt, Sargha. Helsingius N 7 b (1587). (Sjömännen) hysse, fijre, fälle, spisse, göre kort, / Beläggie, göre löst, hwart i sitt Rum och Ort. Stiernhielm Jub. 68 (1644, 1668).
16) med av attributivt adj. bestämt sbst., motsvarande ett obj. jämte predikatsfyllnad (jfr 15), i uttr. göra rent hus, rent rum, ren disk o. d., se REN, adj.
17) (numera i sht vard.) med obj. o. adverbiell bestämning, till innebörden motsvarande en objektiv predikatsfyllnad (jfr 15); jfr 23. Göra ngt l. sig i ordning. Göra ngn utom sig, på dåligt humör. GR 29: 409 (1560). Hvilket (dvs. att ha pängar på fickan) .. jag alltid funnit göra mig vid godt lynne. Cederborgh OT 3: 60 (1814). (Han lyckades icke alltid) i sina bemödanden att göra alla till freds. De Geer Minn. 2: 74 (1892). Spissen hade börjat processa med vagnmakareänkan och höll ju på att göra henne från förståndet. Larsson Hemmab. 309 (1916). — särsk.
a) i numera obr. uttr. (Olja beredd av mynta) gör igen til rätta alla Febris bräck och feel. Månsson Åderlåt. 120 (1642). Att någon hade förtrållat dem och giort dem i syne. Rudbeck Atl. 3: 685 (1698).
b) [jfr fsv. göra kono medh barne] (numera bl. starkt vard.) i uttr. göra (en kvinna) med barn, göra (en kvinna) havande; ngn gg om kvinna: göra sig med barn, (låta lägra sig o. därigm) bliva havande. Han legrad sig med henne ock giorde henne med barn. BtFinlH 2: 7 (1538). En af djefvulen förledd Klockare i Köpenhamn .. belåg och gjorde båda sina styfdöttrar med barn. Murbeck CatArb. 1: 424 (c. 1750). Björkman (1889). Hvad behöfde hon göra sig med barn för? Melsted Jur. 214 (1910).
18) [jfr motsv. anv. i fsv.] med sakligt subj., stundom opers.: åstadkomma, framkalla, ”skapa”, förorsaka, värka, vålla (ngt); stundom med indir. personobj. (i detta fall stundom svårt att skilja från II 2). Det gör min död, om du (osv.). Det var det som gjorde susen (vard.). Then pinnen som gör skuggan (i solvisaren). VarRerV 48 (1538). Itt gladt hierta gör itt blijdt ansichte. Ordspr. 15: 13 (Bib. 1541). (Pilatus' hustru) låter fåfengt skrock sig ingen villo giöra. Brenner Pijn. 79 (1727). Det är ej mängden af ord, som gör en läsvärd bok. LBÄ 5—6: 100 (1797). Kåpan gör ej munken. Hagberg Shaksp. 5: 361 (1848). Kylig luft gör kyligt blod. CVAStrandberg 3: 47 (1855). Ni har ej pröfvat en sådan lek, / Min sorg det gör. Runeberg 5: 87 (1860). Vad jag har på mitt samvete, gör mig inte några grå hår. UngaKraft. 1907, s. 49. Det är vinet som gör blodet hos en adelig person. Karlfeldt Hösth. 28 (1927). — särsk.
a) i många ordspr. l. ordspråksliknande uttr., t. ex.: Tillfället gör tjuven (ordspr., anträffat tidigast 1678). Ägodelar gör wenner. Linc. Sss 6 b (1640). En hungrig maga gör altijdh en godhan Kock. Arvidi 187 (1651). Lius Dagh och klaar Ögon, giöra bästa kiöpet. Grubb 464 (1665). Lofwa rundt och hålla tundt, giör swag credit. Dens. 466. Huset gör människan. Cederschiöld Riehl 2: 30 (1878).
b) i numera obr. uttr. (jfr c, e, f, g). Att agan strax giordt någon sweda och strimmor. VDAkt. 1711, nr 257. Et galanteri, som i början gjordt hänne så höga tankar. Chenon Heywood 3: 170 (1773). Intet annat än drögsmålen (tycktes) göra Hans bekymmer. PersonalG3 B 4 a (1792). Många ställen, som i (bibel-)Öfversättningen göra villrådighet. Ödmann AnvSkrift. 70 (1822). Detta kom snart till härens kunskap och gjorde ond blod. Fryxell Ber. 7: 44 (1838).
c) (†) närmande sig l. övergående i bet.: giva, skänka, lämna (ngn l. ngt ngt). Dansz' är een ädele konst, gör gunst hoos Fruer, och Jungfrur. Stiernhielm Herc. 191 (1658, 1668). Två Orsaker giöra mig tilfälle med Honom at correspondera. Dalin Arg. 1: nr 8, s. 3 (1733; uppl. 1754: gifva). Med sina täta Löf och Grenar giorde .. (träden) en (djup) skugga. Mörk Ad. 1: 30 (1742). Första fasan gjorde rum för tårar. Geijer I. 3: 5 (1834).
d) övergående i bet.: bilda (se BILDA, v.1 4); stundom närmande sig o. svårt att skilja från III. The Trochaiske och Jambiske Versz, som bestå aff trenne Stafwelser, .. kunne sällan någon Dicht för sig sielfwa göra. Arvidi 122 (1651). Många bäckiar små, giöra en stoor Åå. Grubb 462 (1665); jfr a. De veck, som den tjocka duken gör i hörnet. NordT 1892, s. 216. Älvar och åar (i Värmland) gjorde fall, som kunde dra kvarnar. Lagerlöf Holg. 2: 408 (1907). Den glesaste nättröjan och ett par byxor göra en synnerligen fullständig toalett. Nyblom Österut 4 (1908).
e) (†) i fråga om ett ords ljudgestalt l. böjning: bilda (en form på det l. det sättet); ha (en sådan l. sådan form); jfr BILDA, v.1 3 c. The Ord som hafwa sitt Vrsprung aff thet Grekiska Språket .. göra then första Stafwelsen kårt. Arvidi 30 (1651). Sombliga neutra göra heela pluralem på en. Tiliander GenTy. 68 (1670). Cellarius LatGr. 11 (1703). Almqvist FrSpr. 34 (1838).
f) (†) om växt, med avs. på skott, rötter o. d.: bilda, ”skjuta”; med avs. på frukt: bära, frambringa. Huart och it trää som icke gör godha fruct, bliffwer aff hugget och kastas j eeldhen. Mat. 3: 10 (NT 1526; Öv. 1774: bär). De (växter) som blommas och wäxa een lijten tijd och intet göra fasta och diupa rötter i jorden. Rudbeck Atl. 2: 415 (1689). Bästa tiden til .. flyttande (av lärkträdsplantor), är just näst förr än de begynna giöra skott. Trozelius Rosensten 149 (1752).
g) [jfr motsv. konstr. i fsv., ävensom i t., eng. o. fr.] (†) med obj. (som dock äv. kan utelämnas) o. inf. (ngn gg med obj. o. p. pr. med passivisk bet., föregånget av prep. till): komma (ngn l. ngt) att (göra det l. det). Thenna effterföliande vnguenta göra och kött til at wexa. BOlavi 130 a (1578). Malörte Wijn gör at sofwa. Månsson Åderlåt. 147 (1642). (Om) fienden får öfverhand (.. som vårt hjelplösa och vanmägtiga läge gör til befarande!), så (osv.). Porthan BrefCalonius 253 (1796). Er (dvs. Sergels) bortovaro har gjort mig hitintills gå i mörkret. CAEhrensvärd Brev 2: 401 (1800).
h) med efterföljande att-sats: åstadkomma, förorsaka, vålla (att); jfr 3 m. Händelsen gör l. gjorde att (osv.). Hwilken troo tå .. så myckit gör, at the frid medh Gudi genom Midlaren haffua. Balck Ridd. a 2 b (1599). Men, Chloë, säg, ach säg! hvad gör, / At tårar fukta mina kinder? Kellgren 2: 292 (1781). Ingen av .. (fåglarna) skrek eller sade ett lustigt ord, och det gjorde, att allting föreföll så besynnerligt overkligt. Lagerlöf Holg. 1: 123 (1906).
i) refl.; numera bl. i uttr. göra sig själv, i oeg. anv.: komma till stånd (liksom) av sig själv, vanl. övergående i bet.: åstadkommas utan ansträngning, lätt kunna göras o. d. ”Det är mycket,” skref presidenten — ”som gör sig, man vet knappast huru.” Bremer Nina 31 (1835). Reflexionerna .. göra sig sjelfva! Stenhammar Riksd. 3: 148 (1847). (Värdinnan:) slå inte sönder något för mig! Man skall vara rädd om saker, för de gör sig inte själfva som människorna. Hallström Sagodr. 103 (1910).
19) med sakligt subj., pregnant: värka, ha (viss) värkan l. effekt; vara av betydelse, (ha att) betyda; förr äv. i förb. göra av sig. Det gjorde vad det kunde (ngt vard.). Sådant gör mer än man tror. Så kan sådana borgan föge göre aff sig. GR 15: 106 (1543). Åldren gör myckit, Sijwyrdning (dvs. ringaktning, förakt) gör och myckit (i fråga om svenska språkets fattigdom). Stiernhielm Fateb. Föret. 3 b (1643). Hvad hans undervisning icke giorde, det uträttade hans exempel. Ågren Gell. 39 (1757). Hvad gör väl namnet? Hagberg Shaksp. 10: 171 (1850). En stämning, en belysning gör så mycket (i liv och konst). Sturzen-Becker 6: 58 (1868). Bommen var numera den enda människa på hela ön, som verkligen söp, så att det gjorde något. Geijerstam YttSkär. 38 (1898). — särsk.
a) med prep. till (förr äv. i): invärka på, vara av betydelse för (ngt); förr äv.: bidraga till (ngt); särsk. i uttr. göra (ngt, föga osv.) till (förr äv. i) saken (jfr IV 1 b slutet), ha (ngt, föga osv.) att betyda (i saken), spela (ngn l. ringa osv.) roll. LPetri Kyrkiost. 57 a (1566). Efther förbe:te H(ustr)v Elin inge andre insager hade, som någet kunne .. göre till saken. SthmTb. 11/11 1568. Att åhrs wexten .. myckett hafuer gjordt i Saken. RARP 2: 150 (1634). I andre konungarijken finnes städer, som göre dedt mäste till rijckzens drätzell. RP 6: 438 (1636); jfr VI. Tror du at det kan giöra något til din sällhet? Serenius I 3 b (1734). Skodd eller oskodd gör till saken ringa. Runeberg 2: 116 (1848). Det täta .. håret gjorde sitt till effekten. Hallström Händ. 56 (1927).
b) (numera i sht vard.) i uttr. ngt gör (ngn) det samma l. lika mycket (förr äv. lika) l. ingenting o. d., vad gör det (mig osv.) o. d., ngt är betydelselöst (för ngn), spelar ingen roll (för ngn), är (ngn) likgiltigt o. d. Det gör (mig) ingenting, gör sak samma, om du talar om det. Vad gör det om hundra år? (vard., skämts.). Thet gör .. osz lijka myckit. Schroderus Os. III. 2: 303 (1635). (Det) giör honom lyka, till huem han betalar. BoupptSthm 29/1 1679, Bil. (1680). Hvad gör mig hennes Fars rang och rikedomar. Widerberg Bouilly 7 (1801). Vexeln är .. utstäld på 28 d:s, men det gör kanske ingenting. Fröding Brev 62 (1889). Om du förhäxats till en lidelse / För någon, gör detsamma hvem. Hallström GrAntw. 23 (1899). Jag tycker inte, att det gör något att dö, bara jag slipper att dö på samma sätt som mor. Lagerlöf Holg. 2: 338 (1907).
20) [jfr motsv. anv. av t. sich machen, fr. se faire] (i sht i konstnärligt fackspr. samt vard.) refl.: framträda, ”presentera sig”, ”värka”, taga sig ut (så l. så); äv.: te sig (ss. ngt), göra intryck (av ngt); äv. abs.: göra (stark) värkan l. (god) effekt, taga sig bra ut; med personligt o. sakligt subj. Dessa brungrå byar .. ”gjorde sig”, som man säger, i hög grad pittoreskt på den gröna duken. Kræmer Orient. 23 a (1866). Hiärne hade .. en god blick för hvad som sceniskt ”gjorde sig”. Schück (o. Warburg) LittH 1: 402 (1896). Ett visst patos, som gjorde sig bra i denna dramatiserade romantik. GHT 1904, nr 273 A, s. 3. Svaret gjorde sig mer som ett dåligt skämt än som ett allvarligt svar på ett par mycket allvarliga frågor. VL 1906, nr 55, s. 2. Hon (dvs. ”urkvinnan”) .. gör sig inte i societeten. Engström Kryss 115 (1912).
21) i p. pf. i vissa mer l. mindre pregnanta adjektiviska anv. (jfr 3 b slutet, 4 samt IV 2 j).
a) (†) arbetad, bearbetad; beredd; färdig. Baadhe bergsilffwer och giorth silffwer. GR 1: 207 (1524). 2 lispundh giorth teenn. SthmTb. 30/5 1545. Giorde .. (och) ogiorde Skinnwaror. BoupptSthm 24/10 1671. Skinto, Ull och giorde Kläder (osv.). PH 5: 2942 (1750).
b) skapad (för l. till ngt l. för att göra det l. det), gm l. vid sin tillkomst avsedd (för l. till ngt l. för att osv.); ofta övergående i bet.: ägnad, lämplig (för ngt osv.); äv. i uttr. så gjord (att), så beskaffad (att); förr äv. med karakteriserande adv.: så l. så skapad l. beskaffad. Iagh är giord til at lijdha. Psalt. 38: 18 (Bib. 1541). Vi äre giorda för hvarandra. Ågren Gell. 89 (1757). Flaskan är gjorder till att tömma. Bellman 5: 168 (c. 1775). En ung, gudomligt gjord seigneur. Leopold 2: 323 (1793, 1815). Är hon (dvs. den svenska jorden) ej med naturens egen stämpel / Till manlighetens starka boning gjord? Geijer I. 3: 180 (1811). Se tiden! Är han gjord för svagheten och flärden? Tegnér (WB) 2: 78 (1812). Du är gjord att lefva / ditt älskande lif. Fröding Stänk 32 (1896). Han hör aldrig något ondt, hans öra är icke så gjordt. Strindberg SRidd. 56 (1908). (†) Wore det sedan så giordt (dvs. så ställt) att mitt embete hade warit E. K. M:tt i den ringaste puncht till nöije. Rudbeck Bref 76 (1670).
c) (numera ngt vard.; jfr dock slutet) med konst framställd, konstgjord, artificiell, konstlad (motsatt: naturlig, äkta, ursprunglig, genuin o. d.); numera bl. (jfr dock slutet) om uppträdande, känsla o. d. l. om muntlig l. skriftlig framställning, litteraturalster o. d., i senare fallet ofta närmande sig bet.: alltför (konstfullt) utarbetad, ”ansträngd” o. d.; förr äv. om konkret föremål l. ämne o. d.: framställd l. utvunnen osv. på artificiell väg. Historien föreföll (något) gjord. Aff thet giorda Swaflet är thet bäst som är gröönachtigt och fett. Forsius Min. 40 (c. 1613). (De) hade .. björnen ut igår till att strida med en åsna och en giord kar. Ekeblad Bref 1: 63 (1650; rättat efter hskr.). (Tegnérs) vers är ej gjord, den har gjort sig sjelf. Böttiger 4: 111 (1847, 1869); jfr 18 i. Hur gjordt, hur förkonstladt allt! Heidenstam Vallf. 3 (1888). Det kan .. ej nekas, att gårdagens (teater-)stycke är skickligt gjordt. Dess största fel ligger i denna dess förtjänst: det är för mycket gjordt. GHT 1895, nr 294 A, s. 3; jfr 3 d. Naiviteten var .. icke .. gjord. Gellerstedt Gläntor 45 (1909). — särsk. (i sht i fackspr.) i uttr. gjord växel (jfr 3 d β), om låne- l. ackommodationsväxel (motsatt: affärsväxel). Aldén Medb. 4: 106 (1885). Vid sidan af verkliga affärsväxlar förekomma .. — på olika platser mer eller mindre allmänt — s. k. ”gjorda” eller ackommodationsväxlar. EkonS 1: 303 (1893).
22) (med avs. på brukligheten se under de särskilda orden) med personligt l. sakligt subj., i en mängd stående förb. med sbst. (l. substantiverat adj.) ss. obj., varvid verbets bet. vanl. är starkt förbleknad o. hela uttr. för tanken sammansmälter till ett enhetligt begrepp (jfr IV 7), t. ex.: göra affär (av ngt), allvar (av ngt), avbräck (i ngt), beskrivning (på ngt), besvär, buller, effekt, epok, exempel, fjäs (av ngn), furor, förargelse, förbittring, förändring, gagn, godt, hemlighet (av ngt), hinder, intryck, nytta, nöje, oljud, omständigheter, olägenhet, ondt, oordning, oro, sak (av ngt), sensation, skada, skillnad, slag (i saken), slut (på ngt o. d.), split, svårighet(er), uppmärksamhet, uppseende, (en) utväg, värde (av ngn l. ngt), värkan, väsen, ända (på ngn l. ngt o. d.), ändring, (stora) ögon, överraskning m. fl., se under de särskilda orden.
23) (med avs. på brukligheten se under de särskilda orden) med förbleknad bet., i stående förb. med vissa adv. l. adverbiella uttr., ss. göra fullt l. fyllest l. till fyllest l. nog, göra kort (l. kort och godt l. kort om godt), göra lika, göra om intet l. till intet, göra sams l. överens, göra (sig ngt) till godo m. fl., se under de särskilda orden.
II. bevisa, bereda, tillfoga, vålla (ngn ngt) o. d.
1) [jfr motsv. anv. i fsv.] med personligt (l. ss. personligt uppfattat) subj.: bevisa (ngn ngt godt, en tjänst, heder l. ära, förr äv. lydnad o. d.), bereda (ngn en glädje o. d., ngn l. ngt en fördel, gagn l. nytta o. d.); tillfoga, vålla (ngn l. ngt ondt l. skada, ngn sorg l. förtret l. smälek l. obehag o. d.); vanl. med indirekt person- resp. sakobj., ngn gg (i sht förr) med däremot svarande bestämning inledd av prep. åt, förr äv. emot l. (in)på; äv. med adverbiell bestämning, i sådana uttr. som göra ngn illa (äv. med refl. obj. sig illa), göra ngn (ngt) för när o. d.; äv. (numera i sht vard.) pregnant, i uttr. göra ngn ngt o. d., vålla ngn ondt, tillfoga ngn skada o. d. Han har härmed gjort mig en stor tjänst. Göra ngn den äran (att l. och osv.). Göra ngn förfång, avbräck, förtret, skada. Göra ngn rätt (förr äv. rätt och skäl o. d.) l. orätt. Vad har jag gjort dig, eftersom du är så ond? RA 1: 4 (1522). Alt thet j nw wilien menniskionar skola göra idher, thet görer j och them. Mat. 7: 12 (NT 1526). Then lydachtigheet som the skulle göra fadher och modher. OPetri Clost. D 1 b (1528). Herren haffuer giordt idher alt gott. Mika 6: 5 (Bib. 1541). Then mongom gör ondt, han moste aff mongom föruenta sigh ondt. Svart G1 84 (1561). Christoffer Göthingh .. skall .. göre hvar man rätth och skeell. TbLödöse 78 (1587). Abareniske Scytherne, .. et folk, som giorde ingen dödelig förnär. Dalin Hist. 1: 38 (1747). (Kullen sade till bärget:) Se ner från din höjd, och betrakta den nytta jag gör Naturen. Kellgren 3: 208 (1792). Gubben gjorde vårt land heder, såsom sin tids störste vetenskapsman. Crusenstolpe Mor. 2: 145 (1840). Är Gud för oss, hvad kunna menniskorna göra oss? Melin Pred. 1: 22 (1844). Sin fader den vilde Erik / Gjort blödande sorg. Snoilsky 2: 4 (1881). Om herrarne tänkt göra illa / åt Domarn, går det tokigt. Jensen Mickiewicz 210 (1898). Hon kastade sig utför, .. hon kunde ha gjort sig illa i fallet. Hallström El. 223 (1906). — särsk.
a) i numera obr. uttr. o. anv. Konung Christierns omildheet oc gräseligheet, som han in paa Swenska män giorde. Stiernman Riksd. 21 (1523). (De andra) begynte göra honom (dvs. Måns Brynteson) förstelige wyrdning. Svart G1 144 (1561). Szå betaltes då den falskhet stoor, / Som the emoth Claudio hadhe giort. Hund E14 116 (1605). Utan denna dom, hade Konungen ej giordt honom någon nåd. CGNordin (1786) hos Kellgren BrefClewb. XXIII. Gör mig ock den vänskapen och gå, min vän! Börjesson E14Son 136 (1847). — särsk.
α) i fråga om sår, hugg, stöt o. d.: tillfoga; med avs. på dråp: öva mot (ngn), begå på (ngn). TbLödöse 45 (1587). Thett dråpett, som Arne i Eklande giorde Peer i Lisberrigh. Därs. 47. Anders Olsson bleff saakfelter till 4 m[ar]k, för han giorde Judith[s] sonn blånath. Därs. 85 (1588). Hugg eller skada som man gör androm til sin Kropp. Stiernhielm Fateb. B 4 b (1643). Gjöra en en stöt. Serenius Mm 1 a (1734, 1757).
β) övergående i bet.: giva, skänka, lämna, bringa (ngn ngt); med avs. på önskan o. d.: uppfylla. Ierusalem .., / ther reen offer warda tich (dvs. Gud) giord. Ps. 1536, s. 27. Efter Hertigerne H. Kon. M:tt stortt hop giöre om Rostocks eröfring. OxBr. 8: 17 (1630). Sigurd sade sig willia giöra honom hans begiäran. Reenhielm OTryggv. 21 (1691). Lübeck .. förband sig, att icke vidare göra Hertig Albrecht och Grefve Christopher den ringaste undsättning. Strinnholm Vas. 3: 320 (1823). Först gjorde han sitt hjerta luft med en salfva svordomar och eder. Bremer FamH 2: 170 (1831). Ma chère mère gjorde mig en present, alltför präktig för mig. Dens. Grann. 2: 96 (1837).
b) i uttr. göra ngn ett spratt (förr äv. ett spratt vid ngn), göra ngn ett fuffens l. ett skälmstycke o. d., spela ngn ett spratt. Nu kommer min Boktryckare och vil hitsticka Notificationer, jag måste göra honom et spratt. Dalin Arg. 2: 237 (1734, 1754). En annan gång hade denne trollkarl gjort ett nytt spratt vid samma äkta par. Wigström Folkd. 2: 224 (1881). Göra ngn ett skälmstycke. Björkman (1889).
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] med sakligt subj. l. opers.: bereda (ngn l. ngt en fördel, gagn l. nytta, ngn heder, glädje o. d.), vålla (ngn sorg l. bekymmer l. förtret l. svårigheter o. d., förr äv. förskräckelse, ångest, ånger, sjukdom o. d.); äv. (numera i sht vard.) pregnant i uttr. göra ngn ngt o. d., göra ngn skada l. vålla ngn obehag o. d. Hans handlingssätt gör honom heder. Hans utredning har gjort mig (l. saken) stort gagn (l. stor nytta). Kenne gud thet giorde oss sorg nog at swadan trang gik riikit vppa. GR 1: 197 (1524). Thetta giorde Tribunerna en skräck. Schroderus Liv. 123 (1626). Mig giör ångest, att min kyrkioherde mig så swårligen förfölier. VDAkt. 1692, nr 22. Hans skämt var så varsamt, at det hvarken kunde göra henne smärta, eller mig förtret. Ågren Gell. 78 (1757). Intet här i verlden gör mig fröjd. Hagberg Shaksp. 2: 293 (1847). S:t Clare, om du ville låta bli att hvissla; det gör mig hufvudvärk. Callerholm Stowe 212 (1852). Det ställe, som gjorde dig (dvs. den läsande lärjungen) svårighet. Schück o. Lundahl Lb. 1: 32 (1901). Vid denna stygga dunst vårt sinne / Sig vänje först; se'n ingenting den gör oss. Lidforss Dante I. 1: 44 (1903). — särsk. i uttr. göra ngn godt l. ondt (värre, värst), det gör mig (osv.) godt l. ondt om ngn o. d., se GOD 8 c resp. OND (VÄRRE, VÄRST).
III. [jfr motsv. anv. i fsv.] (numera bl. i vitter stil, föga br.; jfr dock e) bilda (se BILDA, v.1 5), utgöra (ngt); numera bl. med starkare l. svagare bibegrepp av bet.: åstadkomma, bringa till stånd o. d. (jfr I 18 d), förr äv. med helt förbleknad innebörd, övergående i bet.: vara. Siälen och Kroppen .. göra een heel Menniskia, när the äre sammanfögade. Schroderus Os. III. 2: 280 (1635). Trappor giöra den förnämsta prydnad, i en byggnad. König Mec. 89 (1752). Hans fel göra motvigt emot mina. Ågren Gell. 89 (1757). Jag har njutit den svaga Äran at göra Dagens märkvärdighet. Thorild Gransk. 1784, 1: 20. Ett sydligt utskott af detta fjäll (dvs. Karpaterna) gör gräns mot Ungern. Palmblad LbGeogr. 143 (1835). Det bizarra block, / som, fäst med krampor, gjorde fönsterkarmen. Heidenstam Vallf. 25 (1888). (Man) ser .. äfven från landsidan, hvilken pittoresk tafla Gripsholm gör tillsammans med den väna södermanländska Mälarnaturen. TurÅ 1895, s. 367. — särsk.
a) (†) i pass.: utgöras. En del af dessa Munkar komma från Frankrike, och en del göras af de i Canada infödda. Kalm Resa 3: 364 (1761).
b) (†) i sådana uttr. som: göra ngns glädje, styrka, tröst, förvåning, skräck, fasa, heder, skam o. d., vara l. utgöra ngns glädje osv. En otalig skara / Af barn du (Svea!) kring dig har, som göra styrkan din. Nordenflycht QT 1746—47, s. 96. Detta ohyggliga rum gör deras skam och din heder. Gustaf III 1: 47 (1786). Et batterie .., som .. gjorde de belägrades stora förundran. Agrell Maroco 1: 15 (1789, 1796). Han (mindes) ett Alkärr, som gjorde hans förtjusning; ty der kunde finnas präktig myrjord. Almqvist Grimst. 15 (1839). En plåga / I underlifvet, som hans fasa gör. CVAStrandberg 4: 89 (1857).
c) (†) i fråga om mått l. vikt l. värde o. d.: vara lika med, motsvara. Skule the thet (dvs. järnet) köpa effter Wicktena såå att iiij (dvs. fyra) pundh göra eth Hundrade (mark). GR 8: 244 (1533). En gill foot längd sådana som fyra tvärhender göra. VarRerV 45 (1538). 12. Lodh göre 192. Ort. Stiernhielm Arch. K 1 b (1644). 30—36 pungar, som gör 15 à 16000 Riksdaler. Eneman Resa 1: 55 (1711). Hallenberg Hist. 5: 415 (1796).
d) (numera knappast br.) i fråga om antal l. storlek o. d.: uppgå till, utgöra. Dom. 8: 26 (Bib. 1541). Borgerskapet .. giorde 8 compagnier. Spegel Dagb. 4 (1680). Kuhlsta .. giör nästan 1/4 af hela Soknen. Hallman Blacksta 20 (1748). StorBritaniens folkmängd gjorde .. år 1806 inalles 16 millioner. SvLitTidn. 1815, sp. 495. Så gjorde uppdebiterade inkomsten (av en viss järnväg) för året 1901 något öfver 277,000 mk. KalSvFolkskV 1904, s. 201. jfr (†): Tre Qwinno Witne, giöra (hos turkarna) emot (dvs. motsvara) ett Mans Wittne. Dryselius Måne 481 (1694).
e) (fullt br.) i fråga om räkneoperationer (numera bl. addition o. multiplikation) l. beräkningar o. d.: giva till resultat, belöpa sig l. uppgå till, ”bliva”. Två och två gör (förr äv. göra), i sht förr äv. gör (resp. göra) mig fyra. Tre gånger tre gör (förr äv. göra) nio. Hur mycket gör det (tillsammans) l. vad gör det hela? ofta liktydigt med: hur mycket är jag (l. äro vi osv.) skyldig(a) (för allt)? Det gör en krona pr man l. person (i fråga om repartisering av en utgift). Han hadhe jw sex finger och sex tåår, thet gör fyra och tiwghu. 1Krön. 20: 6 (”21”) (Bib. 1541). 4 och 9 göra 13. AJGothus ThesArithm. 14 (1621). Tre och fyra gör mig alltid sju; / Fyra och fyra gör mig åtta. Bellman SkrNS 1: 52 (1767). Tie .. uti sexhundrafyra / Gör sexti, kan jag bedyra. Därs. 54 (c. 1770). En cigarr om dagen gör tre cents om dagen. Nyblom Hum. 111 (1874). 5 och 3 göra 8. Rydberg Varia 91 (1894).
IV. taga sig för l. till (ngt), uträtta, företaga, utföra o. d. samt i anv. som närmast sammanhänga med dessa bet.
1) [jfr motsv. anv. i fsv.] i allm.: taga sig för l. till (ngt), ha (ngt) för sig, uträtta, utföra (ngt); äv. närmande sig bet.: arbeta på (ngt), syssla med (ngt), sköta (ngt); med avs. på arbete, gärning o. d. äv.: fullgöra, utföra. Göra ett godt arbete. Göra sin sak bra. Göra sitt arbete plikttroget och väl. Själv gjort, väl gjort (ordstäv). Göra sitt (dvs. sitt arbete, sin syssla; ngt vard.). Göra undervärk (äv. oeg. o. bildl.). Gå och göra ingenting. Vad gör du här? Tänk på vad du gör! Detta skall du inte ha gjort för intet l. ingenting (vard., ss. löfte om belöning l. hot om straff för ngt). Huadh skal iach göra ath iach må få ewinnerlighit lijff! Luk. 10: 25 (NT 1526). The fattige, som nokott kunna giöra, antingen spinna notagarn, bijnda noott eller nogott annatt sådana. GR 8: 298 (1533). Effter giordt arbete är hwijlan godh. Grubb 174 (1665). Snart giordt kan längie ångras. Dens. 745. De förre (dvs. ”hopen”) tänka at alt är stort, som görs och talas af de Store. Kellgren 3: 211 (1793). (Sven Duva) kunde fås att göra allt, men gjorde allt på tok. Runeberg 2: 49 (1846). Vingtrött poesi, / gör nu dagsverk i / verklighetsexakt fotografi. Rydberg Dikt. 2: 15 (1888, 1891). Det var inte annat för honom att göra än att tiga. Lagerlöf Holg. 1: 181 (1906). — särsk.
a) (†) i uttr. göra på (ngt), arbeta på (ngt), hålla på med (ngt). Hwadh är thett tu nu giöör på? VDAkt. 1682, nr 77. D. 29 gjorde Nils på harfven. Sjögren Journ. 29/3 1787.
b) med en viss pregnant bet., med bibet. av bemödande l. ansträngning l. av ett arbetes svårighet l. dryghet l. möda o. d., l. med tanke på ändamålet l. resultatet o. d. Tala mycket och göra litet. Det är han som skall görat. Mycket återstår här ännu att göra. Göra allt som göras kan. Göra sitt bästa o. d., se BÄTTRE 3 i η. Göra allt för ngn. Saken är förarglig; men vad vill du väl göra l. vad vill du att jag skall göra? Vad var under sådana omständigheter att göra? Det är intet (mer) att göra åt, äv. vid den saken; jfr GÖRA VID, ÅT. Udi Stocholm vill nu blifve mycket till att göre. RA 2: 2 (1561). Gabel giorde sitt yttersta, til at efterkomma den undfångna befallningen. Nordberg C12 2: 584 (1740). Hvad jag gjort för vår litteratur är högst obetydligt. SÖdmann (1815) i 2Saml. 4: 134. (De) tro sig hafva gjort nog, när de (osv.). Wallin 2Pred. 2: 184 (1822). (Han) gör hvad han kan för att trösta mig. Fröding Brev 83 (1889). Något måste göras för att råda bot för det onda. VL 1894, nr 88, s. 2. Hvad gör du för din hosta? WoH (1904). — särsk. (†) i uttr. göra ngt om l. till ngt, arbeta l. uträtta ngt för ngt, bidraga till ngt; särsk. i uttr. göra ngt till saken o. d. (jfr I 19 a), ofta övergående i bet.: göra ngt åt l. vid saken. GR 23: 161 (1552). M(in) B(roder) varder sitt till sakenn görendes. OxBr. 5: 42 (1613). Kungh Knut giorde mycket thär om / Thät (dvs. klostret) sädan till Juleta kom. Messenius Christm. 251 (c. 1616). Lickwäl är ingen ting sedermera giordt til saken. Block Progn. 78 (1708).
c) (i sht vard.) i uttr. ha l. få l. giva l. skaffa o. d. (förr äv. göra l. sätta) ngn (ngt, mycket, litet osv.) att göra (förr äv. med inf. utan att), ha l. få (ngt osv.) att syssla med l. uträtta, ha l. få l. giva osv. ngn sysselsättning l. (mycket osv.) arbete; äv. (numera i sht vard.) övergående i bet.: ha l. få resp. vålla ngn (mycket) besvär o. d.; i uttr. giva ngn att göra o. d. äv. med sakligt subj. Han får minsann att göra, om han skall hinna dit i tid. Ha mycket att göra, vara strängt sysselsatt. Jag har annat att göra än (osv.). Jag har nog att göra med att (osv.); jfr d. Iagh haffuer .. intet göra. FormPuerColl. B 1 b (1579). Fiendens deseiner ähr .. igenom the Dansiker skaffa oss till att giöra ved Höfft. OxBr. 3: 491 (1635). Communionsbooken, som satte mig nog att giöra 1 månad. VDAkt. 1720, nr 309. (De) giorde .. (vilddjuret) så mycket at giöra, at det måste vika tilbaka. Lagerström Bunyan 2: 184 (1727). Fejder mellan de kristna rikena och inbördes oroligheter inom hvarje särskildt rike gåfvo dem fullt upp att göra. Pallin MedeltH 95 (1872). Lämna mig ensam ... Jag har att göra, ser du. Cavallin Kipling Gadsby 95 (1897). En ”plats” med skaplig lön och litet att göra. PT 1910, nr 198 A, s. 3.
d) i uttr. ha l. få (ngt, intet, mycket osv.) att (förr äv. till att, förr äv. ngn gg utan att, vard. äv. och) göra med ngn l. ngt l. (vanl.) med ngn l. ngt att göra o. d., förr stundom bl.: göra med ngt, ha l. få (anledning) att (ngt l. mycket osv.) taga befattning med l. sysselsätta sig med ngn l. ngt, ha (ngt osv.) att skaffa med ngn l. ngt; äv.: taga l. hava del i l. vara delaktig i ngt o. d.; i nekande sats äv. (vard.) övergående i bet.: (icke) behöva l. icke bry sig om (ngt); i fråga om person äv.: ha ngn förbindelse l. ngt mellanhavande med ngn; äv. i överförd anv., med sakligt subj.: ha förbindelse med l. stå i samband med ngn l. ngt. Jag har haft mycket med honom att göra i affärer. Akta dig, annars ska du få med mig att göra (vard.; hotande). Jag vill inte mer ha med honom att göra. Med den saken vill jag inte alls ha att göra. Anledningen (till olyckan) ha vi inte att göra med här. Vad har jag med den saken att göra? (dvs. vad angår det mig?) Detta har inte med ämnet att göra. Hwadh ha i mz iagt och hundar göra? Asteropherus 20 (1609). Vij hade till att gjöra medh een svår och vidt öffverlägen fiende. RP 6: 412 (1636). Hwadh giör dhen blinde medh speyelen? Grubb 343 (1665). Jag skall lära er, hvem ni har att göra med. Kexél 1: 78 (1776). Jag säljer gullringen — hva ska jag med den och göra? Almqvist Skälln. 65 (1838). Den bokstaf som ögat ser, och det ljud som örat förnimmer, synas ofta .. icke hafva det minsta med hvarandra att göra. UVTF 12: 31 (1875). Att en sakkunnig man haft att göra med utfärdandet af denna instruktion. HOHHildebrand i 3SAH 23: 182 (1908). Lagerlöf Top. 220 (1920). jfr: Hwadh haffue j medh migh at göra? Joel 3: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: vad förehaven också I mot mig?); jfr h.
e) i uttr. god, lätt, svår, behaglig l. obehaglig o. d. att ha att göra med, förr äv. bl. att göra med, lätt l. svår osv. att ”dragas” med l. handskas med, i fråga om sak äv.: att ha omhänder l. ha l. taga del i l. vara inblandad i o. d. Den här saken är inte behaglig att ha att göra med. Gott Folck är gott at giöra medh. Grubb 274 (1665). Posse var .. en något kinkig herre att göra med. Wingård Minn. 10: 105 (1849). Var det någon, som satte sig till motvärn, var påfven ej god att ha att göra med. PT 1914, nr 175 A, s. 3.
f) (†) i uttr. hava (ngt) med göra l. hava med göra att (osv.), övergående i bet.: ha att taga (ngt) i betraktande, ha att räkna med (ngt l. att). (Vi) haffue .. thes werre medh göra, at wij intet kunne see honom (dvs. djävulen), ey heller kunne oss för honom weria. LPetri 3Post. 127 a (1555). The personer som Gudz ord skola föra, (hava) altidh och fram för alla andra .. ondt medh göra. Dens. Kyrkiost. 3 a (1566).
g) (numera i sht vard.) i nekande l. frågande sats, i uttr. icke ha (ngt) att göra ngnstädes o. d. resp. vad har du (osv.) här att göra? vard. äv. vad ska du (osv.) här att (l. och) göra? o. d., äv. (numera bl. ngn gg i högre stil) icke göra (ngt) ngnstädes o. d. resp. vad gör jag (osv.) här? o. d., för att beteckna att ngn icke har ngt att uträtta ngnstädes l. icke har ärende till ett ställe, ofta övergående i bet., att ngn icke har rätt l. anledning att uppträda l. finnas ngnstädes, icke behöver l. icke bör finnas ngnstädes o. d.; i frågande sats äv. (vard.) närmande sig bet. av en uppmaning att avlägsna sig o. d.; äv. i överförd anv. med sakligt subj. Hela denna utredning hade ingenting här att göra, dvs. var onödig (l. störande för sammanhanget). Der han icke vill affläggja för Senaten condolentzen och gratulationen, så gör han inthet här oppe. RP 3: 204 (1633). Cupido med sin Moor har intet här at göra. Spegel GW 264 (1685). Egna vidlyftiga betraktelser, som hafva ingenting att göra in i historien. Geijer I. 5: 168 (1811). Hvad göra vi (dvs. flyttfåglarna) längre / I Norden? Stagnelius (SVS) 2: 437 (1821). Hvad fan hade du att göra emellan oss båda? Hagberg Shaksp. 10: 200 (1850). Svenska fiskare började tycka, att norrmännen hade ingenting där (dvs. vid Grisbådarna) att göra. NDAVL 1909, nr 281, s. 4.
h) i uttr. göra (det l. det) med ngn l. ngt, ta sig till (det l. det) med ngn l. ngt, övergående i bet.: behandla ngn l. ngt så l. så; med avs. på sak äv.: begagna ngt (på det l. det sättet l. för det l. det ändamålet o. d.). Med honom kan du göra allt vad du vill. Silffwret ware tigh skenckt, och folcket ther til, at tu må ther medh göra hwadh tigh teckes. Est. 3: 11 (Bib. 1541). Lilje .. Hvad göres med kanaljen? Kungen .. Rättvisa! Topelius Dram. 177 (1853, 1881). Er tillbedjan, hvad vill ni att jag skall göra med den? Jolin Smädeskr. 35 (1863). Björkman (1889).
i) (i sht vard.) i uttr. vad (förr äv. evad), du (l. ni osv.) gör, äv. för allt vad du (osv.) gör, så (osv.), i uppmaning att göra ngt l. vid avrådande från att handla på ett visst sätt o. d., eg.: ”vad du (osv.) än tager dig till, så (osv.)”, övergående i bet. av ett bevekande l. hotande: ”för allt i världen” o. d. För allt vad du gör, så bråka inte med honom! I huadh (dvs. evad) som I göra, så föruara eder. TbLödöse 294 (1593). Hvad du gör, så tala intet därom. Widegren (1788). Hvad du gör, / Syrus, laga så, att han ej kommer hit in! VLitt. 1: 380 (1902). Hvad ni gör! Låt oss slippa barnskrik! Hallström NNov. 144 (1912).
j) (numera bl. i skriftspr., ngt ålderdoml.) i uttr. göra och (eller) låta (ngt), göra och (eller) underlåta (ngt); jfr V f. The låte detta till vårt behag att göra eller låta. RP 8: 172 (1640). Det senare kunne vij göra och låtha som vij vele. Därs. 10: 491 (1644). En öfverhets beslut eller påbud hvar med en undersåtare förbindes til at göra eller låta något. Lallerstedt Slutk. 23 (1739). Nilsson FestdVard. 24 (1925).
k) (†) i uttr. vara ngn godt l. ondt att göra, vara lätt l. svårt för ngn, äv. vara (väl) att l. till göra, gå an, gå för sig, icke vålla ngn svårighet o. d.; ngn har godt (med l. vid) att göra o. d., det är lätt för ngn, det är ”ingen konst” för ngn, ngn har ”lätt spel” o. d. (jfr GOD 12 c). Szå är thett doch the fattige Män borgerne ondt att göre, när the kunne jngen dell få falt aff Almogen. GR 15: 327 (1543). R(iks) Cantzleren sadhe det väl vara till göra medh dem (dvs. adeln) .., men värst vore medh almogen. RP 9: 87 (1642). Hon har gott att göra, så länge hon inga hästar vill läna mig, så kan jag inte komma hädan. Ekeblad Bref 2: 2 (1656).
l) (†) i uttr. stå, äv. vara (ngn) till görande(s), äv. sammanskrivet tillgörande(s), äv. till (att) göra, stå (ngn) fritt att göra; vara möjligt (för ngn) att göra, kunna göras (av ngn); i äldsta tid äv.: anstå (ngn) l. vara ngn värdigt (att göra). OPetri MenFall B 3 a (1526). Konungenom står icke til görande at låta them så bliffua. Est. 3: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: därför är det icke konungen värdigt). En huszbondha (skall) .. tagha sigh till wara, så mÿckit honom står till görandes for allahanda onÿttugh och fåfengh omkosth. LPetri Œc. 66 (1559). Så myckedt mig står till göra. AOxenstierna 2: 490 (1622). Hwad är tå för osz til giörandes? Swedberg SabbRo 121 (1705, 1710). Något annat, än hvad fullmäktige gjort, .. (hade) icke varit till görande. Adlerbeth Ant. 1: 256 (c. 1792). Lidforss DQ 1: 512 (1890).
m) (i sht i skriftspr.) i uttr. låta sig göra (ngn gg låta göra sig), äv. (numera föga br.) kunna göra sig, vara möjlig att utföra l. genomföra l. genomdriva o. d., stundom övergående i bet.: lätt nog kunna göras, icke vålla ngn svårighet, (lätt l. väl) kunna gå för sig o. d.; särsk., opers., i vissa uttr., ss. om (såvida osv.) det låter sig göra, om det är möjligt, så godt sig göra låter, stundom så godt sig gör o. d., så godt ngn kan l. det går; äv. (mindre br.) göra sig lätt l. svårt, lätteligen resp. svårligen låta sig göra, ställa sig lätt l. svårt. So vitt dedh sigh göra later. OxBr. 8: 81 (1632). Så wijda det sigh giöra kunnat. HSH 31: 148 (1662). Det lärer inom 5 eller 6 veckor låta giöra sig, at räkningen kan bli färdig. 2RARP I. 2: 40 (1720). Om detta icke låter göra sig. Fremling KantGrund. 89 (1798). Våra nu lefvande utmärkte statsmän få, så godt sig göra låter, jämka ihop riksakt och regeringsform vid unionsrättens tillämpning. HHjärne i SvTidskr. 1894, s. 600. Maria, målarns fru, så godt sig gör / försöker pyssla om den bleke lärde. Wirsén Fur. 13 (1896). Det gör sig inte så lätt. WoH (1904). Det gör sig svårt. Cannelin (1921).
n) (i sht vard.) i uttr. han (osv.) gör icke l. aldrig l. intet annat än l. icke så mycket som, åtföljt av inf. l. (vanl.) finit verb, med försvagad innebörd (närmande sig VIII) o. övergående i bet.: han (osv.) bara gör det l. det resp. icke ens gör det l. det. Iag gorde inte anat än gret. Horn Lefv. 67 (c. 1657; rättat efter hskr.). Jag gjör nu för tiden intet annat än hosta. Leopold (1782) i 2Saml. 7: 19. Man säger, att ni aldrig gör annat än dricker. Lidforss Dante II. 2: 106 (1902). Nästa dag gjorde löjtnanten inte så mycket som såg åt drivbänken. Lagerlöf Mårb. 231 (1922).
o) (†) i inf. utan att i vissa förb. med föregående verb (jfr b, c), närmande sig l. övergående i substantivisk anv. (jfr GÖRA, sbst.) Thet (är) omögelighit ath en menniskia så leffuer på jordenne ath hon haffuer intit göra. OPetri 1Post. 73 b (1528). 15, 16, 17 (mars) war mycke görre åm ceremonier. Carl IX Cal. 88 (1593). När Eric frukost fådt så ville han ha' gjöra. Livin Kyrk. 77 (1781).
2) mera utpräglat övergående i bet.: värkställa, förrätta (ngt) o. d.; äv.: företaga (ngt, t. ex. en resa, ett fälttåg o. d.); äv.: idka, bedriva (studier, övningar o. d.). Göra en lycklig resa (överfart). Göra en pilgrimsfärd till Palestina. Göra en utfärd, en tur till skogs. Hwad the rådhslå och besluta, wari giordt och gillat öfwer allt Swerike. Lagförsl. 24 (1609). En höst giordes itt stort blod-offer hos Kong Alf. Verelius Herv. 2 (1672). Adalrik lät sitt Folck .. gå fram uti Vapnen, och giöra sina öfningar. Mörk Ad. 2: 92 (1744). Naumann gjorde sina studier under Tartini i Padua. Crusenstolpe Mor. 2: 306 (1840). Vårt värf är redan gjordt. BEMalmström 6: 279 (c. 1850). Till Syrien gjorde Assarhaddon strax i början af sin regering ett segerrikt fälttåg. UVTF 12: 83 (1875). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i fsv.] med avs. på brottslig gärning, förseelse, felsteg, misstag, dårskap, dumhet o. d.: göra sig skyldig till, begå. Göra åvärkan (på ngt). Göra inbrott, hemgång (ngnstädes). Göra (en massa) dumheter. Öffuerheeten haffuer fåt befalning aff Gudhi at straffa thet som giordt är, och icke thet som giordt kan warda. OPetri Kr. 98 (c. 1540). Tu skalt icke göra hoor. 2Mos. 20: 14 (1541). Bättre lijda orätt, än giöra. Grubb 76 (1665). Säg mig, hwad har Astrild giordt, / At honom hafwer hängia bort? Stiernhielm Harm. 23 (1668). Jag tror mig icke göra ett misstag, när jag (osv.). Rydberg Ath. 382 (1876; uppl. 1859, 1866: begå). (Svartråttorna hade) gjort tusen ogärningar. Lagerlöf Holg. 1: 68 (1906). — särsk. i numera obr. förb. (Bröderna dömdes) fför tywffueri som the giörde. BtFinlH 2: 9 (1538). Giöra fasligt dråp. Verelius 225 (1681). Kan då Gud göra synd? Schartau Und. 4 (1799).
b) (†) med avs. på ämbete, tjänst, syssla o. d. l. uppdrag, skyldighet o. d.: sköta, fullgöra, förrätta; äv. i oeg. l. bildl. anv. RA 3: 108 (1593). Kan hwarken handh eller foot sitt Embete göra. Rothovius 1Pred. D 2 b (1623). Ingen kunde giöra sitt kall uthan med suckan. RP 8: 78 (1640). Giör någon ey sitt embete, så skaffa af honom. 2RARP 6: 330 (1731). At jämte sin Adjunctur, gjöra Capellans sysslan. VDAkt. 1789, nr 14. Jag har mot de fleste gjort varnarens kall. Wingård 2: 89 (1824). jfr (abs.): Att (kyrkoherden) .. giör wed den eena kyrkian den eene Söndagen och wed den andra den andre. VDP 27/9 1678.
c) (†) med avs. på tal, oration, predikan, gudstjänst o. d.: hålla, förrätta; äv.: föra (ordet), framföra (ett svar). Först som Hennes M:tz Commissarier till oss .. inkomme, giorde D. Nijls orded. AOxenstierna 1: 86 (1614). På thetta Bärget .. giorde Christus sin Predikning. Phrygius HimLif. 12 (1615). Her Johan Oxenstierna giorde uti H. K. Maij:ttz nampn svaret till .. (legaternas) oration. RP 8: 139 (1640). Huru Ancæus giorde ett wackert taal til folket. Rudbeck Atl. 1: 679 (1679). Prästen (skall) .. giöra Gudztienst wid dheras (dvs. de sjukas) Sängiar. Kyrkol. 28: 10 (1686).
d) [jfr motsv. anv. i fsv.] med avs. på plikt l. skyldighet, äv. (numera bl. i högre, i sht religiös stil) med avs. på ngns vilja, förr äv. bud: fullgöra. Jag vet mig i denna sak ha gjort min skyldighet. Then som gör min fadhers wilia som är j himblana. Mat. 7: 21 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Lär migh, o Gudh, tin helga Budh; / Min siäl tin wilia giöre Ps. 1695, 104: 12. Huru vill du tjena din Herre i himmelen, och icke göra hans vilja? Wallin 2Pred. 2: 112 (1814). Ingen kan göra mera än sin plikt. De Geer Minn. 1: 31 (1892). Lagerlöf Holg. 2: 279 (1907). — särsk. i p. pr. ss. adj., i uttr. görande lydnad, se LYDNAD.
e) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) med avs. på måltid: hålla, ”äta”. VRP 1682, s. 101. At man här i huset gjör tvenne goda mål om dagen. Leopold (SVS) II. 1: 106 (1779). Skynda dig och koka gröten, mor, så att vi får göra kväll. Sjödin StHjärt. 163 (1911).
f) med avs. på roll i ett skådespel, scen o. d.: spela, utföra; framställa; äv. oeg. l. bildl. Jag gör bäst le Glorieux. Dalin Vitt. 5: 318 (c. 1753). Jag glömmer aldrig den scen Lindeberg engång gjorde uppe i chef-redaktörens kabinett. Sturzen-Becker 1: 160 (1861; bildl.). En äldre skådespelare som tidigare gjort Richard III i landsorten. Siwertz Eld. 248 (1916).
g) [jfr motsv. anv. av t. machen o. fr. faire] (i sht i fackspr.) deltaga i (i sht ett fältslag l. ett krig o. d.), genomgå (en kurs o. d.); stundom (vard.) allmännare: vara med om, uppleva (ngt) o. d., begå (ngt), äv.: beresa (ett land o. d.). Finska kriget hade han gjort, merendels som kurir. Schröderheim Ant. 35 (1795). Vid krigsskolan på Carlberg, der Braun gjort sin kurs. Sturzen-Becker 1: 136 (1861). Han gjorde .. fem fältslag. ASScF VIII. 2: 121 (1863, 1867). Friherrinnan Ebba gör sin första vinter i Stockholm sedan hon blef gift. Hedenstierna Svenssons 228 (1903). Giacomo .. gjorde sin första kommunion den 9 april 1809. Wulff Leopardi 26 (1913). I år ha vi gjort Italien. Östergren (1926).
h) i fråga om rörelse (av kropp l. lem), min o. d.; äv. oeg. med sakligt subj.; äv. bildl. Han gjorde en häftig rörelse, en bugning. Göra helt om. Göra en avvisande åtbörd. Göra fula miner, grimaser, ”gubbar”. Göra min av att (vilja det l. det). Skip, och Man, och Last, när mig (dvs. Mars) så lyster, i högden / Måst göra luft språng. Stiernhielm Fred. 1 (1649). Hilmer gjorde med .. (hästen) et skutt öfver en stor bäck. Dalin Vitt. II. 6: 110 (1740). Han (dvs. hunden) gör i glädjen så många hopp. Tegnér (WB) 5: 91 (1825). I Tj(uva)-B(alken) 32 görs ett språng till cap. 33. Schlyter ChrLL LIII (1869). Med utbredda armar gjorde han språnget. Hemberg ObanStig. 51 (1896). När motståndaren gör en högerswing. Holmberg Boxas 53 (1921).
i) i fråga om förrättande av naturbehov; dels (numera nästan bl. i skriftspr., med ålderdoml. prägel) i uttr. göra sitt tarv l. behov o. d., dels (numera föga br.) med obj. betecknande (så l. så beskaffad) uttömning, dels slutligen (starkt vard., i sht i barnspr.) abs. l. i förb. göra ”det stora” resp. ”det lilla”. Göra i byxorna. Göra sin tarf. Stiernhielm VgL 108 (1663). Om man .. är Löslifwad, och giör en tunn slemmig materia. Block Ludwig 46 (1717). Göra sina behof. SvTyHlex. (1851). En klimp, en enda en, / Jag gjort. VLitt. 2: 358 (1902). Östergren (1926). (†) Göra under sig. Weste (1807).
j) (numera i sht vard.) i p. pf. i mer l. mindre pregnant anv. (jfr I 21): uträttad, utförd, slutförd, genomförd, fullbordad, färdig; i uttr. ngt är (snart l. fort l. lätt o. d.) gjort äv.: ngt kan (snart l. lätt osv.) bringas till slut l. fullbordas l. utföras; förr äv. övergående i bet.: avgjord. Wij .. tencke altijdh (under en besvärlig resa), Thet är på en dagh eller tree giordt, så är iagh heem til mitt. PErici Musæus 5: 125 b (1582). (Han) höllt det nästan så gott som en gjord sak. Ekeblad Bref 2: 257 (1661). Huru snart är thet tå icke gjordt, at en synda-eld, en synda-låga upkommer om man icke vänjer sig vid at strängt vaka öfver sina sinnen och Affecter? Rönigk Fresenius 164 (1753). Kanske jag .. medsamma får erlägga skjutsen till Fellingsbro, så är det gjordt. Almqvist Går an 93 (1839). Det är icke lätt gjordt att draga sig fram och lefva. Dens. Lad. 29 (1840). Andersson Plautus 37 (1901). — särsk.
α) i uttr. gjort är gjort (stundom (det är) gjort som gjort är l. gjord gärning är gjord o. d.) l. gjort kan icke göras ogjort o. d., äv. ngt är gjord gärning o. d. (se GÄRNING 1 a), för att beteckna att ngt är oåterkalleligt l. omöjligt att ändra l. icke lönar sig att söka ändra o. d.; äv. övergående i bet.: ”man får taga l. låta sig nöja med saken sådan som den nu en gång har blivit”, ”därvid är nu intet att göra”, ”det kan icke hjälpas” o. d. Thet är giordt szom giort är, och må szå bliffua. GR 9: 272 (1534). Hvad som redan är gjordt, kan .. icke blifva ogjordt. Wallin 2Pred. 2: 168 (1822). Så väl kardinalen som de öfrige funno sig dervid att låta gjord gerning vara gjord (dvs. låta vid saken bero). Svedelius i SAH 54: 213 (1878). Gjordt var gjordt, sitt löfte ville Zachris ej rygga. Vasenius Top. 1: 151 (1912).
β) (i sht vard.) i förb. med säga l. tänka; dels i uttr. sagt och (stundom som) gjort, stundom tänkt och gjort o. d., förr äv. strax det var sagt så vart det gjort l. detta var sagt och gjort o. d., för att beteckna att ett (uttalat) beslut genast åtföljes av handling, att ngt utföres l. sättes i värket snabbt och utan tvekan; dels i uttr. lättare sagt än gjort o. d., för att beteckna svårigheten (l. omöjligheten) av ngt företag o. d. Strax thz uar sagt so vartt thz giortt. GlTer. 9 (c. 1550). Detta vardt sagdt och gjordt. Dalin Vitt. II. 6: 115 (1740). Sagdt och gjordt. Cederborgh UvT 2: 61 (1809). Tänkt och gjordt. Linnea 1862, s. 122. Sagdt som gjordt! PT 1904, nr 228 A, s. 3. Vi (måste) återigen begagna färja, och det var lättare sagt än gjort. Böök ResSv. 198 (1924).
γ) i uttr. det är gjort (med ngn l. ngt o. d.).
α') (†) saken är uträttad l. utförd l. fullbordad l. ”klar” l. kan (snart l. lätt o. d.) utföras osv. med avs. på ngn l. ngt; ngt är färdigt l. kan (snart osv.) bliva färdigt; äv.: ngt kan snart l. lätt hända ngn o. d.; i uttr. det är icke gjort därmed (att osv.) o. d. äv.: det är icke slut l. nog därmed l. med att (osv.). Sidhan (är) giordt paa en dag eller two med almogan. GR 2: 92 (1525). Huru snart thet är giordt medh oss, at wij falle j synd. LPetri 1Post. T 1 b (1555). Med rättegångs-saker är här (i Turkiet) mycket kårt och snart giordt. KKD 5: 367 (1711). Det var ej dermed gjordt, at de (dvs. sjukdomarna) härjade de med missväxten hemsökte orter, utan de kringspriddes äfven til andra. Dalberg PVetA 1777, s. 24.
β') (numera bl. vard., bygdemålsfärgat) det är slut, ute, förbi (med ngn l. ngt); stundom abs.: det är gjort, det är slut l. ute l. förbi. OPetri 2Post. 21 b (1530). Om j edher söndren ..; så är thet lättelighen medh edher giordt. Balck Es. 161 (1603). När iag (dvs. ”Fält-skräck”) begynner gå; så äret giordt. Stiernhielm Fred. 3 (1649). O i dryckes Kämpar, I som säkert lefwa, kommer ihog, huru hastigt det är giordt med Edert Lijf. Fernander Theatr. 217 (1695). Hade vi varit i dess (dvs. ”stenramlets”) väg, så hade det varit gjordt med oss. Berzelius Res. 285 (1819). Nu, skriade Prelaterne, är det gjordt med vår kyrka. Strinnholm Vas. 2: 427 (1820). Jag .. tror (knappt) att doctorn hinner fram förr än det är gjordt. Wetterbergh Penning. 94 (1847). Östergren (1926).
δ) (†) i uttr. vara gjord (gjort) för l. på ngt, övergående i bet.: syfta till ngt, ha ngt till ändamål l. syfte, vara beräknad på ngt. (Det) Ær icke heller giorth för hennes argesthe. GR 2: 112 (1525). Stundom är thet (dvs. uteblivandet av bönhörelse) .. ther på giordt, at wij skole lära kenna Gudz macht. LPetri 2Post. 76 a (1555). GR 27: 202 (1557).
3) (folkligt i vissa trakter samt i skildringar av ä. förh.) pregnant: öva trolldom l. signerier, trolla; särsk. i uttr. göra efter ngt (bortkommet l. stulet o. d.), gm signerier tillrättaskaffa ngt. När man brukar troldoom, swarte konst och gör effther thz bort kommit är. OPetri MenFall B 2 b (1526). Landsm. VII. 2: 18 (c. 1820). Arbman TrollA 46 (1905).
4) (i fackspr.) elliptiskt: göra affärer (i ngt), köpa l. sälja (ngt); handla med (ngt); särsk. i uttr. göra i ngt, göra l. driva affärer i ngt, handla med ngt; i detta uttr. äv. (i sht vard., med nedsättande bibet.) i överförd anv.: (ivrigt l. ihärdigt l. ”affärsmässigt”) syssla med ngt, ”jobba” i ngt. (En affärskarl) lefver i en ständig oro, ”gör” i bränvin och i spannmål och har klen sömn. Bergman VSmSkr. 310 (1846). På leverans göres högst obetydligt. Tiden 1848, nr 264, s. 4. Statsministern Blehr, som varit hemma och gjort i radikal politik, återkom hit i lördags morse. VL 1893, nr 48, s. 2. Göra i emancipation. Söderhjelm Tavaststj. 92 (1900). Skånska cement (dvs. Skånska Cementaktiebolagets aktier) ha efter börsen gjorts till 2,550. VL 1907, nr 291, s. 7. Här finns skog att göra i. Högberg Frib. 39 (1910).
5) (†) övergående i bet.: fatta avgörande (om ngt), döma, fälla utslag (i ngt); avgöra, avdöma (ngt). Emellom Andhers Suenssonn och Helgie Höckz arffuinghier bliffue thuå menn thil nemdhe .., ath di skolle lagia dem emellom, och som dij giörith, skall bliffua beståtth. TbLödöse 117 (1589). Sammeledis (tillfrågades menigheten) om di låtha sigh åttnögia, som borgiemesthere och rådh de therom giöra. Därs. 158.
6) i vissa försvagade l. överförda (stundom pleonastiska) anv.; särsk. i uttr. till görande(s), äv. sammanskrivet tillgörande(s) (se a—c).
a) [jfr d. være om at gøre, t. um etwas zu tun sein] (†) i uttr. det är l. står (ngn) om ngt (till) att göra l. till görande(s), ngt är (ngn) angeläget, ligger (ngn) om hjärtat; äv.: det gäller l. är fråga om ngt (för ngn). Så framptt eder .. ähr om fredenn tillgörande. AOxenstierna 2: 115 (1612). Thet stodh allenast om Landzförhäriande tilgörandes. Schroderus Liv. 95 (1626). Dett var om någre fåå penninger till att giöra. RP 12: 259 (1648). Det var nu om medlet til görandes, huru denna saken skulle så kunna anställas, at (osv.). Celsius G1 1: 67 (1746). Om det annars i vårt tidehvarf är mänskligheten något til görandes om sanningens utrönande. SP 1779, s. 31. VexiöBl. 1814, nr 54, s. 2.
b) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) i uttr. vid (det l. det straffet l. lagen o. d.) till görande(s), äv. att göra, vid äventyr av (det l. det straffet l. laga straff); äv. allmännare: vid (ngt) till görande(s), med risk att gå förlustig (ngt); äv. vid (ngns) ed till görande(s), vid edlig förpliktelse, efter edlig försäkran, på ed. Fforbiwdendis noghen tidhenne wtaff samme bwdt föras in paa gwtlandt wiidt hanss halss tiil görendis. GR 2: 65 (1525). Wij .. moste wid wor siels saligheet til görandes, wara konungen lydhige. OPetri 2Förman. B 2 b (1528). Om hann jchie kommer thil stedis, skall Rennhollth Fridz suara samma sach wid sine 40 mark att giöra. TbLödöse 120 (1589). Vidh Suerghes lagh ath giöra. Därs. 389 (1597). Petilius skulle vthi hast sammanskrifwa .. tw Regimenter, och ingen vthaff them öfwer fämtije åhr, widh theras Eedh tilgörande. Schroderus Liv. 739 (1626). Widh then bot och näpst til giörande, som saken fordrar. Stiernman Com. 4: 138 (1675). Bælter Cerem. 15 (1760).
c) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) i uttr. till görande(s), äv. till göra, fogat till en bestämning betecknande tidslängd: vid pass, ungefär; för nutida uppfattning ofta rent pleonastiskt. Fforhopendis at han siigh wel for wthan for:de forlæningh wel kan behielpa tiil en tiidt tiilgiörende. GR 2: 25 (1525). Femton dagar tilgörendes eller och meer. BOlavi 28 a (1578). Bleff hann .. aff öffuerhethenn benåddir .. och föruistis stadhenn på 3 år til giöra. TbLödöse 373 (1596). Bem:te Margreta haffuer hafft sitt tillhåld hoos et par Jnhyses Folck i offwanbem:ta gårdh några wekor tillgörandes. VDAkt. 1654, nr 55. Därs. 1779, nr 147.
d) i uttr. må göra (förr äv. det må göra), förr äv. må gjort (förr äv. sammanskrivet mågöra, mågjort), för att beteckna ett medgivande: låt vara, må vara, låt gå. Johansson Noraskog 3: 235 (cit. fr. 1683). Det är för mycke, men må giöra, jag samtycker. Boding Mick. 35 (1741). De äro riksens råd, må gjordt, lät dem så vara. JGHallman Vitt. 28 (c. 1756). Magistern. .. Säg något sjelf då, om du kan. Glunten. Nå, så må gjordt! Wennerberg 2: 127 (1847, 1882). Sturzen-Becker 6: 160 (1868: mågöra). Må göra, att allt detta är ofta omtaladt och därför svårt att beröra. PT 1898, nr 185, s. 3. Östergren (1926).
7) (med avs. på brukligheten se under de särskilda orden) med förbleknad bet., i en mängd stående förbindelser med (vanl. abstr.) sbst., varvid hela uttr. för tanken mer l. mindre sammansmälter till ett enhetligt begrepp (jfr I 22), t. ex. göra affär(er), anfall, angrepp, anlopp, anstalt, attack, avbön, avdrift, avseende, avsked, avträde, bankrutt, begynnelse, beräkning(ar), beskickning, beslag (på ngt), beslut, bestick, besök, bot, bruk (av ngt), byte, bättring, bön, början, cession, (sin) debut, dom, ed, (sin) entré, erövring, examen, experiment, fart, (ngn) fejd, (sin) flit, framsteg, front (mot ngn l. ngt), försök, (sådan l. sådan) gång, halt, handel, hänvisning (till ngt), iakttagelser, infall, insteg, inträde, (sitt) intåg, intäkt (på ngt), jakt (på ngt), jämförelse(r), karriär, knäfall, konkurs, (en) konst (i ngt), kors(tecken), kostnad(er), krig, (sin) kur, köp, lag (dvs. ed), landgång, larm, lek(ar), leverans, (en) lov, (sin) lycka, lån, (sina) lärospån, (en) marsch, motstånd, motvärn, musik, myteri, möte, observationer, ombyte, (en) omväg, (en) operation, pantning, parad, (ett) parti, (en) paus, penitens, politik, progress, prov, rast, reflexion(er), revolt, revy, (en l. sin) rond, rop, (sin) rund, rön (dvs. experiment), samtal, schack, (en) sejour (ngnstädes), signal, skott, skriftermål, (en) skörd, slut (dvs. slutsats), (en) slutsats, (sin) sorti, (ett) steg, stick (i kortspel), stånd, (en) sväng, tal, tecken, tjänst, toalett, undanflykter, (ett) undantag (för ngn l. ngt o. d.), under, uppehåll, (sin) uppfostran, uppköp, upplopp, uppskov, (en) upptäckt, utbetalning(ar), utfall, utmätning, utredning (av ngt), uträkning, vakt, (ett) val, (sig) vinn (om ngt), vinst, visit, visitation, våld, ånger, åtskillnad, ändring, (ett) överslag (av ngt) m. fl., se under resp. sbst. — särsk.
a) närmande sig bet.: framställa, framföra, framlägga, uttala, (av)giva, (av)lämna, avlägga o. d., t. ex. göra anbud, anhållan (om ngt), anmälan, anmärkning(ar) (om l. på ngt), anspråk (på ngt), ansökan, berättelse (om ngt), besked, bud, fordran, fordring, (en) fråga l. frågor, förfrågning(ar), förbehåll, (ngn) förebråelser, föreställning(ar), förevitelse(r), förklaring, förslag, gensaga, (en) gissning, gratulation, hemställan, inpass, insaga, invändning, jäv, löfte, meddelande, motion, ord, pretention, proposition, protest, påminnelse, reda (för ngt l. för sig o. d.), rekommendation, räkenskap (för ngt o. d.), räkning (för l. på ngt), rätt (för ngt l. sig), tacksägelse, uppgift (om ngt), (sin) ursäkt, (en) önskan l. önskningar m. fl.
b) närmande sig l. övergående i bet.: ingå, (av)sluta, upprätta, ”stifta”, t. ex. göra allians, (ett) avtal, bekantskap (med ngn l. ngt), dagtingan, fred, förbund, förening, förlikning, gifte, giftermål, kontrakt, vänskap, överenskommelse m. fl.
c) närmande sig l. övergående i bet.: lämna, giva, skänka (ngn l. ngt ngt) o. d. (jfr II 1 a β), t. ex. göra (ngn) bifall, bistånd, biträde, (en) donation, följe, förtroende (av ngt), handräckning, hjälp, hopp (om ngt), (sin) hyllning, karesser, (en) komplimang l. komplimanger, kvarter (dvs. nåd), nåd, råd, rätt (l. rätt för sig o. d.), rättvisa, salut, skäl (för ngt l. sig), sällskap, (sin) uppvaktning m. fl.
d) närmande sig l. övergående i bet.: ådraga sig, lida, träffas av, erfara o. d., t. ex. göra fiasko, förlust, gäld, haveri, rön, skeppsbrott, skuld.
8) (†) ss. vbalsbst. -ande (jfr V g), i uttr. vara i l. under görande, vara i görningen, under förberedelse; förr äv.: vara oavgjord. (Eng.) It has been long depending, (sv.) det har varit länge i giörande. Serenius N 2 a (1734). Hvad vi kunne iakttaga, är, att nu allting är blott i görande. Rydqvist Resa 143 (1838). Ett finskt professorat är under görande. Lönnrot SvSkr. 2: 493 (1847).
V. [jfr motsv. anv. i fsv.] handla, förfara, gå till väga, bete sig (så l. så); i förb. med adv. så o. d. äv. syftande på ett i det föreg. nämnt verb (med bestämningar), därvid stundom närmande sig VIII b α. Så får du inte göra! Gör som du vill! Göra så godt man kan. Göra bäst i att (osv.). Han gjorde bättre, om han (osv.). Det gör han dumt i (vard.). Däri gör du rätt (orätt). Det var fult, illa, vackert, snällt gjort av dig. Den illa gör, han illa far (ordspr., tidigast uppvisat 1733). Göra ngn till lags (förr äv. i lag), till viljes (förr äv. till vilja), förr äv. till nöje(s) o. d. Tu giordhe wäl ath tu kom. Apg. 10: 33 (NT 1526). Görer migh til wilia, och gåår til migh vth. Jes. 36: 16 (Bib. 1541). (Gud) gör medh enom såå och medh en annar annorlund. LPetri Œc. 13 (1559). Der uthi kan dem göres till nöije. OxBr. 1: 243 (1624). Barn giör så i Byy, som dhet är hemma waant. Grubb 40 (1665). Then Gudlösse säger: gör som iag säger åch intet som iag gör. VDAkt. 1745, nr 669. Huru ogörligt det vara vil, at gjöra hvar man i lag. Tessin Bref 2: 122 (1754). Gör alltid rätt. Ps. 1819, 282: 5. För att göra barnet till viljes. Wetterbergh Selln. 115 (1853). Jonas, gör för en enda gångs skull som jag ber dig utan att bråka. Bergman JoH 191 (1926). — särsk.
a) i numera obr. uttr. o. förb. (jfr c, e). Bidie wij athij betenckie edert och then menigemandtz betstha .. och görer ther epther. GR 2: 21 (1525). Dedt synes fuller, att dråparen intet haffver gjordt aff opsååt. RP 6: 614 (1636). Hvar som här emot giör. BB 10: 1 (Lag 1734); jfr GÖRA EMOT 2. Göra efter ens vilja. Dalin (1852).
b) i uttr. göra väl (e)mot (förr äv. vid l. åt) ngn, handla l. bete sig vänligt l. välvilligt mot ngn, göra ngn godt, ofta övergående i bet.: bevisa (ngn) en välgärning l. välgärningar o. d.; göra illa (e)mot ngn, handla l. bete sig illa mot ngn, göra ngn ondt l. skada; jfr II 1. Herre göör wäl widh Sion effther thin godha wilia. OPetri MenFall N 5 a (1526). Giör wäl moot Paddan, men bedh Gudh at hon icke löhner digh. Grubb 256 (1665). Åt dem, som hata dig, gör väl. Wallin 2Pred. 2: 244 (1816). (Döda dig icke) ty då gör du illa mot dig sjelf. Rydberg Ath. 312 (1876; uppl. 1859, 1866: handlar).
c) [jfr mnt. do so wol ..] (†) i uttr. göra (så) väl l. för Guds skull, äv. så barmhärtigt o. d., äv. för all ting, med efterföljande, medelst och samordnat verb, för att åt en bön l. uppmaning giva större innerlighet l. eftertryck o. d., ofta med försvagad innebörd, övergående i bet.: vara så god l. vänlig l. snäll (att l. och). GR 1: 1 (1521). Gör vell och var obesuerett att helsa din k. Fru mor. OxBr. 5: 26 (1613). Giör för gudz skull och låt blifva mig. VDAkt. 1736, nr 438. Kära du, gör för all ting och väck henne snart, annars kan hon få convulsioner. Kellgren 2: 116 (1787). (”Herrarna”) bådo .. de gode Vestgöther göra väl och komma tillsammans på samma rum igen 14 dagar derefter. Strinnholm Vas. 3: 80 (1823).
d) (numera knappast br.) i uttr. göra som om (osv.), låtsa som om l. att (osv.). Göra som om man sofve. Lindfors (1815). WoH (1904; med hänv. till låtsa).
e) (†) abs. o. pregnant: handla (ofta motsatt dels: underlåta att göra ngt o. d., dels: tala, prata o. d.; jfr IV 1 b); i uttr. låt honom (osv.) göra äv. övergående i bet.: låt honom (osv.) hållas. Tala och giöra äro tvänne så skiljacktige och så olika ting, som Siäl och Kropp. Lagerström Bunyan 1: 117 (1727). Min mor, låt dem göra. Gustaf III 3: 69 (1783). Prata icke — Gör! Eurén Kotzebue Cora 92 (1794). Göre först och predike sedan! Geijer I. 7: 141 (1836). — särsk. i p. pr. substantiverat om person. (Aktiv form användes) då den görande föreställes som subject. Trendelenburg GrSpr. 13 (1801).
f) (i skriftspr., med ngt ålderdoml. prägel) i förb. göra och (eller) låta o. d., eg.: göra och (eller) underlåta, numera ofta uppfattat ss. en (tautologisk) fras med enhetlig bet.: handla, förfara, gå till väga o. d.; numera bl. med adverbiell bestämning l. dyl., förr äv. abs; jfr IV 1 j. Alle .., som för mine och rijkisins skuld wele och skole göre och late. GR 1: 3 (1521). Han kan inthet hvarken göra eller låta i den saken. RP 7: 75 (1637). Ther förbehålle Wij Osz .. at giöra och låta, som Wij finna bäst. Kyrkol. 19: 16 (1686). Jag har .. lemnat honom frihet att göra och låta såsom han vill. Fröding Brev 200 (1894). — särsk. ss. vbalsbst. -ande, se g slutet.
g) (numera föga br.; jfr dock slutet) ss. vbalsbst. -ande, konkretare, övergående i bet.: handling; åtgärd, åtgörande; gärning; äv. i pl. Christi säyande är hans görande. Schroderus Os. III. 2: 103 (1635; lat. orig.: Christi enim dicere, est facere). Människan (kan) .. hvarken .. förvärfva sig syndaförlåtelse genom lidande, ej eller rättfärdighet genom görande. Nohrborg 556 (c. 1765). Ni förebrår oss våra göranden tror jag! Strindberg MOlof 24 (1872, 1899). Rein Psyk. II. 1: 77 (1891). — särsk. (i sht i skriftspr., fullt br.) i uttr. (ngns) görande och (förr äv. eller) låtande (jfr f), ofta (o. numera vanl.) uppfattat ss. ett enhetligt uttr.: (ngns) handling(ar), handlingssätt, tillvägagångssätt o. d.; vanl. koll. i sg., i senare tid äv. i pl. Han iakttager den största samvetsgrannhet i allt sitt görande och låtande. (Goda barn handla icke emot sina föräldrars befallningar) antinghen med görandhe eller läthande. LPetri Œc. 54 (1559). Then yttersta dagsens andre egenskap, huilken wij j alt wårt görande och latande, skole altijdh hafwa för ögon. PErici Musæus 1: 12 b (1582). (Lat.) Pragma, .. (sv.) handel, görande och låtande. Linc. Mmm 4 b (1640). Fosterlandets väl, samtidens förhoppningar och efterverldens dom hvila på ers excellens' görande och låtande. Crusenstolpe Mor. 6: 94 (1844). (Fredrika Bremer) hade vuxit upp icke utan ofrihet i sina göranden och låtanden. NordT 1892, s. 155. Hellström Lekh. 229 (1927; i pl.).
VI. erlägga, utgöra, betala; prestera.
1) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) erlägga, utgöra, betala (skatt l. utskyld l. gärd l. arrende o. d.); erlägga l. betala (det l. det i skatt l. arrende osv.); skatta (så l. så mycket); i fråga om krigskontribution o. d. äv.: erlägga (så mycket som motsvarar) underhållet av (så l. så många man); stundom allmännare: betala (ngt ss. ersättning för ngt o. d.). GR 1: 7 (1521). Huarie xij (dvs. tolv) bönder göra (i skatt) eth lass höö. Därs. 4: 366 (1527). The andre häradh som ligga under Stockholms slott göra pen(ningar) för theras dagsverke. HH XI. 1: 41 (1531). The szom giöra wax ij Lanskyll. SkaraStiftJordeb. 5 (1540). Att tijenden .. (i Nyköpings län) må göres i miöl och malt. GR 26: 702 (1556). Han (dvs. konung Nordian) .. måste giöra Ryssanom skatt. LPetri Kr. 6 (1559). 20 gårdar måge göra en knecht. RP 9: 61 (1642). Inge pålagor (skulle) göras utan Svea Rikes Råds och Ständers samtycke. Celsius G1 1: 54 (1746). Göra skatt och skuld. Heinrich (1814).
2) med avs. på dagsvärksskyldighet: (ha att) fullgöra, prestera; numera övergående i l. fattat ss. hörande till bet. IV 2. Iiij (dvs. fyra) socknar som göra dagswerke til slotthz. HH XI. 1: 13 (1530). Torparen sjelf var en rask karl .., gjorde sina två dagar i veckan, och skötte på de öfriga sitt eget hem. Almqvist Grimst. 3 (1839). Ett torp, som gör tre dagar i veckan. Allardt Byber. 22 (1886).
VII. [jfr motsv. anv. av fsv. göras o. göra sik] i pass. (i bet. b förr äv. ngn gg refl.) med intr. bet., närmande sig l. övergående i bet.: bliva l. vara.
a) (numera bl. i skriftspr., med ngt ålderdoml. prägel) opers., i uttr. det göres behov, förr äv. tarv av ngt l. att (osv.), förr äv. det göres (ngn) ngt behov, det föreligger behov av ngt l. att (osv.), ngt behöves l. tarvas, det behöves att (osv.); förr äv. med sakligt subj.: ngt göres behov, förr äv. av nöden, ngt är av behovet påkallat, behöves, tarvas. Om saa behoof giordes. GR 1: 47 (1523). At annan regla ey gioordes behooff vtan gudz ordh. OPetri Clost. A 3 a (1528). Hwadh görs behooff, at iagh framdrager för tigh the Romare. Schroderus Hoflefw. 301 (1629). Hwad tarf görs, här och där, beställ' de andre fyre. Stiernhielm Jub. 70 (1644, 1668). Hvad giörs oss fler bevis ell' vittnesbörd af nöden? Brenner Pijn. 46 (1727). Eder göres mera behof af sköld än af svärd. Kolmodin Liv. 1: 412 (1831). Då en ny skapelsekraft göres behof i världsfödelsen. (Cavallin o.) Lysander 33 (1854). Lagerlöf Troll 2: 91 (1921).
b) bliva; numera bl. ngn gg arkaiserande i uttr. tiden görs ngn lång o. d. Den tiden görs mig lång. SvFolkv. 1: 3. Folcket giordes otolugt. 4Mos. 11: 1 (Bib. 1541). När dagen war Framleden och natten giordes mörk. Visb. 1: 364 (1657). Om det skulle giöras angelägit med Sochnebudit, så skulle Siölin få bud derom. VDAkt. 1749, nr 73. Långa tycktes honom de dagar, tilldess Thorsdagen kom, och än längre gjordes honom den dagens timmar. Afzelius Sag. 2: 144 (1840). Tiden gjordes honom lång under overksamheten på Helmershus. Tegnér SvBild. 65 (1896). (†) Vthi alla sigh giörande (dvs. inträffande) .. tilfellen. VDAkt. 1676, nr 314.
VIII. [jfr motsv. anv. i fsv., d., nor. o. isl. samt av mnt. dōn, holl. doen, t. tun, eng. do, fr. faire osv.] utan självständig bet., ersättande ett i det föregående satssammanhanget förekommande (aktivt, sällan passivt) verb.
a) i jämförelsesats (inledd av (så)som, liksom l. än).
α) ensamt (ngn gg i förb. med pron. det ss. obj.) ersättande ett föregående verb jämte dettas bestämningar. Se ut som folket gör mest. Iac fructhar sa Iac som flere eder nadz vener göra at (osv.). GR 1: 33 (1521). The Muskowiter (beslöto) sin emellan, at the Påler skulle all ting köpa dyrare aff them .., än som .. Rysserna giorde. Petreius Beskr. 1: 22 (1614). Det är icke mitt fel att förslaget utfallit som det gjort. Tegnér (WB) 4: 377 (1824). Jag inverkas af .. (luften i Amerika), såsom jag aldrig gjorde det af luft i Sverige. Bremer NVerld. 1: 67 (1853). Striden syntes gälla mer, än den i verkligheten gjorde. Malmström Hist. 3: 178 (1870). Lagerlöf Sten. 12 (1914).
β) (numera bl. ngn gg i poesi) med (direkt l. indirekt) person- l. sakobj., motsvarande l. upprepande obj. vid det verb som ersättes av göra; i vissa fall ersatt av en konstr. med bestämning inledd av prep. med (jfr V). At wij motte kunna .. så wel .. bruka (gåvorna) .. (Herren) til loff och prijs, som hine (dvs. martyrerna) giorde theres gåffuor. OPetri MenSkap. 86 (c. 1540). Sannerlige, iag såge gerne, han (dvs. vinet) wille tig / Smake så wel, som han gör mig. Holof. 48 (c. 1580). (Han) fattade mig i hallsen som Rääfuen giör lammet. VDAkt. 1700, nr 296. Jag såg hur spelarinnan / gjorde honom glad och tacksam, — / som hon gjorde skogens furor. Wulff Rytm. 80 (1910, 1915).
b) i andra slag av satser.
α) i förb. med ett demonstr. adv. (så, likaså, likadant o. d.) ersättande ett förutgående verb jämte dettas bestämningar; stundom närmande sig o. svårt att skilja från V. The pläge wähl .. giffua fluchten, men see the sitt rahm pläga the och wända om igen, Så skallt tu förnimma att thesse och nu warde görandes. Svart G1 29 (1561). Den något våga vill, bör våga något stort, / Så gjorde våra gamla fäder. Lidner SednSkr. 65 (c. 1790). Då tystnade de andre; vi hade gjort så med. Tegnér (WB) 5: 120 (1820). När .. (morfadern) stod, stod hon. Såg han mot himmeln gjorde hon likadant. Sjödin StHjärt. 163 (1911). — särsk. (†) i uttr. (ja, jo,) gör jag (han osv.) så, besvarande en fråga l. bekräftande en föregående utsaga: (ja, jo,) det gör jag (han osv.). Älskar du .. honom, såsom dig sjelf? .. (Svar:) Ja, gör jag så. Lenæus Delsbo 92 (1764; efter handl. fr. 1690). Jag undrar på er smak, ja, gör jag så. CVAStrandberg 4: 64 (1857).
β) i förb. med ett personl. l. demonstr., relativt l. indefinit pron. i n. sg. ss. obj. (förr ngn gg ensamt) ersättande ett förutgående verb o. vanl. innefattande äv. alla dettas bestämningar. Himmelen och alla himlars himlar kunna icke begripa tigh, Huru skulle tå thetta Hwset göra thet som iagh nu bygdt haffuer. 1Kon. 8: 27 (Bib. 1541). (Han har) aldelis förholled sich stilla, thet han och här äffter göra vill. RA 3: 171 (1593). Vil icke detta böja dig ned i stoftet .. så vet jag icke hvad som kan görat. Nohrborg 437 (c. 1765). Han (dvs. Oxenstierna) ger snart ut sina öfriga skrifter. Adlerbeth gör detsamma. Leopold (1796) i 2Saml. 8: 109. Du menar Cæsar? Gör du icke det? Hagberg Shaksp. 12: 23 (1851). Skall jag hälsa (i brevet) från dig? — Ja, gör det. Åkerhielm GamlRoman 71 (1907).
γ) i numera obr. konstr. o. anv. I huadh jagh kan tiena min bror till villia, gör jagh altidh gerna. OxBr. 5: 17 (1612). På blåcker haffver Regeringen lagt så stoor tull, som giöras kan. RP 8: 41 (1640). — särsk. med syftning på hjälpverben hava o. vara. Saa lenge hans nad är Suerigis rike hull oc troo oc vill giöra mik thet samma. GR 1: 4 (1521). (Det lat. pronomenet) Alius hafwer i Neutro .. (ändelsen) UD .. hwilket ock twänne Pronomina giöra. Cellarius LatGr. 7 (1703).
c) (i sht vard.) i emfatisk utbrytning bestående däri att huvudverbet (med bestämningar) lösryckes ur satsen o. sättes, antingen i inf. (numera alltid utan att) l. (med ngt starkare vard. prägel) i den finita form som satssammanhanget fordrar, i satsens början för att därigm starkare framhävas, varpå det framför subj. ersättes med den erforderliga formen av göra. Arbeta (l. arbetar) gör han som en slav. Blåste gjorde det, så det förslog. Gick gjorde det, fast det var besvärligt. Andre sådant att committere, gjöre vij intet. RP 6: 400 (1636). Sjöng gjorde den sköna Hertiginnan af Besanzon. Ekmarck Schlegel Eur. 2 (1818; klandrat i SvLitTidn. 1818, sp. 261). Ljuger gör hon aldrig. Almqvist DrJ 175 (1834). Söp, gjorde han inte. Geijerstam FattFolk 2: 62 (1889). Dansa gjorde de med lif och fart. PT 1906, nr 216 A, s. 3. Nu hade vi något bättre dagspenning, men spara fick vi göra i alla fall. Lagerlöf Holg. 2: 158 (1907). Hostade och harklade gjorde vi .. allesammans under vintern. Linder Tid. 213 (1924).
1) [jfr t. antun] i sht sjöt. angöra (land, en hamn o. d.). När et skepp gjort an land och vil löpa in i någon hamn, skjutes et skott efter Lots. Dalman 37 (1765). Få se om de kan göra an bryggan. Strindberg Fagerv. 29 (1902). Ramsten o. Stenfelt (1917).
2) [jfr t. anmachen] (föga br.) binda fast, fastgöra (en rem o. d.). Tamm TyPrefix. 11 (1876). Karlarna gjorde an bärtömmarna, lade dubbla slag över nackmusklerna. Essén Doll. 97 (1917).
1) (†) avgöra; avsluta. Efter som alla stridige frågor elliest böra giöras af med votering. 2RARP I. 2: 135 (1720). Dähnert (1784). En Hök gör saken af, som dödar hans (dvs. tuppens) rival. GFGyllenborg Vitt. 2: 153 (1795).
2) i uttr. göra av ngn l. ngt, i bet. b äv. (numera bl. i Finl.) göra av med ngn l. ngt (jfr 3).
a) (numera föga br.) göra (det l. det) med (ngn l. ngt), taga sig till med (ngn), använda (ngt så l. så); numera nästan bl. i (direkt l. indir.) frågesats inledd av vad, i denna anv. äv. närmande sig l. övergående i den under b omtalade bet. Hwadh tigh och tina brödher teckes at göra aff the penningar som offuerbliffua. Esra 7: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: göra med). I mågen göra af honom som eder sÿnes och teckess. EkenäsDomb. 1: 39 (1637). Kors i herrans namn, Klara, hvad har du gjort af pojken? Hedenstierna Jönsson 126 (1894).
b) (i sht vard.) i frågande l. allmänt relativ sats inledd av var, i sht förr äv. vart, eg.: föra (ngt l. ngn) hän (ngnstädes), lägga l. ställa osv. (ngt l. ngn ngnstädes); ofta övergående dels i bet.: göra av med (ngt) l. göra sig av med (ngt l. ngn, jfr 3), dels i bet.: bli av med (ngt l. ngn). Var(t) har du gjort av nycklarna? Begärendis wetta war wilia .. huar lanborna skola göra aff landgillet. GR 8: 277 (1533). Hvart han hafver giordt af penningarna för den försålde malmen, veth han intet uthaf. RP 16: 255 (1655). Vatten är vatten, var man än gör av det. Lagerlöf Holg. 1: 100 (1906). Frågan är .., var man skall göra av med dem (dvs. de invandrande judarna). Nordenstreng EurMänRas. 297 (1917). särsk. (vard.) med refl. obj. ”ta vägen”, bli av. Han var så blyg (förlägen, förvirrad) att han inte visste var(t) han skulle göra av sig. Weste (1807). En lång, blusklädd karl, som en stund strukit fram och tillbaka nere på vägen och ej tycktes veta, hvar han skulle göra af sig. Lundquist Zola Grus 370 (1892). Björnungarna togo reda på honom (dvs. pojken som försökte komma undan), var han än gjorde av sig. Lagerlöf Holg. 2: 107 (1907).
c) (vard.) i uttr. göra (mycket l. litet o. d.) av ngt, göra (stor l. liten) affär av ngt; jfr GÖRA, v. I 13 d; stundom abs. Somlige gjorde alt för myckit ther af (dvs. av undret att sjön Barken syntes röd som blod). Hiärne 2Anl. 33 (1702). Gör nu inte av det! Hallström Händ. 145 (1927).
3) (vard.) i uttr. göra av med (ngt l. ngn).
a) med sakligt obj.: göra slut på (ngt); förbruka (ngt); förstöra, förspilla, förslösa, ödsla bort (ngt); stundom: göra sig av med (ngt; se 4 b); förr äv.: förhala (tiden). Så giorde de och af med tiden att Konungens swar .. icke skulle komma till Riksens Råd och Adel, förr än sista dagen när Herredagen (i Söderköping) war besluten. HSH 10: 31 (1616). Huru kunde han så snart giöra af med sina penningar. Lagerström Bunyan 3: 73 (1744). Jag begriper rakt inte, hur farbror kan göra af med flera hundra riksdaler i månaden. Janson Gast. 150 (1902). Jakten, .. som pappa själv lovat tösen att aldrig göra av med. Essén Fob 145 (1919).
b) med personobj.: ”göra slut på” (ngn); bringa (ngn) om livet, taga livet av (ngn), döda (ngn); ngn gg med sakligt subj.; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. SUFinlH 4: 145 (1613). Då Folket fått weeta rätta sanningen, felades intet mycket at de hade giort af med Capitain Bassa. OSPT 1686, nr 15, s. 4. Pesten (fick) åter lufft och giorde af .. med 40 Personer ungefär. Block Pest. 96 (1711). Vi måste tala med honom efter linealen, annars gör han utaf med oss med sitt ordrytteri. Hagberg Shaksp. 1: 419 (1847). Cannelin (1921). särsk. med refl. obj. (i sht förr ofta förstärkt med själv): taga livet av sig, begå självmord. Tå han miste sin Son, hade han så när giordt aff medh sigh sielff. Schroderus Os. 1: 620 (1635). Har man väl en gång börjat le, så gör man icke i den stunden af med sig. Almqvist Mål. 76 (1840). Auerbach (1909).
4) i uttr. göra ngn l. sig av (med) (ngn l. ngt) o. d.
a) (†) i uttr. göra ngn av med (ngn l. ngt), befria ngn från (ngn l. ngt). Hans Maj:ts försorg, at göra dem af med några fiender, erkände de (dvs. generalerna) med all undergifvenhet. Loenbom Stenbock 3: 233 (1760). ÖoL (1852).
b) (i sht vard.) i uttr. göra sig av med, förr äv. göra sig av (ngn l. ngt), lämna ifrån sig, giva l. sälja bort, avyttra (ngt); driva bort, avskeda (ngn); befria sig ifrån (ngn l. ngt), göra sig kvitt (ngn l. ngt); äv. mer l. mindre oeg. l. bildl., med sakligt subj. Jag har nu gjort mig af med Mårten. Ekeblad Bref 2: 307 (1662). Att jag skulle göra mig af mine hästar inom sju dagar. CPiper (1712) i HH XXI. 1: 182. Vij hafva skyndat oss at angrijpa Salenta til at giöra oss af med vår svageste Fiende. Ehrenadler Tel. 445 (1723). Ju mera språken blefvo odlade, destomer gjorde de sig af med de längre och utsträcktare formerna. Trendelenburg GrSpr. 3 (1801). Man måste .. spela med papperen, så länge det går. I god tid gör man sig av med dem. Hallström Händ. 279 (1927).
GÖRA BORT10 4.
1) (vard., föga br.) till IV 1, 2: göra undan (ett arbete o. d.). TurÅ 1887, 1: 11. Två timmar gingo åt, innan vi hade gjort bort vår frukost, lastat våra kameler (osv.). Waldenström Österl. 678 (1896).
2) (bygdemålsfärgat, i sht i fråga om ä. förh.) till IV 3: gm signerier l. trollkonster komma att försvinna; ”häxa bort”. 4GbgVSH V—VI. 4: 100 (1903). (Efter 1830) aftogo vargarna hastigt, somliga säga därigenom att de ”gjordes bort”. Modin GTåsjö 199 (1916). —
GÖRA EFTER10 32 l. 40.
1) till I 1, 3 o. V: eftergöra, efterbilda, efterhärma; med personligt l. sakligt obj. l. med bådadera; äv. abs.: härma efter, ”apa efter”; förr äv.: avbilda, kopiera. Gör mig det efter, den som kan! Seer idher före, at j icke gören sådant effter them (dvs. hedningarna). Bar. 6: 4 (Bib. 1541). Barnen äro såsom Apor, at the altijd göra effter. Ekman Siönödzl. 375 (1680). See nu på den Taflan (dvs. kartan) du giör effter, genom hwilka Quadrater een Orts Linia går. Rålamb 4: 83 (1690). Hvad den ena Månsen gör, det göra de andra Månsarna efter. Palmær Eldbr. 74 (1834). Det torde inte vara mången qvinna vid den åldern, som gör efter bedriften. SDS 1900, nr 323, s. 2.
GÖRA EMOT 10 04. till V.
1) i uttr. göra ngn emot, förr äv. ngn ngt emot, handla emot ngns vilja l. önskan, trotsa (ngn i ngt); gm sitt handlingssätt ådraga sig ngns missnöje l. vålla ngn harm l. sorg o. d. Iagh haffuer .. ingen aff them någhot giordt emoot. 4Mos. 16: 15 (Bib. 1541). Han (dvs. Bo Jonsson Grip) var så mäktig, att Albrekt ej vågade göra honom emot. Fryxell Ber. 2: 115 (1826). Kat. 1878, nr 17. Laura och kardinalen .. dessa båda gjorde han (dvs. Petrarca) bittert emot. Wulff Petrarcab. 285 (1905).
2) (†) i uttr. göra emot ngt (t. ex. ngns bud l. befallning l. vilja, lag l. föreskrift o. d.), handla emot, bryta emot (ngt). HH XIII. 1: 18 (1562). Således har han giort emot Riksdagsordningen. 2RARP 5: 427 (1727). Göra emot ens befallning. Nordforss (1805). Göra emot ens vilja. Lindfors (1815). —
GÖRA IFRÅN SIG10 04 0, äv. FRÅN SIG4 0.
1) till I (jfr särsk. I 7 a) o. VI.
a) (†) lämna ifrån sig, giva ut, avleverera; prestera; utgöra, erlägga. GR 12: 257 (1539). Förmane them at göre theris tiend rätt ifrå sigh. RA 1: 440 (1545). Som nu .. Kyrkiowärden Erich Larson i Öf(ve)rköstad genom döden afgåt, och nu Sterbhuset giort alt (som han haft om händer för kyrkans räkning) ifrån sig richtigt. OfferdalKArk. N I 1, s. 160 (1731).
b) (†) lösa (ngn) ifrån sig (gm att betala honom l. henne tillkommande fordran o. d.), göra sig kvitt med (ngn). (Han) hade giordt sin barn ifrån sigh, så att the inthz hade att fordra. VDP 1655, s. 239. VDAkt. 1712, nr 275.
c) (†) i uttr. göra värn ifrån sig, göra motstånd, sätta sig till motvärn, försvara sig. (De) stodho för dören medh sina Hillebårdar, och giorde wärn ifrån sigh. Petreius Beskr. 2: 179 (1614). Widekindi KrijgH 379 (1671).
d) i fråga om uttömningar (från blåsan l. tarmen): låta avgå, giva ifrån sig; numera bl. (vard., föga br.) abs.: ”förrätta sitt tarv”; jfr GÖRA IV 2 i. Then orena materia som menniskian (vid ”blodgång”) ifrå sigh gör. BOlavi 54 b (1578). En .. som icke hafwer kunnat i 15. daghar göra sitt watn ifrån sigh. Forsius Min. 166 (c. 1613). Den jävla kattan! Hon har fått vana att gå opp i grytan å göra ifrån sej. Engström Lif 131 (1907).
2) (i sht vard.) till IV 1, 2: göra undan, sköta undan, göra färdig, bliva färdig med, avsluta, skilja sig från (ett arbete o. d.); äv. abs. Göra ngt raskt, väl, med heder ifrån sig. När the haffwa giort ifrå sig thet arbete, the ther förhänder haffwa. GR 18: 502 (1547). Effter han för siste promotion .. giort från sig sina Studier wid Academien. HärnösDP 1696, s. 515. Sen jag nu gjort ifrån mig den vigtiga Theologie Examen. Tegnér (WB) 1: 256 (1799). Kan du inte vänta, tills jag har gjort ifrån mig? Sjödin StHjärt. 47 (1911). —
GÖRA IGEN10 04.
1) (†) till I: (till)stänga, tillsluta. Giör igen Pannan. Söderman ExBook 53 (1679; kommandoord då fängpannan på geväret skall tillslutas). Portarne giordess igen medh Jordh och steen. KKD 12: 338 (1704). ReglInf. 1751, s. 74.
2) (bygdemålsfärgat, i sht i fråga om ä. förh.) till IV 3: gm signerier l. häxkonster skaffa åter l. tillrättaskaffa (ngt). (Lapparna) holla .. det för en god Truldom, at de kunna göra igen hvad stulit är. Högström Lapm. 199 (1747). Göra igen kräken, som är skogstagna. Landsm. VII. 2: 18 (c. 1820). Modin GTåsjö 301 (1916). —
GÖRA IHOP10 04. (numera bl. vard.) till I 1, 3: hopfoga, sätta ihop; förfärdiga, ”skapa”; författa, komponera; ofta med nedsättande bet.: ”smörja ihop”, ”koka ihop”. Medan tu ridderliga kempar med frestelserna, låter Gud tin Engel (åt dig) giöra i hop en skiön krono. Swedberg Cat. 374 (1709). Göra ihop ett arbete för tillfredsställandet af mode-smaken i måleriet. AJourn. 1814, nr 192, s. 2. Dynor och don det kunde hon göra ihop. Benedictsson Folkl. 90 (1887). Nu har dom där bröderna gjort ihop ett kontrakt mellan sej. Koch Arb. 153 (1912). jfr HOPGÖRA. —
1) till I 7 a: sända (ngn) in (på ett ställe). Borgerne .. giorde nogre männ in, de der förde samme ord. RA 3: 281 (1594).
2) till I 7 b: lägga in l. ned (ngt i ngt o. d.); äv.: inlägga (sylta in l. dyl.). Då .. (kalvbogen) begynner blifwa brun, gör henne in vthi Pottan. Salé 27 (1664). Man kan och .. göra them (dvs. gurkorna) in medh Löök, Salt, Pepar och Wijnättickia. Därs. 91.
3) till VI: inlämna, inleverera (skatt l. utskyld o. d.). Att han ranssaker hwicke vtaff fougtherne icke giöre årligen peningeskatten in vdi Kon: Ma:ttz Cammer. GR 17: 35 (1545). ÅngermDomb. 10/8 1631, fol. 44. —
GÖRA MED10 4. till IV 1.
1) företaga sig (ngt) med (ngn l. ngt); behandla (ngn l. ngt så l. så); använda (ngt så l. så), göra av (ngt); ofta svårt att skilja från GÖRA, v.1 IV 1 h. (Jag, Herren) skal .. göra medh tigh effter tinne wredhe och haat. Hes. 35: 11 (Bib. 1541). Der är min välkomstgåfva, / gör med den hvad du vill. Tegnér (WB) 5: 87 (1825). Ni kan göra med honom vad ni vill. Auerbach (1909).
2) (numera bl. vard.) ha användning l. bruk (för), behöva (ngt). Stycken och annor Munition som han sågh sigh intet kunne giöra medh, groff han neder. Widekindi KrijgH 252 (1671). Nu tror jag Ahlstrand har fådt så mycket (dvs. så mycket prygel) han gjör med. VRP 11/12 1775. Han gör inte med penningar. Schulthess (1885). —
GÖRA NED 10 4 l. NER4. till I: nedgöra, krossa l. tillintetgöra (ngn l. ngt); äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Efter de (dvs. danskarna) så mycket starkare vore än de våra, bemäktigade de sig orten och .. gjorde ner allt som svenskt var. Ekeblad Bref 2: 103 (1659). Ordentligt målade taflor göra .. (konstkritikerna) ned. Lundquist Stinde 20 (1885). Annerstedt UUH II. 1: 281 (1908; bildl.). jfr NEDGÖRA. —
1) till I 1, 3.
a) med avs. på konkret föremål: arbeta om, göra ny; stundom närmande sig o. svårt att skilja från 2. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 94. (Den gamla brud-)Cronan skulle giöras om, at blifva brukeligare med löf uti. Fatab. 1917, s. 60 (1733). Trappan (till predikstolen) .. måste göras om. Schück o. Lundahl Lb. 1: 115 (1901).
b) göra (ngt) ånyo på annat sätt än förut; ombilda, omdana, (grundligt) ändra l. omändra (ngt); stundom: göra ngt ogjort. Sädan .. iagh till kronan kom, / Trona har iagh giort mycket om. Messenius Christm. 245 (c. 1616). Någon förevändning att kunna göra om hela afhandlingen. Fryxell Ber. 7: 110 (efter handl. fr. 1635). Du, som hoppas, att .. / Det skall lyckas dig att göra om en gjord affär. VLitt. 1: 327 (1902). Tyska hanseater berättade .. sagor i Sverige och Danmark, och där gjorde man om dem till dansvisor. Schück MedeltKultH 53 (1907).
2) till IV 1, 2: göra (ngt) ännu en gång, taga om, upprepa (ngt); stundom närmande sig l. övergående i bet.: göra efter (ngt). Gör inte om detta! Stor tack för din visit, / Kom ofta och gör om'en. Choræus Skald. 136 (1804). Det var slumpen, slumpen gjorde't, / men gör om det, om du kan. Tegnér (WB) 4: 54 (1823). Alldeles så, som man i våra dagar gör om t. ex. renaissancen (i möbler bl. a.). Sturzen-Becker 2: 43 (1861). —
GÖRA PÅ. (†) till I 2 (3): göra upp (eld). Giör fort på eld, at jag må stiga opp. Mont-Louis FrSpr. 166 (1739). Linné Diet. 2: 28 (c. 1750). —
GÖRA PÅ SIG10 4 0.
1) (i sydligaste Sv., starkt bygdemålsfärgat) till I 19: göra skillnad; vara av betydelse. Linné Skr. 5: 14 (1732). Thomander är nära 5 år äldre än jag, och detta gör vid en viss ålder mycket på sig. Ahnfelt StudM 1: 214 (1857). Herrlin Minnet 341 (1909).
GÖRA SIG FÖR10 0 4. (i vissa trakter, vard.) till IV 1: anstränga sig; göra sig till. Han gjorde sig för .. (dvs.) använde all omsorg. Svedbom SvSpr. 163 (1824). En gång skulle han (dvs. Lars Kagg) göra sig för och .. skrifva sitt namn med latinsk ändelse. Fryxell Ber. 14: 55 (1846). Högberg Fåg. 34 (1912).
GÖRA TILL10 4. [fsv. göra til (i bet. 3)]
1) (†) till I 1: bearbeta, förarbeta (ngt). The hugga itt trää j skoghenom, och mestaren gör thet til medh een yxe. Jer. 10: 3 (Bib. 1541).
2) (†) till I: sluta till, täta (ngt). Lägg thet stötta pulffret i en Retortt, och gör wäl til medh Leer. Forsius Min. 167 (c. 1613). Då fyllningen gått för sig, .. göres det runda hålet til. VetAH 1745, s. 187.
3) till IV 1 (o. I 19): göra ngt vid (ngt); bidraga till (ngt) o. d.
a) (†) med personligt subj.: göra (ngt) vid l. åt (ngt). OPetri Clost. A 1 b (1528). Effter the chrisne ther .. slick grufvelighet tillset och intidt ther till giort. RA 1: 446 (1545). Iagh kan här intet giöra till. Messenius Christm. 248 (c. 1616). Ekeblad Bref 2: 281 (1662).
b) (i sht vard.) med sakligt subj.: vara av betydelse för (ngt), bidraga till (ngt), ”hjälpa till”, göra ngt till saken; jfr 4 b; ofta i förb. göra (varken) till eller från o. d.; numera vanl. abs. Brask Pufendorf Hist. 21 (1680). (Sv.) Giöra mycket til en ting, (lat.) Efficere, contribuere. Schenberg (1739). Rasen, ser du, gör mycket till. PT 1898, nr 6 A, s. 2. Ett par minuter gör väl ingenting till eller från. Auerbach (1909). Är han död? .. (svar:) Kanske, kanske också inte, det gör föga till. Hallström Sagodr. 78 (1910).
4) [eg. specialanv. av 3] (numera i sht vard.) i uttr. göra sitt (i bet. a, förr äv. allt sitt) till.
a) om person; eg. o. urspr.: göra (allt) vad man kan, göra sitt bästa (för ngt); numera vanl. övergående i bet.: taga (värksam) del (i ngt), (värksamt) bidraga (till ngt). Såå wil iach doch göra .. mitt ther til (dvs. till att visa klosterlivets bedrägeri). OPetri Clost. A 1 b (1528). Jagh gjorde mitt till att bilegga saken. RP 6: 443 (1636). När vi giöra vårt til, så kunna vi försäkra oss om Guds nådiga välsignelse. Oelreich 847 (1755). Hertigen regenten gjorde allt sitt till för att .. öfvertyga diplomatiska korpsen om visheten af kaffeförbudet. Crusenstolpe Mor. 5: 89 (1843). Är här inte nog ändå med missnöje och upprorsanda kanske, utan att pastorn behöfver göra sitt till för att späda på? Roos Skugg. 242 (1891).
b) om sak: ha sin andel (i ngt), bidraga (till ngt), ”hjälpa till” (med ngt); jfr 3 b. Wädret giör .. vndertijden sitt til. Hiärne 2Anl. 333 (1706). Rysslands framgångar gjorde sitt till att stärka modet hos Mössorna. Malmström Hist. 6: 217 (1877). Månskenet .. gjorde väl sitt till att ge honom en så godmodig uppsyn. Lagerlöf Holg. 1: 116 (1906). Wrangel MvSchwerin 33 (1912).
5) (i sht vard.) till I 3; refl.: (i tal l. handling) uppträda på ett affekterat sätt; förställa sig, hyckla, ”sjåpa sig”; äv.: söka ställa sig in (hos ngn), fjäska (för ngn); stundom: ”göra sig viktig” (över ngt), högfärdas (över ngt); ngn gg oeg. l. bildl. om sak; jfr TILLGJORD. Ett nytt upptog att giöra sig till med. HdlCollMed. 7/9 1749 (1743). I alla klasser .. funnos slarfhankar som endast ville göra sig till hos Konungen. HSH 3: 57 (c. 1750). At han ej gör sig förmycket til öfver min bevågenhet. Chenon Heywood 3: 122 (1773). Hon är ett våp, som bara gör sig till. Stenhammar 149 (1794). Är väl något gammalt träruckel, som gör sej till. Blanche Våln. 15 (1847; i fråga om en eldsvåda). (Dottern:) Hvad menar mamma? .. (Modern:) Åh, gör dig inte till. Jag har .. reda på allt. De Geer Lillie 25 (1880). Gamla gubbar, som göra sig till för en flicka. Heidenstam Folkung. 2: 224 (1907).
GÖRA TILLBAKA. (†) till I 3: upphäva, taga tillbaka, ändra, göra om (ngt som beslutats l. gjorts); göra (ngt) ogjort. SthmTb. 14/11 1552. När wij hafwe försedt osz i några måtto, och kunne det icke giöra tilbaka. Rudbeckius KonReg. 184 (1615). Consistorium regni (finner) aldeles betenkeligit at nu göra tilbaka, hvad .. (psalmboks-)commissionen har giordt. 2RA 1: 692 (1723). 2RARP 5: 104 (1727). —
GÖRA TILLHOPA. (†)
2) till VI; med avs. på skatt, gärd o. d.: hopsamla (o. gemensamt erlägga l. avlämna). Nogra oxer ære till hopa giorde vtaff edert clerkerij oss oc riikit till vntseting. GR 1: 269 (1524). 2Krön. 24: 10 (Bib. 1541). Vij .. (hava) besportt, at Karl Holgersson och Jacob Tursson late göre stor gärd tilhope i Östergöttland. GR 24: 462 (1554). —
GÖRA TILLSAMMAN(S). (†)
1) till I 3, = GÖRA TILLHOPA 1. Gör thet (dvs. kassia o. agaricum) til sammans medh sucker. BOlavi 2 a (1578).
2) till VI, = GÖRA TILLHOPA 2. GR 15: 208 (1543). Tije Tusend Daler, som then Norriska Allmogen hade samman giordt them Danskom til hielp. Girs E14 87 (c. 1630; möjl. ssg). —
GÖRA UNDAN10 32 l. 40. (i sht vard.) till IV 1, 2: sköta undan, stöka undan, göra ifrån sig (ett arbete o. d.); äv. i förb. göra undan med (ngt). Sahlstedt (1773). (Jag) har .. gjort undan större delen af redaktionen af Grubbes estetik. SmSkrBoströmsförb. 8: 22 (1883). Ju fortare man kan göra undan uttalskursen, desto bättre. Vasenius UndSpr. 12 (1894). Gör först undan med ett, innan ni börjar med ett annat. Larsson Kunsk. 163 (1909). jfr UNDANGÖRA.
1) (†) till I 1, 2: bearbeta (ngt till ngt), förfärdiga (ngt); bereda, tillreda (ngt). Then messingh och thän (dvs. tenn) må han läte göre up udi fatth och liuss staker. GR 23: 277 (1552). De andra båda (handtlangarna) gör upp bruket och håller det muraren tillhanda. Stål Byggn. 1: 287 (1834). ÖoL (1852).
2) till I 2 (3); med avs. på eld, brasa o. d.: (ställa i ordning o.) tända på, tända upp. Barnen hemta wedhen och fädhernar göra vp eelden. Jer. 7: 18 (Bib. 1541). En brasa görs upp, det är en kylig afton den 27 april 1436. Wieselgren Bild. 308 (1886, 1889). Göra opp eld under grytan. Lagerlöf Holg. 2: 360 (1907). Göra upp fyr. Ramsten o. Stenfelt (1917).
3) [efter t. aufmachen] (†) till I 3: öppna; äv. bildl. (Sv.) Göra vp wäghen .. (lat.) aperire viam. Helsingius N 7 b (1587). Öffversten .. giorde .. upp .. portten. HH 20: 340 (c. 1640). Huru högt thet (dvs. ryktet om Holland) haffver giort up ögonen på alla omliggiande potentater. RP 8: 120 (1640). Roland Minn. 41 (c. 1748).
4) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) till I 3: (eg.: öppna, skära upp?; jfr 3) rensa (fisk). Bondens hustru skulle själf ”renska” fisken. När hon hade gjort upp några, fick hon tag i en braxen. NorrlS 1: 163 (1899). Landsm. 1926, s. 26.
5) (†) till I 3; med avs. på segel: hissa. Wid thet samma giorde Fienden vp alla theras Segel. Girs G1 154 (c. 1630).
6) (†) till I 3; i pass. med intr. bet.: resa sig, höja sig. Ifrån Windö kommande, giörs Gottskesandö vp i twenne Hymplar. Månsson Siöb. 37 (1644).
7) [efter t. sich aufmachen] (†) till I 3; refl.: bryta upp, begiva sig åstad. Dhen Tartarjske Konungen Allan giorde sigh up .. medh een stoor Krigs Macht at befrija sigh ifrån (assassinerna). RelCur. 210 (1682).
8) till I 3 o. IV 1, 2: uppgöra.
a) uppgöra, utarbeta (en plan, en teori o. d.); skapa sig, bilda sig, ”göra sig” (en tanke, en föreställning l. åskådning o. d.); äv. i förb. göra upp (ngt) för sig, ngn gg: göra sig upp (ngt); i uttr. göra upp för sig o. d. äv. övergående dels i bet.: (i förväg) bilda sig en föreställning om (ngt), föreställa sig (ngt), dels i bet.: bestämma sig för (att osv.). Göra upp ett program, ett schema. Han hade gjort upp en lista på de blivande ministrarna. Göra upp ngt på fri hand. Nordforss (1805; med hänv. till uppgöra). (Artisten) gör på lediga stunder upp theorier, som han aldrig följer då han kommer till sjelfva arbetet. Almqvist Monogr. 368 (1845). Vi ha gjort opp allehanda resplaner. Fröding Brev 78 (1889). Åsa hade inte svårt att göra upp för sig hur hon ville ha det med begravningen. Lagerlöf Holg. 2: 343 (1907). Han hade gjort upp för sig själv att inte synas angelägen. Siwertz Sel. 2: 36 (1920).
b) bringa (ngt) till uppgörelse l. avslutning, avsluta (ngt); särsk. i fråga om räkenskaper o. d.: göra sammanräkning av, hopräkna; i fråga om skuld o. d.: betala, likvidera; i fråga om tvist l. mellanhavande o. d.: göra slut på (gm ömsesidig överenskommelse), förlika; i fråga om skuld l. tvist o. d. äv. abs.; äv. mer l. mindre bildl. Göra upp kassan för dagen. Göra upp med sina fordringsägare. Han har gjort upp sin räkning med livet. Moberg Gr. 290 (1815). Er tvist bör göras upp i lugn och ro. Hagberg Shaksp. 8: 99 (1849). Knappt hade .. (K. XII) gjort upp med danskarna, innan han fick veta, att .. tsar Peter .. hade ryckt mot Narva. Heidenstam Svensk. 2: 178 (1910).
c) överenskomma om (ngt med ngn), avsluta, ingå (avtal o. d. med ngn); äv. med bestämning inledd av prep. om, betecknande föremålet för överenskommelsen osv.; äv. utan obj.: (sinsemellan) överenskomma, avtala, bestämma (så l. så). Göra upp med ngn på förhand om priset. Wallin Bref 3 (1840). Gör icke upp arrende någonstans, utan att först se dig väl om i ladugården. Almqvist Lad. 14 (1840). ”Om sex år ses vi här igen” — / Så hade de gjort opp. Snoilsky 3: 30 (1883). Vi gjorde upp, / Att han på torget går och väntar Demipho. Andersson Terentius 16 (1896). Köpet görs opp. VLitt. 1: 476 (1902).
1) till I 3: spänna ut, sätta till (segel). Tegel G1 2: 62 (1622). Giorde the Swenska vth all Segel och satte efter Kopfarterna. Girs E14 79 (c. 1630).
2) till I 3: kavla ut (deg). Och tå thet är beställt, (dvs. då degen är arbetad, skall man) göra vth Kakun på ett stycke Paper. Salé 163 (1664).
4) till I 7 a: sända ut (ngn l. ngt till ett ställe o. d.). GR 4: 415 (1527). Mine Hoffmän medh Swärd och Spiwt / Wil iagh göra på honom vth (dvs. skicka på honom). Messenius Sign. 39 (1612). Jag tror hin håle har gjort ut honom. Weste (1807).
5) till III: utgöra, bilda; vara så mycket som, uppgå till. Detta Guda lius gör verdsens sälhet ut. Nordenflycht QT 1745, s. 36. Ett hundra (talgoxar o. mesar) ungefär gjör ut ett måttligt fat. Livin Kyrk. 102 (1781). Heinrich (1814).
6) till VI: erlägga, betala, utgöra (skatt, utskyld, böter o. d.); i fråga om utskrivning av soldater: ställa till förfogande, uppställa (o. utrusta). GR 1: 57 (1523). (Han) haffuer giordt fulla mandtz booth wth. Därs. 2: 179 (1525). I göre tijenden ut ganske skröpeligen. Därs. 21: 70 (1550). 10 prestegårdar (skola) giöra uth een knecht. RP 9: 70 (1642). Samma Heemman (har) altijdh .. her sammestädes giortt uth sine Prästeränttor. VDAkt. 1663, nr 350. Schenberg (1739). —
GÖRA VID10 4. (i sht vard.) till IV 1: vidtaga åtgärder med (ngn l. ngt), taga sig för (ngt) med (ngn); göra (ngt) åt (ngn l. ngt); äv. (i södra Sv.) övergående i bet.: taga itu med (ngt) l. arbeta på (ngt) o. d. Vad ska jag göra vid min envisa huvudvärk? Har du gjort ngt vid din läxa ännu? Huushållerskan samt pigorne giöra wjd spånen (dvs. spånaden), alt hvad de någonsin hinna. ÅgerupArk. Brev 4/11 1742. Förlorade existenser, om hvilka det inte är skäl att taga någon vidare notis, då man ju ändå ingenting kan göra vid dem. SLorS 13: 4 (1897). Det (dvs. att läraren vill gifta sig med flickan) lär inte farbror kunna göra något vid. UngaKraft. 1907, s. 51. jfr VIDGÖRA. —
GÖRA ÅSTAD. (†) till I 7 a: sända åstad. (Ärkebiskop Jöns Bengtsson o. hans anhang) giorde .. biscop Kätil, och her Erich Axelsson .. åstadh med itt stoort taal folk. OPetri Kr. 248 (c. 1540). Därs. 324. —
1) (numera bl. vard., föga br.) till I 19; med sakligt subj. l. opers.: vara av betydelse; göra värkan, ha effekt; ”hjälpa”. Hade vi fådt skiuta eld straxt på Pultava, visserligen hade det gjordt åt. KKD 3: 95 (c. 1740). Det gjorde åt, at streket blef tilbundet. Sahlstedt (1773). Skräck ej på fockskot, hal an, det gör åt! Sehlstedt Utk. 89 (1857). Auerbach (1909).
2) (numera i sht vard.) till IV 1: göra (ngt) med l. vid (ngn l. ngt), taga sig för (ngt) med (ngn l. ngt); vidtaga åtgärder för (ngt), särsk. för ändring l. förbättring l. avhjälpande av (ngt) o. d. Det är ingenting att göra åt saken. Mat. 21: 40 (NT 1526; Bib. 1917: göra med). Hwad skal man göra åt en sådan Försmädare? Schroderus Os. III. 2: 326 (1635). Det är .. ovisst, om ministären Canovas får sitta qvar så länge, att den hinner göra något åt reformerna på Cuba. PT 1897, nr 29, s. 2. Mitt kära barn, hvad har du gjort åt din klädning? Därs. 1908, nr 156 A, s. 3. ”Det må vara, att jag är död,” tänker han, ”det kan jag inte göra något åt.” Lagerlöf Körk. 65 (1912). —
GÖRA ÖVER10 40.
1) [sannol. efter nor. gjøre over (med)] (vard., mindre br.) till I 3; i uttr. göra över med (ngt), göra slut på, förbruka (ngt); göra av med, ödsla bort, förslösa (pänningar o. d.). Göra öfver med hvad man har. SvTyHlex. (1851). Om fadern inte hade .. gjort över med både pengar och egendomar till ingen världens nytta. Lagerlöf Kejs. 226 (1914).
2) (†) till I 7 a: översända (ngt). Der vore jorda storra summor peningger per vexxel över ått Nederland. OxBr. 11: 552 (1626). Ekeblad Bref 1: 42 (1650).
3) (†) till V: överträda (ett påbud o. d.). Göre the sedan ther öfuer, må them wederfaras, som föreskrifuit står. Stiernman Com. 1: 351 (1589). —
GÖRA ÖVER ÄNDA. (†) till I 3: kullkasta, vederlägga. Att det inkast som warit emot detta gifftermål .. blefwit öfwerända giordt. VDAkt. 1694, nr 159.
Ssgr: A (†): GÖR-LÖS till IV 1: sysslolös orkeslös. Möller (1790, 1807; med hänv. till sysslolös). Ett görlöst eller ock ett fruktlöst verk. Fahlcrantz 2: 25 (1825, 1864). Larsen (1865).
görlöshet, r. l. f. (†) sysslolöshet. Afsigten med denna hvila (dvs. sabbatsvilan) är icke görlöshet och försoffning. SvT 1852, nr 21, s. 4. Därs. nr 55, s. 4. —
D: GÖRO-MÅL, se d. o.
Avledn.: GÖRARE, m.||ig. (utom i a numera bl. tillf.) till I o. IV: person som förfärdigar l. åstadkommer l. uträttar l. utför ngt. Linc. R 1 a (1640). Ouplöslige knutars Giörare. Dalin Hist. 1: 121 (1747). Kännaren av det stora, som icke själv är en kunnare och en görare. Larsson Id. 119 (1908). jfr BOT-, EFTER-, FRED-, HELBRÄGDA-, HÄRLIG-, SALIG-, SKADE-, UNDER-, VÄL-GÖRARE m. fl. särsk.
a) (i religiöst spr.) om den som icke bl. lyssnar till Guds ord l. bud, utan även handlar därefter (motsatt: hörare); i sht i uttr. ordets görare. Ther någhor är allena oordzens hörare och icke görare, han (osv.). Jak. 1: 23 (NT 1526). Hafven I ock varit ordets görare? Wallin 2Pred. 2: 198 (1829). Icke lagens hörare äro rättfärdiga inför Gud, men lagens görare skola förklaras rättfärdiga. Rom. 2: 13 (Bib. 1917).
b) (numera knappast br.) till IV 2 a: gärningsman. Biudaren (dvs. anstiftaren) och Giöraren äre lijka Straff wärde. Schroderus Os. 2: 156 (1635). Strömborg Runebg 1: 76 (1880). —
GÖRBAR, adj. (föga br.) till I o. IV: som kan göras; utförbar. Jag är öfvertygad om att affären .. är görbar. Ramsay Barnaår 8: 122 (1907). LbInternMed. 2: 1139 (1918). —
GÖRELSE, r. l. f. (numera bl. i ssgr) till I o. IV: görande (förfärdigande, uträttande osv.). Taflors görelse. Linc. Ffff 2 b (1640). Lind 1: 1117 (1749). jfr ASKE-, BOT-, FRI-, FULLKOMLIG-, HELBRÄGDA-, HELIG-, RÄTTFÄRDIG-, SKADE-, TILLFYLLEST-, URARVA-GÖRELSE m. fl. —
GÖRERSKA, f. (numera bl. i ssgr) till I o. IV. Lind 1: 1117 (1749). Heinrich (1814). jfr BOT-, VÄL-GÖRERSKA. —
GÖRING, r. l. f. till I o. IV: görande; anträffat bl. i ssgr; jfr ADRÄTT-, BOT-, BÖN-, ELD-, HAMMAR-, HONNÖRS-, HÅLL-, POST-, REN-, SMÄLT-, VAKT-GÖRING m. fl. —
GÖRLIG, adj.2, se d. o. —
GÖRNING, sbst.1, r. l. f. till I 3 o. IV 1, 2: görande; numera (utom i ssgr) bl. i uttr. vara i görningen, förr äv. i l. under görning, hålla på att göras, vara under arbete l. utförande, hålla på att utvecklas l. uppkomma o. d.; numera vanl. övergående i bet.: skola göras, vara påtänkt l. planerad, förberedas, (kunna) väntas ske, ”ligga i luften”. Medan detta war i giörning. Serenius A 4 b (1734). En ny pjes .., vid namn Slafvinnan, .. är under görning. CFDahlgren (1823) hos Thomander TankLöj. 108. Vigtiga och genomgripande åtgärder voro i görningen. Crusenstolpe Tess. 1: 117 (1847). Är en bomullstrust i görningen? PT 1903, nr 147 A, s. 3. H. H. Markurell (besökte) .. ännu flitigare .. häradshövdingens kontor. Någonting var alltså i görningen. Bergman Mark. 84 (1919). jfr BÖN-, DEG-, ELD-, HAMMAR-, LÖV-, REN-, VÄL-GÖRNING m. fl. Anm. Uttr. vara i görning(en) o. d. torde urspr. vara en bildlig anv. av GÖRA, v.2 —
GÖRSEL, r. l. f. till I 1: görande, förfärdigande; anträffat bl. i ssgrna KVAST-, VISK-GÖRSEL.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content