[jfr fsv. þiuftas, v. dep., göra sig till tjuv, stjäla l. smyga sig till att göra ngt, fd. þiuftæs, v. dep., stjäla sig till ngt; till TJUFT]
(†) anklaga (ngn) för tjuveri; särsk. med bestämning inledd av prep. för angivande tjuveriets art o. d. Th(et) bör sig icke så wharra, thet een skielt och tiuftadh karll schall slå med någ(e)n, för än han sigh sådant ifrå lagdt haf(we)r. 2SthmTb. 7: 52(1584). Kom och nu för rätthe Peer j Gärtre och klagade til Byrge och Peer j Säfuersta för thet the honom så grofuelige för en rööck korn skält och wijtt hade .. (De) tiufftade honom för sam(m)a korn. BjörkekDomb. 6 ⁄ 9(1602). Hyltén-Cavallius Vär. 2: 405(1868; om ä. förh).
SAOB
