publicerad: 1959
RODD rωd4, r. l. m.; best. -en; pl. -er32 (Broman Glys. 3: 704 (c. 1740) osv.) ((†) -ar Sylvius Curtius 298 (1682), Lind (1749)).
Ordformer
(rod 1534 (: Rodeiackter), 1623 (: siellerodh)—1788 (: Rod-Båt). rodd 1631 (: roddebått), 1645 osv. rodt 1588 (: siela rodt). rood 1640 (: Roodelaag)—1730. rudde- i ssg 1632 (: rudde folck))
Etymologi
[fsv. roþer; jfr nor. ror, isl. róðr; vbalsbst. till RO, v.1 — Jfr ROD, sbst.4, RODDARE, RORBOD, RORKARL, sbst.2]
1) motsv. RO, v.1 1—3: handlingen l. värksamheten att ro, roende; framdrivande av farkost med åror; transport l. befordran med roddbåt; äv.: roddsport; äv. om det tillstånd vari en farkost befinner sig (l. den rörelse som en farkost utför) då den framdrives av roddare (särsk. i uttr. komma under rodd, om farkost: börja ros); äv. konkretare: färd i roddbåt, roddtur. Schmedeman Just. 369 (1664). När Melbyboarna giorde sina rodar öfver siön. VDAkt. 1731, nr 633. Sedan Vår (dvs. kungens) Eschaloupe kommit under rodd .. börjar Chef-Skeppet först at skjuta. SjöreglÖrlFl. 1785, § 575. Rodden är en af sommarens vackraste, mest stärkande och uppfriskande idrotter. Balck Idr. 2: 541 (1887). Roddbåtar vare sig under rodd eller till segels skola hafva färdig till hands en lanterna med hvitt sken. SFS 1906, nr 93, s. 5. Han bor ju bara en halfmils rodd härifrån. Engström Äfv. 50 (1908). Från Sjörred torde man kunna få rodd .. till Stackenäs. TurÅ 1910, s. 95. Roselens uppgift är att underlätta arbetet vid rodd. Fatab. 1954, s. 127. — jfr ANPREJNINGS-, BÅT-, FÄRJ-, IN-, KAJAK-, KANOT-, KAPP-, UT-RODD m. fl. — särsk.
a) sjöt. i uttr. sack rodd, ss. kommandoord innebärande order till roddare att ta ut årtagen mindre kraftigt. Ekelöf Ordl. 157 (1898). 2SvUppslB 24: 291 (1952).
b) sjöt. i uttr. ens rodd, ss. kommandoord innebärande order till roddare att ro i takt. UFlott. 1: 162 (1882). Smith 314 (1917).
c) sjöt. i uttr. full rodd, om förhållandet att alla roddare i en båt ro; halv rodd, om förhållandet att hälften av roddarna i en båt ror (medan den andra hälften vilar); i uttr. vara under full rodd äv. allmännare, om farkost: ros med full fart. Om morgonen då alla små Fartygen voro under full rodd åt landet. Tornquist Utk. 2: 32 (1788). 1827 års försök visade, att kanonslupar och jollar med half rodd ernådde en hastighet af 2,5 engelska mil i timmen, eller 5/7 af hastigheten med full rodd. Lavén Sjökr. 110 (1854).
d) (†) i uttr. i en rodd, under det att man ror i ett sträck l. utan uppehåll. Vi foro tre mil i en rodd. Sahlstedt (1773). Dalin (1855).
e) om färd i roddbåt i syfte att jaga l. fiska; i sht ss. senare led i ssgr. ActaAcadAboens. Hum. III. 1: 9 (1922). — jfr SKÖT-, SKÖTFISKE-, SÄL-RODD m. fl. — särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i utvidgad anv., om rätt att på visst vatten idka sådan jakt l. sådant fiske varvid roddbåt användes; stundom svårt att skilja från 3; förr särsk. i uttr. rodd efter l. till en hel (l. halv) skötbåt, rätt att delta i fiske med en hel (resp. en halv) skötbåt. Hustru Marett .. samtychtes doombref opå ett bodrum i bijwijchen och Rodd til half skiötbååt. ÅngermDomb. 12/2 1645, fol. 37. Joen Månsson .. Opbudit andre gången Rodden Effter en heell skiötbåth widh Grönswijch, som han aff Påwell Pedersson .. kiöpt haffuer. Därs. 1647, s. 43. Det framgår (av ett tingsprotokoll från 1600-talet), att en kumlingebo ärvt rodden och år 1539 sålt den till Molpe. Smeds Malaxb. 156 (1935); jfr 3. jfr: Den båtzrodd som Påål i Gröönsswijk hafwer såld Pädher Månsson i Bölestadh. ÅngermDomb. 1647, s. 110. jfr SKÖT-, SÄL-RODD.
f) sjöt. övergående i 2, i uttr. enkel rodd, om förhållandet att (en farkost är så inrättad att) en roddare under rodden sitter på varje toft, enkelrodd, giggrodd; dubbel rodd, om förhållandet att (en farkost är så inrättad att) två roddare under rodden sitta på varje toft, dubbelrodd; särsk. dels i uttr. ha enkel (l. dubbel) rodd, om farkost: vara inrättad för enkelrodd (resp. dubbelrodd), dels i det attributivt om farkost använda uttr. med enkel (l. dubbel) rodd, som är inrättad för enkelrodd (resp. dubbelrodd). Tå tog Kalfwer et skepp med dubbel rodd, och tiuge rodderbänkar uti (och begav sig till sjöss). Peringskiöld Hkr. 1: 826 (1697; isl. orig.: tvitog sesso). Barkasser och de flesta slupar inrättas för dubbel rodd .. hvaremot smalare slupar och giggar hafva enkel rodd. Witt Skeppsb. 265 (1863). Båtar med enkel rodd. UFlottUnderbef. 1940, s. 84.
g) (†) övergående i 4, i uttr. sitta uti rodden, sitta (på de för roddare avsedda platserna) o. ro. Tvenne eller trenne män sitta uti rodden, som med all möjlig styrka ro. .. En man står upprätt i bakstammen. Forsström Dagb. 112 (1800; vid forsfärd).
h) bildl.
α) (vard.) motsv. RO, v.1 6: handlingen att (på grund av ändrade konjunkturer o. d.) anstränga sig för att lämna en tidigare (i sht politisk) uppfattning l. ståndpunkt (som icke längre är opportun) l. ett misshagligt politiskt parti o. d., ”avhopp”. GHT 1944, nr 207, s. 9.
β) (numera bl. tillf.) motsv. RO, v.1 7 a: handlingen att förflytta sig framåt med rörelser som likna årtag; anträffat bl. ss. förled i ssgrna RODD-ARM o. -ORGAN.
2) sjöt. koll., om roddarna i en båt. Schmedeman Just. 968 (1685). Slupen jagade honom med åtta mans rodd och föga utsigt att upphinna seglaren. Topelius Vint. II. 1: 104 (1850, 1881). Då kunglig person eller överordnad mottages i båt, resa sig alla och hälsa med undantag av rodden. UFlottMansk. 1945, s. 155.
3) konkret, om plats l. led där man ror; särsk. motsv. 1 e, om vatten där ngn har rätt att idka jakt l. fiske med roddbåt (jfr 1 e slutet); utom ss. senare led i ssgr numera bl. tillf. ActaAcadAboens. Hum. III. 1: 9 (cit. fr. 1654). (Bönderna från Gnarp) fiska .. med Siötar ut på the ställen hvarest the nästförenämde Haddhamnefiskare sina rodder hafva. Broman Glys. 3: 704 (c. 1740). — jfr IN-, SÄL-RODD.
4) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) konkret, om den för roddare avsedda platsen i farkost l. om anordning på reling, vari l. varemot åra vilar vid användning; dels om roddtoft o. d. med därtill hörande årtull(ar) l. dyl., dels med tanke enbart (l. företrädesvis) på antingen roddtoft o. dyl. l. den anordning vari l. varemot åran vilar. 12. Galeyer medh tre ordningar aff roddar. Sylvius Curtius 298 (1682; lat. orig.: XII. triremes). (Sedan flottan råkat i oordning) begynte thet ene Skeppet bulta och stöta thet andra, wräka årorne op uthur Roddarne, bryta årorna för hwart annat i stycken sönder (osv.). Därs. 680. De så kallade lastdragare .. äro 5 til 6 1/2 fam. långa .. 2 alnar breda midt på; bröstet skarpt upskjutit, och vid främsta rodden utbredt. Hülphers Norrl. V. 1: 236 (1789). Ekjolle med ett par Åror, en rodd i midten och en vid bagbordssidan akterut. DA 1808, nr 139, s. 3. (Han) kliver .. lugnt och fridfullt fram till toften närmast förpiken, flyttar dit dynan från rodden och sätter sig. Sparre Alfåg. 133 (1916). — särsk.: stycke av hårt trä på båts reling som utgör underlag för åra (l. åror). Enär iag kom nembre, fick iag den andra Salvan .., blef så alla Tullar vid rood på en sijda bortskutten. SLöfving (1730) i HFinlÖ 1: 453 (sannol. felaktigt för rooden).
Ssgr (i allm. till 1): A: RODD-APPARAT. apparat för träning i rodd l. för motion, bestående av ett säte på vilket man sitter o. ett par årlika handtag som kunna föras fram o. tillbaka som åror vid rodd; jfr -maskin. 2NF 17: 1444 (1912). Östergren (1936). —
(1 h β) -ARM, r. l. m. (numera föga br.) zool. organ (antenn) varmed en vattenloppa förflyttar sig i vattnet; jfr arm, sbst. II 4 slutet. NF 17: 392 (1893). —
-BLÅSA, r. l. f. vid rodd uppkommen blåsa (se blåsa, sbst. 5) i hand, bildad gm friktion mellan handen o. åran. TIdr. 1882, s. 108. —
-BYXOR, pl. sport. byxor avsedda för rodd. Roddråd 1: 11 (1945). —
-BÅT. (rodd- 1679 osv. rodde- 1631) (mindre, öppen) båt som (företrädesvis) är avsedd att ros med åror (men som äv. kan vara utrustad med segel, stundom äv. med motor); jfr ro-båt, roddar-båt, roder-båt. AOxenstierna 6: 478 (1631) Roddbåtar vare sig under rodd eller till segels skola hafva färdig till hands en lanterna med hvitt sken. SFS 1906, nr 93, s. 5.
Ssg: roddbåts-trafik. Roddbåtstrafiken mellan Packhuset och Skeppargatan. Lindhé FlyddTid. 57 (1917). —
-BÅTSMAN. (†) underordnad tulltjänsteman med huvudsaklig uppgift att tjänstgöra ss. besättningsman på tullbåt; jfr jakt-båtsman, kust-roddare. Stora sjötullen (i Lovisa) har .. (bl. a.) 4 Roddbåtsmän, 2 Roddkarlar. BtVLand 2: 63 (1760). —
(jfr 4) -BÄNK. (rodd- 1840 osv. rodde- 1538—c. 1580. roddo- 1538)
1) roddarbänk; roddtoft; jfr ro-bänk, sbst.2, roder-bänk 2. VarRerV 49 (1538). På större fartyg kan barkassen vara försedd med 12—18 roddbänkar eller tofter. UB 7: 350 (1874). Östergren (1936).
2) (†) årfäste; jfr roder-bänk 1. (Lat.) Scalmus (sv.) rodhobänk, årobänk, ther åronar liggia vppå tå man roor. VarRerV 49 (1538). —
-CHEF. sport. i roddklubb: person som leder o. övervakar övningar l. träning i (kapp)rodd. TIdr. 1883, s. 92. —
-DRAG. (tillf.) drag (se d. o. I 5 slutet) som användes då man ror drag; jfr ro-drag. Smeds Malaxb. 306 (1935). —
-DÄCK. sjöt. om det däck (se däck, sbst.1) på äldre (krigs)fartyg, där roddarna sutto. Hornborg Segelsjöf. 55 (1923). —
-FARKOST~02 l. ~20. jfr -båt, -fartyg. Möter ångfartyg något segelfartyg eller roddfarkost; vare de ömsesides pligtige att söka förekomma ombordläggning. SPF 1859, s. 383. —
-FARTYG~02 l. ~20. (i sht om ä. förh.) fartyg som (företrädesvis) är avsett att ros med åror; jfr -båt, -farkost, -fregatt, -färja, -galär, -jakt, -kanonbåt, -kanonslup, -krigsfartyg, -livbåt, -skepp, -slup, -snipa o. roddar-fartyg. Nordforss (1805). Skärgårdsflottan är sammansatt af tvenne hufvudsakligen olika slags fartyg nemligen roddfartyg och seglande fartyg. Lefrén Förel. 3: 196 (1817). Hornborg Segelsjöf. 34 (1923). —
-FLOTTA, r. l. f. (om ä. förh.) i sht sjömil. av roddfartyg bestående flotta (i sht avsedd för krigföring i skärgårdar o. d.). VexiöBl. 1812, nr 47, s. 3. Senare på sommaren (1789) finna vi hela svenska sjömakten, den seglande såväl som roddflottan samlad i Viborg'ska viken. IllMilRevy 1900, s. 143. (Herren) är för oss såsom floder och breda strömmar; ingen roddflotta kommer där fram, och det väldigaste skepp kan ej fara däröver. Jes. 33: 21 (Bib. 1917). —
-FLOTTILJ. (om ä. förh.) sjömil. jfr -flotta o. ro-flottilj. KrigVAT 1853, s. 269. VFl. 1922, s. 77. —
(jfr 2) -FOLK. (rodd- 1682. rodde- 1632—1656) (†) koll.: roddare; jfr ro-folk, roddar-folk, roder-folk. Förordnedes rudde folck opå kalkbåthen till domkyrckie byggning. BtÅboH I. 4: 121 (1632). Sylvius Curtius 678 (1682). —
-FREGATT. (om ä. förh.) sjömil. fregatt som jämte segel äv. hade åror; jfr -fartyg o. roddar-fregatt. VFl. 1933, s. 15. —
-FÅRA, r. l. f. (tillf.) fåra (se fåra, sbst.2 2) i vattnet bakom en farkost som ros. Johansson RödaHuv. 1: 84 (1917). —
-FÄRJA, r. l. f. jfr -fartyg. Nordensvan (o. Krusenstjerna) 2: 312 (1880). (Innan landsvägen blev färdig i början av 1900-talet) sköttes trafiken över fjorden med en roddfärja. TurÅ 1957, s. 281. —
-FÖRBUND. särsk. i uttr. Svenska roddförbundet, om en 1904 bildad sammanslutning av svenska roddföreningar. SvD(A) 1904, nr 325, s. 6. —
-GALÄR. (om ä. förh.) jfr -fartyg o. roddar-galär. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). Stenelid KlarStjärn. 307 (1949). —
-HJON. (†) (person anställd ss.) roddare. En liten Båth medh twenne Rodhioon. SthmStadsord. 1: 75 (1638). —
-HJÄLP. hjälp som ngn får i form av rodd l. befordran med roddbåt; äv. övergående i konkret anv., om person som lämnar sådan hjälp. Byemännerna i Bärgh Hampn, skola hafwa bådha grannarna i Grönsswijk till Rodhielp när skiutzfärder till siöss ankomma. AngermDomb. 7/9 1646, fol. 38. (Han) erhöll .. roddhjälp ut till ångaren Södermanland. SvD(A) 1915, nr 254, s. 6. —
-HÅL, n. (numera föga br.) = -lucka 2. Om årorna ros i roddhål, skall underkanten af roddhålen anses vara båtens reling vid bestämmandet af dess djup. SFS 1909, nr 94, s. 5. —
-HÅLL. särsk. i uttr. på roddhåll, på ett avstånd som icke är för stort för en roddbåt. Trenter AldrNäck. 148 (1953). —
-JAKT. (rodd- 1700 osv. rodde- 1534—1794) (om ä. förh.) jfr jakt, sbst.2 1 o. -fregatt samt roddar-jakt, roder-jakt. Vm then Kraffuels Espingen och the Rodeiackter tw begärer, haffue wij nw jngen råd till. G1R 9: 147 (1534). SvFlH 1: 71 (1942). —
-KARL. (rodd- 1682 osv. rodde- 1644—1681) (i sht om ä. förh.) (man anställd ss.) roddare; jfr ro-karl, roddar-karl, ror-karl, sbst.1 1, rorkarl, sbst.2 Fiärdingzman hafwer måst leija sigh en annan Rodde Karl. ÅngermDomb. 25/11 1644, fol. 2. SvD(B) 1942, nr 300, s. 8. —
-KONST. om konsten att ro; äv.: färdighet i rodd. Balck Idr. 2: 570 (1887). Sonni och William skrattade .. åt min roddkonst. Lagercrantz SkandStorvAfr. 184 (1930). —
-KOPPEL. (†) gm rodd framdriven, på sammanfogade pontoner o. d. byggd färja; jfr koppel, sbst.1 2 e. Klingenstierna Fältbef. 135 (1868). Lundell (1893). —
-KRIGSFARTYG~002, äv. ~020. (om ä. förh.) sjömil. jfr -fartyg. KrigVAT 1835, s. 288. Roddkrigsfartygen benämndes under senare delen av medeltiden galärer. Hornborg Segelsjöf. 139 (1923). —
-LAG, n. (rodd- 1888 osv. rodde- 1640) lag (se lag, sbst.3 14 c) av roende personer, roddarlag (se d. o. 1). Rodden pågick .. med två roddlag, hvaraf ett i sänder arbetade. Kongo 2: 317 (1888). jfr: Synes vara lijkt, att then provincien vij nu kalla Rooslagen har fått sitt etymon af Roodelaag, hvilke rookarler hafva boott vijd siökanten. RP 8: 344 (1640). särsk. sport. = roddar-lag 1 slutet. IdrFinl. 4: 102 (1906). —
(jfr 4) -LAPP, r. l. m. sjöt. i roddbåt: på relingen (mellan årtullarna) fäst träkloss varemot åran vilar vid rodd. Witt Skeppsb. 269 (1863). 2NF 30: 273 (1920). —
-LED, r. l. f. l. m. för rodd avsedd l. vid rodd använd (far)led; jfr led, sbst.2 1 b o. ro-led. TT 1885, s. 40. —
-LEDES, adv. (mera tillf.) (gm färd) med roddbåt, roende. (I Fjällsjö) predikade pastor hvar 3:die söndag resande dit sommartiden roddledes. Modin GTåsjö 332 (i handl. fr. 1747). TurÅ 1904, s. 264. —
-LEGA, r. l. f. (†) betalning till lejd(a) roddare; jfr roddar-lega. Tjenstgörings-penningar .. jemte rodd- och båtlega .. tillkomma den, som tjenstgöringen bestridt. SPF 1839, s. 145. Cannelin (1921). —
-LUCKA. sjöt.
1) lucka (se lucka, sbst.2 1) varmed en roddlucka (i bet. 2) kan tillslutas. Lavén Sjöv. 55 (1853). (Att båtar hållas i örlogsmässigt skick innebär bl. a.) att inga frihult, roddluckor eller sladdar hänga utombords. UFlottUnderbef. 1940, s. 75.
2) (vanl. fyrkantig) urtagning l. lucka (se lucka, sbst.2 2) i relingen på en roddbåt, vari åran vilar vid rodd; särsk. om dylik lucka som (då rodd icke pågår) kan tillslutas med en lös l. vid relingen fäst skiva l. lucka (se lucka, sbst.2 1); förr äv. om roddport; jfr -hål. Skall båten ”lägga till”, kommenderas lyft, hvarvid alla årorna på en gång lyftas utur roddluckorna. Lavén Sjöv. 55 (1853). Dens. Sjökr. 95 (1854; om roddport). VFl. 1926, s. 53. —
-MAN ~man2. (rodd- 1682—1908. rodde- 1681—1698) (numera knappast br.) roddare; jfr roddar-man, rors-man 1. Verelius 102 (1681). Den som satt uti andra raden att roo, han satte sina fötter på den första Rodemannens säte. Rudbeck Atl. 3: 280 (1698). Heidenstam Svensk. 1: 85 (1908).
Ssg: roddmans-håll. (†) = båtsmans-håll 2. Båtzmans hållet, eller Rodmanshållet, kallas den ort som skola hålla Båtzmännen. Rudbeck Atl. 3: 282 (1698). —
(jfr 2) -MANSKAP~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) vid rodd använt manskap, roddare; jfr roddar-manskap. ResBefAmirKarlskr. 10/1 1833. Flodström SvFolk 38 (1918). —
(1 h β) -ORGAN. (tillf.) organ varmed ett djur kan förflytta sig i vattnet. Bovallius CentrAm. 290 (1887; hos sirendjur). —
-PARTI. (numera föga br.) lusttur i roddbåt; jfr parti 11. Små roddpartier gjordes med våra damer i vackert månsken. Agrell Maroco 2: 107 (1796, 1807). Lagus Pojk. 17 (1904). —
-PATRULL. (†) patrull av tullpersonal som utför bevakning av hamn o. d. i roddbåt. SFS 1831, s. 413. —
(jfr 4) -PINNE. (i vissa trakter) pinne som utgör stöd för åra vid rodd, årtull; jfr ro-pinne. VFl. 1921, s. 137. —
-PORT. (förr) sjöt. om var o. en av de mindre, runda l. fyrkantiga portar (se port, sbst.1 4 a) på fartyg, igenom vilka åror utsattes vid rodd; jfr ro-port, roddar-port. Ekbohrn NautOrdb. (1840). SvFlH 2: 191 (1943; om förh. på 1700-talet). —
-PÄNNINGAR, pl. (†) betalning (till roddare) för rodd, roddarlön; jfr roddar-pänningar. Mot hederliga roddpenningar lät fiskaren öfvertala sig, och ensam i båten med fiskaren kom .. (K. XII) lyckligen öfver till Hästholmarne. Afzelius Sag. XI. 2: 131 (1870). —
-REDSKAP~02 l. ~20. (mera tillf.) redskap som användes vid rodd; särsk. om åra; jfr roder-redskap. Fries Grönl. 91 (1872; om paddelåra). Hornborg Segelsjöf. 91 (1923). —
-REGATTA. i sht sport. jfr regatta 1. I Hamburg egde den första roddregattan rum redan 1844. Balck Idr. 2: 543 (1887). —
-RÖRELSE. (tillf.) rörelse använd vid rodd; särsk. bildl. (motsv. rodd 1 h β), i fråga om djur. (Bläckfisken) kan paddla eller simma med ett slags roddrörelse. Renner Berge o. Lanier 151 (1930). —
-SKEPP. (om ä. förh.) jfr -fartyg o. roddar-skepp, roder-skepp. UpplFmT 1: 51 (1871). De på hällristningar i vårt land talrikt förekommande avbildningarna av mångårade roddskepp. Dahlgren o. Richter SvSjökart. 17 (1944). —
-SPORTA. [delvis avledn. av -sport] (mera tillf.) bedriva roddsport. Roddsportande londonbor. GHT 1896, nr 160, s. 1. —
-SUMP. (i sht i fackspr.) roddbåt med sump. (Till salu är) en väl inrättad Rod-Sump af Ek, med Segel och Tilbehör. DA 1771, nr 135, s. 3. SvFiskelex. (1955). —
(1 e) -SÄL. (-siäl) (†) säl som fångats vid sälrodd. Tiende af fisk och roddsiäl. SUFinlH 5: 203 (1617). —
(jfr 4) -TOFT. sjöt. för roddare avsedd toft (i roddbåt o. d.); jfr roddar-toft. Balck Idr. 2: 642 (1887). Anm. Den hos Oljelund Saltst. 13 (1923) förekommande formen ror-toft är sannol. att fatta ss. en ombildning av rodd-toft (l. ett icke anträffat ro-toft) gm anslutning till ror, sbst.1 (se roder, sbst.3). —
(jfr 4) -TULL. sjöt. årtull; jfr ro-tull, roddar-tull. Fischerström 4: 110 (1792). Ramsten o. Stenfelt (1917). Anm. Den i vissa källor förekommande formen rortull i bet. ”årtull” är sannol. att fatta ss. en ombildning av rodd-tull l. ro-tull gm anslutning till ror, sbst.1 (se roder, sbst.3). Almqvist Mål. 115 (1840). Strindberg Hems. 10 (1887). —
-TÄVLING. i sht sport. (hastighets)tävling i rodd, kapprodd; stundom äv. om sådan tävling mellan kanoter. Balck Idr. 2: 631 (1887). Roddtävlingar i kanot. Wrangel MinnKonstnKr. 79 (1925). —
-VAN. van att ro; jfr ro-van. Förd af roddvana armar är den lilla guppande båten snart vid ”Wegas” sida. SD(L) 1905, nr 49, s. 2. —
-VAPEN. (om ä. förh.) sjömil. koll.: till ett lands örlogsflotta hörande roddfartyg; i sht i sg. best. KrigVAH 1854, s. 36. SvFlH 3: 49 (1945). —
(1 e slutet) -VATTEN. (rodd- 1922 osv. rodde- 1608—1673) (om ä. finländska förh.) vatten där ngn hade rätt att idka säljakt från roddbåt; jfr rodd 3. Smeds Malaxb. 94 (i handl. fr. 1608). ActaAcadAboens. Hum. III. 1: 8 (1922). —
-VECKA, r. l. f. sport. benämning på tävlingar o. uppvisningar i rodd, som pågå ungefär en vecka. SvD(A) 1915, nr 319, s. 12. —
-ÖVNING. övning i rodd; äv. bildl. (motsv. rodd 1 h α). Stiernstolpe DQ 2: 340 (1818). GHT 1944, nr 178, s. 8 (bildl.).
B: (†) RODDE-BÅT, -BÄNK, -FOLK, -JAKT, -KARL, -LAG, -MAN, se A. —
(4) -ORDNING. rad av roddarbänkar; jfr ordning 11. En .. mechta snäll oc wälseglande Galeya, medh fem rodeordningar. Sylvius Curtius 290 (1682). —
-VATTEN, se A.
C (†): RODDO-BÄNK, se A.
Avledn.: RODDBAR, adj. till 1; om farled l. vattendrag o. d.: som kan befaras l. trafikeras o. d. med roddbåt. TurHb. 1: 106 (1894). Älvens roddbara delar. TurÅ 1937, s. 246. —
-RODDIG, adj. [jfr sv. dial. -roddog i enroddog, om båt: som vid rodd vill vika åt ena sidan] ss. senare led i ssgr.
1) till 1; om farkost: som är avsedd att ros av (så l. så många) roddare (inalles l. per åra); jfr tre-, två-, åtta-roddig.
2) till 1 o. 4; om forntida krigsfartyg: som har (så l. så många) rader av roddare l. roddarbänkar på vardera sidan (jfr -rodrig 2); jfr tre-, två-roddig. —
-RODDING, r. l. m. till 1; ss. senare led i ssgr som beteckna farkoster avsedda att ros av (så l. så många) roddare; jfr tre-, två-rodding.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content