SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2005  
TOCKA tok3a2, v.2, förr äv. TUCKA, v.2, l. TÅKA, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(tocka (tåck-) 1642–1872. tucka (-e) 1635–1749. tåka 1664)
Etymologi
[av mlt. l. lt. duken (se DUKA, v.2)]
(†) sänka (ned) l. trycka l. pressa (ned l. samman o. d.) (ngt). Schroderus Dict. 257 (c. 1635). Om något siwder (över) .. så tuckar han skumet .. nedh med skumsleefwen. Schroderus Comenius 432 (1639). Comprimentia äre the (medel), som dragha Inelfwerne tilsamman, och ther medh tåcka .. the Wätskor som therinne äre. Palmchron SundhSp. 295 (1642). Snotra befan at hon war med barn: tåkade hon fördenskul spetorna i wadmalet, så at man kunde nå til med händerna. Verelius Gothr. 12 (1664). (Sv.) Tocka (tucka) (t.) taucken, ducken. Lind (1749). SvTyHlex. (1872). — jfr PÅ-TUCKA.
Spoiler title
Spoiler content