SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2005  
TILSTER, n.; best. -ret; pl. =.
Ordformer
(telster 16931814. tiilster 1598. tillster 16281736. tilster 16391818 (: tilstret, sg. best.))
Etymologi
[fsv. thilster, sv. dial. tellster, tillster; sannol. avledn. av TILJA medelst suffixet -str]
(†) bräda l. planka; i sht koll.; jfr TILDE, sbst.1, TILJA. SörmlH 16: 138 (1598). 6. st(ycke)r Tilster som war achtedh till korn ladw. ÅngermDomb. 1648, s. 84. Klyfwes til tilster eller tilde, som anwändes til gålf, til takståckar .. til takspån, gärdsel m. m. Rothof 549 (1762). Med golfvet fortsattes långsamt. Litet regn var icke hälsamt för tilstret. Muncktell Dagb. 2: 225 (1818).
Spoiler title
Spoiler content