[jfr d. tjekkisk, nor. tsjekkisk, t. tschechisch, eng. czechish; till TJECK]
som härrör från l. har avseende på l. utmärker tjeck(er) l. Tjeckien; förr äv.: som härrör från osv. tjeckoslovak(er) l. Tjeckoslovakien. Retzius EthnolSkr. 14(1842). I Bömen och Mären hafva tjekisk litteratur ock tjekiskt folklif återuppblomstrat ock bära riklig frukt. Landsm. 1: 495(1879). Är statsrådet beredd att i årsprotokollsförhandlingarna med Tjeckoslovakien ta upp de problem det tjeckiska agerandet vållar på den svenska marknaden? RiksdP 1984–85, nr 4, s. 76.
2) tjeckernas språk; jfr BÖMISKA 2. Till den vestra förgreningen höra polskan, bömiskan (eller czekiskan), af hvilket senare märiskan och slovakiskan äro närbeslägtade dialekter. Stjernström Whitney 179(1880).
