TOREADOR tor1eadå4r, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. toreador, fr. toréador; av sp. toreador, vbalsbst. till torear, kämpa mot tjur, avledn. av toro, tjur, av lat. taurus (se TJUR)]
i fråga om utländska förh.: (urspr. beriden) tjurfäktare, torero. Gynther ConvHlex.(1848). Att utlänningar, förledda av Prosper Mérimée och operan Carmen, använda den felaktiga termen toreador i stället för den riktiga ordformen torero. Ekblom Åka 69(1933). Först den högtidliga marschen, beledsagande intåget av sidenklädda ryttare och tofsbehängda toreadorer i broderade jackor. Ruin Gyckl. 38(1934).
SAOB
