SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2005  
TOFT tof4t, sbst.1, r. l. m. l. f.; best. -en (TIdr. 1881, s. 27 (: Masttoften) osv.) ((†) -an Carlén Rosen 399 (1842), Carlén Köpm. 1: 28 (1860)); pl. -er (DA 1771, nr 190, s. 3, osv.) ((†) -ar FSjöbohm Sjöm. 8 (1791), Säve HafvSag. 49 (1880)).
Ordformer
(toft (-fft) 1771 osv. tuftar, pl. 1880)
Etymologi
[fsv. toft; jfr fd. thoft, thoftæ, toftæ, d. tofte, d. dial. toft, nor. tofte, tufte, fvn. þopta, f.; jfr äv. fvn. þopti, m., roddare som delar sittplats i roddbåt; till den stam som äv. förekommer i mlt. ducht (varav t. ducht), toft, fht. dofta, dets., fht. gedofta, kamrat, feng. þoft (varav eng. dial. thought), toft, feng. geþofta, kamrat, kompanjon; av ovisst ursprung]
i sht skeppsb. tvärskepps placerad bräda l. bjälke i båt; särsk. dels speciellare: roddarbänk, dels allmännare: säte i (rodd- l. segel)båt. DA 1771, nr 190, s. 3. Då jag var Barn, roade man sig at taga .. (maneterna) och med våld slå dem mot en Toft i Båten. VetAH 1791, s. 182. Man bör se efter .. att besättningen, då de bärja segel för en by, icke .. , såsom ofta händer, stiger upp på tofterne. Platen Glascock 1: 48 (1836). I det hon lemnade aktern, satte sig på toftan framför mannen .. och började ro. Blanche Band. 29 (1848). Roddarna sitta på tofter och stöda fötterna mot tvärskeppsribbor, s.k. fotspjärn. Christenson MarSlup. 4 (1914). Var det endast en person som ägde båten, var hans bomärke inskuret .. på den fasta toften i fören. Gruddbo 554 (1938). Jag lutar mig mot en klinkbyggd båt av ek från 1400-talet med en trasig toft. GbgP 27 ⁄ 10 2001, s. 35. — jfr AKTER-, FÖR-, MAST-, MITTEL-, RODD-, RODDAR(E)-, STYR-TOFT.
Ssg: TOFT-VÄGARE. skeppsb. (grov) ribba l. list som tjänar ss. underlag l. stöd för toft. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). Öfver .. (båtens spant) fästes, delvis infälda, toftvägare med .. längre skrufvar. TIdr. 1897, s. 92.
Spoiler title
Spoiler content