[sv. dial. tjafsa; av ljudhärmande ursprung l. avledn. av sv. dial. tjabba, färdas i slask; med avs. på bildningen jfr SJAFSA, v.]
gå l. röra sig med slafsande l. klafsande l. kippande o. d. steg l. rörelser l. så att slafsande osv. ljud uppstår; äv. i utvidgad anv., med saksubj.: avge ett slafsande osv. ljud; särsk. om (delar av) långt l. omfångsrikt klädesplagg: vid rörelse slå l. slänga hit o. dit (så att sådant ljud uppkommer); jfr SLAFSA, v. 2, 3. Skorna, som för längesedan voro genomblöta, glappade och tjafsade vid vartenda steg. Andersson Vidskep. 18(1916). Skaror av präster, deras svarta sutaner slänga och tjafsa kring benen. Blomberg Städ. 107(1931). Luskonrad kom med tjafsande stövelsteg över åkrarna. Fridegård KvinnTräd. 34(1950). Hon måste vara åttio år .. är dubbelvikt och tjafsar omkring i tofflor. Wassing GropSkog. 397(1965). Byxbenen tjafsade snart lösa mot korkmattan. Ekman Springkäll. 180(1976).
Avledn.: TJAFSIG, adj.1 som tjafsar, tjafsande; som (på grund av (rörelse i) väta o. d.) är klafsig l. kladdig l. slibbig o. d.; äv. om långt l. omfångsrikt klädesplagg: som hänger o. slänger hit o. dit (o. på grund av väta klibbigt smetar kring benen); äv. mer l. mindre bildl.: sjaskig l. osnygg; jfr TJAFS, sbst.2 Ålarna gå så tätt mot varandra i båten, att han kan höra dem kräla – ett tjavsigt, smetigt, klibbigt glidande. Oljelund Saltstänk 22(1923). Ryskorna .. med den vita underkjolen hängande nedanför, smutsig och tjaffsig. Söderberg HårfrUppass. 181(1925). Hans byxor hängde blöta och tjafsiga om benen. Kjellgren Smar. 323(1939). Hon var honom för vulgär, hennes sminkning var så tjafsig. Sjöman Lekt. 443(1948).
SAOB
