TILTA til4ta, v.2 -ade. vbalsbst. -NING.
Etymologi
[av eng. tilt, luta, vicka på; av meng. tilten, vackla; till den rot som äv. föreligger i TÖLTA]
1) få (ngt) att luta l. vicka; särsk.: föra l. vrida (kamera) i höjdled; äv. abs. Kulan lossnade när han tiltade flipperspelet. VeckAff. 1970, nr 29, s. 53. Det är lätt att bildkomponera och att tilta (vertikal rörelse) och panorera (horisontell rörelse) tack vare handtagets placering på ovansidan av kameran. DN 7 ⁄ 6 2000, s. A6. Vanligtvis tiltar man inte operationsborden på detta sättet men i detta fallet gjordes det eftersom patienten vägde så mycket. GT 30 ⁄ 3 2003, s. 27.
2) intr., bildl., med saksubj.: bli ostadig l. luta; gunga o. d.; äv. opers. Det började tilta ordentligt inne i pallet på mej och orden bara vällde ut ur mun. Lundell Jack 32 (1976). När man har hört det där i två timmar får hjärnan panik och tiltar. DN 7 ⁄ 4 1990, s. A12. När Svens föräldrar ska skiljas tiltar hans värld. Verkligheten faller liksom ur ramen. DN 27 ⁄ 12 1999, s. B3.
SAOB
