SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2005  
TJAFS ɟaf4s, sbst.3, n.; best. -et.
Ordformer
(äv. -ff-, -v-)
Etymologi
[sv. slang tjafs i uttr. inte ett tjafs, inte ett dugg (Bergman SkolpSlang 127 (1934)); vbalsbst. till TJAFSA, v.2]
(vard.) tröttande l. tomt l. enerverande prat l. pladder; särsk. i utvidgad anv.: kiv l. gräl om obetydligheter; jfr SLAFS, sbst.2 3, TJABBEL. SvD 23 ⁄ 12 1905, s. 7. Håller du på med det tjafset, om man skall få säga 40-tal men inte 90-tal? Norling Mänskl. 121 (1930). Seså .. vi kommer ingen vart med det här tjafset! Jag tänker inte sitta här och käfta hela dagen. Malm Roberts Arund. 411 (1939). Så fort .. vi flyttar fokus från det egentliga uppdraget till internt tjafs reagerar medlemskåren. SvD 3 ⁄ 7 1998, s. 4. — jfr SMÅ-TJAFS.
Spoiler title
Spoiler content