SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2005  
TJÄRN ɟæ4rn, r. l. m. l. f. (UHiärne 2Anl. 29 (1702) osv.) äv. n. (Hofsten Wermel. 1: 64 (c. 1716) osv.); best. -en resp. -et; pl. ss. r. l. m. l. f. -ar (Lindestolpe Matk. 12 (1714) osv.) ((†) -er, möjl. äv. att hänföra till sg. TJÄRNA, UmeJordeb. 1670, ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 75 (1737)), ss. n. =; förr äv. TJÄRNA, r. l. f.; utom i sg. obest. anträffat bl. i pl. -or (UHiärne 2Anl. 43 (1702), Englund Ged. 157 (1853)), möjl. äv. -er (se ovan).
Ordformer
(kärn (kiä-, kje-) 17021924. kärna (ke-, kie-, kiä-, kjä-) 17021779. tjärn (tie-) 1670 osv. tjärna (tie-, tiä-, tje-) 16811853)
Etymologi
[fsv. tiärn, f., n.(?), sv. dial. tjärn, tärn, f.; motsv. fvn. tjarn, n. (nor. tjern) o. sannol. äv. dan. dial. kern, kjærn, kærn, tiærn m. fl. (sannol. ombildat under påverkan av kær, kärr, se HJonsson Nordiska ord för vattensamling 53 f. (1966)); jfr äv. fvn. tjǫrn, f. (nor. nn. tjørn); sannol. antingen till den rot som föreligger i got. ga-taíran, slita sönder, förstöra, fht. zeran (t. zehren), dets., find. dara-, darī, håla i marken, eller till den rot (med bet.: se) som föreligger i got. ga-tarhjan, utmärka, känneteckna, o. fsax. torht, fht. zorft, feng. torht, alla med bet.: ljus, klar, glänsande]
(djup) liten insjö (i skog l. bergland) (stundom utan synligt till- l. avlopp); äv. om i myr l. mosse belägen mindre samling stillastående vatten (utgörande återstod av tidigare insjö). Verelius 256 (1681). (Vitmossa) upfyller de djupa kärnor med dy, och gör, at de med tiden bli til Ängar, som förr woro sumpige myror. Gedner Linné En fråga 15 (1753). Af intresse äro .. de olika namnen på smärre insjöar, göl i södra Sverige, träsk i mellersta Sverige och på Gotland, tjärn i norra Sverige. Hildebrand Hedn. 57 (1872). Det vackraste tjärnet i skogen / låg ensamt och tyst och klart / och växlade blickar med solen / och drömde så underbart. Fröding Guit. 102 (1891). Än stod han vid någon af de små tjärnar, som lågo spridda i torfmossarne, och uppmetade små .. aborrar (osv.). 3SkånS III. 1: 53 (1894). De talrika sjöar och .. tjärnar på fjällplatåerna .. som äro alldeles utan fisk. Ymer 1910, s. 133. Inne i Stenormen låg en tjärn, djup som ett brunnshål. Moberg Rid 138 (1941). — jfr MOSS-, RÖDING-, SKOGS-TJÄRN m. fl.
Ssgr: TJÄRN-FRU. (†) i sg. best.: om kvinnogestalt som enl. folktron uppehåller sig i tjärn. Ur tjärnfruns bryggkar ryker vattnets ånga. Nilsson RyttMatts 37 (1898, 1902). Ekström VisVall 61 (1910).
-HÅL. (numera mindre br.) hål i terrängen med stillastående vatten; särsk. om (liten) tjärn. Där voro så kallade kärn-hol eller små vattensamlingar. NorrlS 1–6: 91 (1793). Bergström Värml. 53 (1937).
-ROS. (†) om växten Nymphaea alba Lin., vit näckros. Linné Fl. nr 470 (1755). Nyman VäxtNatH 1: 254 (1867).
-STRAND. (i vitter stil) Att det var jorden från hans egen grav, han gick och strödde på tjärnstranden. Dahllöf SagÄv. 2: 46 (1922).
Spoiler title
Spoiler content