publicerad: 2005
TJOA ɟω3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
1) motsv. TJO I 1, om djur l. sak: frambringa dova (o. korta) tjutande ljud (i sht utomhus); äv. opers. I hemskogen höllo spridda (orr)tuppar privatbal, spelade, dansade, tjoade, och läto de hvita stjärtfjädrarne blänka i morgondunklet. Öman Ungd. 122 (1889). Om en stund började det vina och tjoa i skogen. Annell RyFolksag. 108 (1907). Kvällsstormen tjoade omkring oss, när vi fortsatte till gården Sturlareykir. Blomberg BlVulk. 115 (1924). Då skall jag be .. gamle Venus komma dit och skjuta, så det tjoar i tallskaten! Spong Tavl. 441 (1946).
2) motsv. TJO I 2, om person: säga l. utbrista tjo; äv. (högljutt) ropa l. hojta l. skratta; äv. i utvidgad anv.: (högt o. glatt) stimma l. väsnas l. ge hals, särsk. i uttr. tjoa och tjimma (jfr TJIMMA, TJO II slutet); äv. om sak. Hülphers Linier 66 (1899). De togo sig slurkar ur de medhafda flaskorna .. och valsade ibland krusbärsbuskarne och tjoade så det gaf eko mot Ortberget. Engström Glasög. 152 (1911). Då tjoade de och slog knytnävarna i taket och klackarna i golvet. Göth Hårdv. 120 (1928). (Redaktören) tjoar efter någon som kan ordna till kaffe och tilltugg. DN 14 ⁄ 4 1968, Söndagsbil. s. 2. Två uppspelta pensionärer smackade och tjoade på turistplatserna längst fram på övervåningen (i bussen). DN 21 ⁄ 10 1970, s. 8. Dragspelen tjoade och dansen gick runt träd och långbord. Fredriksson Anna 220 (1994). Vi tar på oss massa glitter och lösögonfransar, sedan tjoar och tjimmar vi hela kvällen. GT 21 ⁄ 5 1999, s. 37.
Särsk. förb.: TJOA TILL10 4. till 2: plötsligt säga l. hojta tjo. När de sprungit tredje gången tjoade Kalle till. Forsberg Ängel 70 (1957).
Avledn. (till 2): TJOIG, adj. som tjoar l. som kännetecknas av tjoande. AB 10 ⁄ 12 1958, s. 7. Jag har sovit dåligt och det har inte varit lika tjoigt som det brukar på jobbet. DN 30 ⁄ 8 1997, s. A9. (Queer) får oss att tänka på .. tjoiga gayparader, schlagernostalgi med Carola och (osv.). MånJourn. 2001, nr 5, s. 48.
Spoiler title
Spoiler content