[sv. dial. tiltä, fasa av bräda o. d.; avledn. av sv. dial. tilt, inhuggning i stock, avfasad kant på bräda o. d.; sannol. till den rot som föreligger i TÄLJA]
(†) ss. vbalsbst. -ande, -ning, om handlingen att hugga ut l. tälja stock o. d.; äv. konkretare, om inhuggning o. d. At alla stockar äro i närmaste . . . slagne then grofuaste tiltningen. Murenius AV 117(c. 1643). Jöran arbetat .. medh sparrarnas tiltande, brädernas kantandhe och rännans förfärdigande. BtÅboH I. 11–12: 29(1661). VGR 1729, Verif. s. 110.
SAOB
