SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2005  
TJUTON, äv. TJUTEN, n.
Ordformer
(-en 17511870. -on 17451906)
Etymologi
[sv. dial. tjuten, tjuden, kjyden; medelst det i bärnamn vanliga suffixet -on bildat till TJUTA; växten kunde användas till att tillverka visselpipor]
(†) växten Angelica silvestris (Lin.) Hoffm., strätta; äv. om annan växt av släktet Angelica, i ssgn STRAND-TJUTON. Linné Fl. nr 82 (1745). Lyttkens Växtn. 515 (1906). — jfr SKOGS-TJUTON.
Spoiler title
Spoiler content