TIRALJERA tir1alje4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING. (tirailler- 1813–1874. tiraljer- 1817 osv.)
Etymologi
[liksom t. tiraillieren av fr. tirailler, skjuta, dra; iterativbildning till tirer (se TIRAD). — Jfr TIRALJÖR]
1) (förr) intr.: om (truppförband av infanteri)soldater: strida (l. formera l. öva sig för strid) l. attackera i spridd ordning (se SPRIDA IV 3 a β); äv. övergående i bet.: skjuta (med spridda o. upprepade skottsalvor); äv. i allmännare bet.: skärmytsla; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare: (formering för l. övning i) strid i spridd ordning; äv. bildl. Wi exercera, tiraillera och skjuta rätt flitigt. AJourn. 1813, nr 138, s. 4. Man bör märka at Tiraljeringen aldrig i Franska reguliera arméerne begagnades såsom batalj-ordning, utan blott vid vanliga jägarestrider. Lefrén Förel. 1: 249 (1818). Den första af dessa Bataljoner .. var dessutom öfvad i tiraljering mot taflor och mot dockor af mans storlek. KrigVAH 1833, s. 4. (Kvickroten) tiraljerar under jorden, sticker upp en blänkare här, der man minst väntar den. Strindberg Blomst. 132 (1888). Under rastdagarna skulle trupperna erhålla några timmars övning i tiraljering och fälttjänst. HT 1926, s. 12.
2) [jfr motsv. anv. i t.] (†) intr.: (mellan två parter ömsesidigt) trassera (långsiktiga) förlagsväxlar utan reell täckning. Jungberg (1873). Tiraljera .. förekommer isynnerhet vid s. k. vexelrytteri, då personer, boende på längre afstånd från hvarandra, öfverenskomma att utställa långsigtiga vexlar den ene på den andre, för att förskaffa sig penningar. Smedman Kont. 7: 83 (1874). Ekbohrn (1904).
3) (†) tr.: om (truppförband av infanteri)soldater: attackera (ngn (l. ngt)) i spridd ordning; äv. bildl. Fransmännen .. åtnöjde sig med at endast tiraljera de ankommande trupperna. KrigVAH 1817, s. 199. (Från Röda rummet) företogos formliga razzier omkring salen (på Berns salonger) då nöden var stor och det gällde att uppspåra några pengar; då bildades kedja; två man tiraljerade läktarne och två togo salongen på långsidorna öfver. Strindberg RödaR 89 (1879).
