TORDERA torde4ra, v. -ade.
Etymologi
[av t. tordieren, av fr. tordre, av ett vulgärlat. ord utgående från lat. torquere, vrida (se TORKVERA)]
(i fackspr.) vrida ena änden av (långsträckt kropp) i förhållande till den andra; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv., liktydigt med: vriden; jfr TORKVERA 1, TORSERA. Tallqvist (1898). År 1926 hittades under en sten på holmen .. fyra torderade halsringar med hakar i ändarna, av brons. Fornv. 1927, s. 372. (Förkastningsbrotten) äro utbildade som tensionslinjer under ett starkt torderat överskjutningstryck. SvGeogrÅb. 1940, s. 42. I en del mätinstrument åstadkommer man vridmoment genom att vrida en tråd kring trådens axel. Man säger att tråden torderas. Bergholm Fys. 1: 28 (1953).
SAOB
