[sv. romani ki, nej, intet, ej (Landsm. 124(1950; i handl. fr. 1847)) o. chi, icke, ingenting (Ridderstad Samv. 1: 433(1851); jfr sv. slang tji (Uhrström Sthmska 112(1911)); av romani či, inte, ingenting, av armen. čē, är inte, till (o)č, inte]
I. ss. sbst. (vard.) ingenting l. intet; i fråga om avslag: nej; särsk. i uttr. få tji, få nej l. intet l. ingenting, äv. närmande sig l. övergående i bet.: bli snopen l. häpen l. missräknad (över en inte förväntad utgång av ngt); förr äv. i uttr. kamma tji, kamma noll; jfr KAMMA, v. 1 a ε. Ekman StadStug. 63(1913). Nu ska vi förlova oss, så alla satkärringar här omkring få tji för sitt prat. Schulze DrängSvBönd. 187(1933). På landet. – Nej, där kammar du tji. Värnlund Sångare 85(1933). Nej, tji ska Hanna ha! Hon ska inte få föra nån talan. Widegren Släkt. 236(1940). — särsk. i uttr. (bara) på tji, (bara) på skoj; jfr KIV c. Tror du jag är rädd för polisen? .. – Är du inte det, då ska’ du få följa med till Zinkens dam och humla päron i qväll. – På ki, förstås? Strindberg RödaR 237(1879). Bara på tji, så klämde jag ur mig det där om förlovad förstås – bara för att reta honom blågredelin. Nordström PatrFörl. 140(1933).
II. ss. adj. (vard.) närmande sig bet. av ett negerande pron.: ingen; särsk. i predikativ anv.: omöjligt l. otänkbart o. d. Jag ville kritsa ett par strumpor av handlarn, men det var tji. Larsson I By Logen 317(1916). Vi får nog inställa dragkampen. Det är tji att mamma vill låna ut klädstrecket. SvD(A) 3 ⁄ 4 1939, s. 14. Tji is för stockholmarna i år. Ahlin GillGång 39(1958). Jag är skadeglad att han får tji Nobelpris ideligen. Zetterström EnslBel. 64(1981).
