publicerad: 2004
TILLTAGSEN til3~ta2gsen l. ~ta2ksen l. ~tag2sen l. ~tak2sen, adj. -sne, -sna; -snare (ändelsekomp. numera bl. mera tillf.); n. o. adv. -SET; förr äv. TILLTAGSE, adj. oböjl.
Ordformer
(-tagse c. 1635–1755. -tagsen (-z-) 1672 (: tilltagzne, pl.) osv. -taxen 1697–1827)
Etymologi
[avledn. av TILLTAGA (SIG) (o. TAGA (SIG) TILL) l. möjl. TILLTAG; med avs. på bildningssättet jfr EFTERHÄNGSEN, FRAMTAGSEN, SKRÄMSEN m. fl.)]
1) (†) benägen att ta o. föra till sig (ngt) för att använda l. begagna sig av det. — särsk.
a) motsv. TILLTAGA 1 a α, särsk. i fråga om rusdrycker, i uttr. tilltagsen på, begiven på. Brännewins supandet .. tyckes mig skyndat på mångas Öden .. Här til bestyrktes jag af qvinfolken, som til större antal funnes gamla än manfolken, såsom mindre tiltagsne på denna dryck. Linné Sk. 46 (1751).
b) motsv. TILLTAGA 1 a β: (rov)girig, tjuvaktig; jfr 2 slutet. Tio (grav)högar, illa åtgångne af tiltagsne händer. Wettersten Forssa 34 (c. 1750). (Sv.) En tiltagsen upbördsman, (eng.) A tax gatherer .. who embezzles the publick money. Widegren (1788). Ödmann MPark 34 (1800).
2) motsv. TILLTAGA 1 c slutet α', β' (o. TILLTAG 2), om person (l. djur): som ofta l. med kraft företar sig (ngt) l. agerar, företagsam, initiativrik, handlingskraftig; djärv; äv. pregnant (se särsk. slutet); i sht förr äv. överfört, om handling(ssätt) l. attityd o. d.; förr äv. övergående i bet.: duglig, skicklig o. d.; förr äv. i uttr. tilltagsen att göra ngt, tilltagsen i (verksamhet o. d.); jfr PÅ-TAGSEN. Den tilltagsne tvååringen hade krupit upp för den branta trappan. Schroderus Dict. 172 (c. 1635). Nog är hon tilltagsen at hielpa sig (o. sina faderlösa barn) om hon allenast äger något öfrigt at hushålla med. ÅgerupArk. Brev 4 ⁄ 5 1754. Cederborg påstod att Harbo-folket ej woro så driftiga och tilltagsne i arbete som Bergslagsfolket. VästmFmÅ 13: 24 (1772). Den upplysta och tilltagsna anda, som utmärkte .. början af .. (Birger Jarls) förvaltning. 1SAH 2: 142 (1787, 1802). En rask, oförtruten och tilltagsen tjenstemannadotter med sinne o. fallenhet för prakt(iska) hushållsbestyr .. önskar .. anställn(ing) hos något herrskap. Idun 1888, s. 335 (annons). Det var de oförnöjda och tilltagsna, som icke förlikte sig med sin lott i hemorten, som blev de första utvandrarna i sin bygd. Moberg Utvandr. 6 (1949). — jfr O-TILLTAGSEN. — särsk. motsv. TILLTAG 3, övergående i bet.: alltför dristig l. djärv; framfusig, närgången, (små)fräck o. d.; i vissa språkprov svårt att skilja från huvudmom.; i vissa ä. språkprov svårt att skilja från 1 b. En tilltagsen yngling hade kommit och begärt att få tala direkt med landshövdingen. Säfström Banquer. Ss 1 b (1754). Om man inte snäser honom i tid, så blir han mer och mer tiltagsen. Stridsberg Friman 56 (1798). (Schabrakhyenan) anses af Holländska Nybyggare (vid Godahoppsudden) för ett ganska grymt, glupskt och tilltagset djur. VetAH 1820, s. 59. Så att den svåraste af alla konster icke komme att utöfvas af fuskare och tilltagsna amatörer. Strindberg Hafsb. 57 (1890). Vakten eder för allt tilltagset tal. Bååth WagnerS 4: 155 (1908). En tilltagsen pojke kan vara i byxorna på en ung oskyldig flicka innan hon hinner fatta vad det är frågan om. Hedberg DockDans. 97 (1955).
3) (†) särsk. om sak: (så l. så, särsk. väl) tilltagen (se TILLTAGA 3 slutet); äv. i pregnant anv.: stor, vidlyftig. Konung Erik war en stor Man, degelig, stark och wäl tiltaxen, samt en braf Krigs man. Peringskiöld Hkr. 1: 125 (1697). Hans Axlar (var) breda; Hans Lemmar tiltagsna; Hans kropp reslig. Mörk Ad. 1: 217 (1743). Skaldernas konstlade talesätt och tiltagsna målningar sätta sammanhanget af Historien esomoftast uti et oundwikeligt mörker. Lagerbring 1Hist. 1: 15 (1769). Jag brukar sådane tiltagsne ord, och tviflar likafullt på, at jag nogsamt uttrycker storheten för den, som icke sett de Romares blockverk. Björnståhl Resa 1: 319 (1772).
Avledn.: TILLTAGSENHET, r. l. f. särsk.
1) (†) till 1 b: (rov)girighet, tjuvaktighet; i vissa språkprov svårt att skilja från 2 b. SvMerc. 1764, s. 889. Men största swårighet sig yppar, at för .. listige och djerfwe menniskors tiltagsenhet .. sin egendom behörigen wårda. PH 8: 7427 (1766). Ambrosiani SvSkråämb. 175 (i handl. fr. 1794).
2) till 2; äv. konkretare (se särsk. b).
a) till 2: företagsamhet, dristighet o. d.; jfr tilltagenhet 1, tilltagsamhet. Swedberg Gr. 19 (1722). Bevis på Fehmans tilltagsenhet och skicklighet är att han är den första och enda, som anlagt Silkesfabrique utom Stockholm. Ferrner ResEur. 9 (1758). Kraften och tilltagsenheten slog igenom även hos hans ättlingar. 3SAH LX. 2: 6 (1949). jfr o-tilltagsenhet.
b) till 2 slutet: överdriven dristighet; framfusighet, närgångenhet o. d.; äv. konkretare, om handling l. yttrande o. d. som präglas av sådan dristighet osv.; jfr 1. Höpken 2: 120 (1748). Den upprättelse, han af gref Robert kunde vilja utkräfva för dennes tilltagsenheter emot honom. Almqvist Ekols. 1: 254 (1847). Den ödesdigra timme då fröken Julie blir offer för Jeans tilltagsenhet och drives till självmord. 3SAH 50: 379 (1940).
Spoiler title
Spoiler content