[sv. dial. tittra, fnittra; jfr d. titre, kvittra, nor. dial. titre, skälva, kvittra, fvn. titra, eng. titter, fnittra; möjl. samhörigt med nl. sidderen, mht. zittern (t. zittern); av ovisst ursprung. — Jfr SITTRA, v.]
(†) ge ifrån sig l. åstadkomma ett kvittrande (äv. skallrande) ljud; äv. om växt(del) med tanke på rörelse: dallra l. skälva. Kroppen Ryys, och stelnar Blodh. / Rösten göms och darrar Hand / Bleknar Mund, och tittrar Tand. Wivallius Dikt. 113(1641). (Svalorna är) siungande och tittrande både när the flyga och stilla sitta. Broman Glys. 3: 291(c. 1730). När foglar i skogen qvittra, / Och på sitt sätt lofsiunga Gud / När blad och blommor tittra, / Och bergen ge genljud. Sydow Godafton 105(cit. fr. c. 1760).
SAOB
