TOMIST tomis4t l. -ω-, sbst.2, r. l. m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. thomist, fr. thomiste; till TOMISM]
(i fackspr., i sht filos. o. teol.) anhängare av tomismen. SvT 1852, nr 159, s. 3. Medan Augustinus .. tänkte sig att begreppen (idéerna) blott finns i Guds förstånd, antog tomisterna med Aristoteles att de efter skapelsen finns i de enskilda tingen. Marc-Wogau FilDiskuss. 206 (1955).
Avledn.: TOMISTISK, adj. (i fackspr., i sht filos. o. teol.) som härrör från l. utmärker l. har avseende på tomismen l. tomister. SvT 1852, nr 159, s. 3. Den thomistiska ontologien .. bygger på Aristoteles’ metafysik. Aspelin TankVäg. 1: 235 (1958).
SAOB
