SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2006  
TOSA tω3sa2, f.; best. -n; pl. -or.
Etymologi
[jfr sv. dial. tosa; jfr d. dial. (Bornholm) tosa; avledn. av TOSAS. — Jfr TOSIG, TOSING]
(vard.) kvinna som beter sig l. handlar på ett enfaldigt sätt, toka; jfr TOSSA, sbst.1 PT 1904, nr 64 A, s. 2. Och du gamla tosa låter narra dig att tro det! Wester Gorkij Ute 82 (1918). Hon ville spela fin, den tosan. Hedberg Rymm. 165 (1930). Hon tänker att Algot är en vithårig gubbe och hon själv en tosa. Hedberg DockDans. 275 (1955).
Spoiler title
Spoiler content