[av eng. totem, av algonkindial. (sannol. ojibwa) ototeman, utoteman, hans totem. — Jfr TOTEMISM]
om (klass av) djur l. växt(er) l. naturföremål o. d. som hos vissa folkgrupper fungerar ss. emblem för släkt l. grupp l. klan, o. (ofta) vördas ss. anfader l. skyddsande; äv. om avbildning av sådant djur osv.; äv. oeg., om annan symbol. Hvar och en på grafvens påle / målade sin stamfars Totem / som en sinnebild för slägten. Westberg Longfellow Hiaw. 156(1856). Jag ser en egendomlig totem, ett gapande lejon. Dahlin Canada 160(1929). Åhus totem, den heliga ålen, kan simma lugnt. Nutidens sommargäster .. pillar hellre räkor som doppas i majonäs, än sköljer ner luad ål med sprit. Expressen 28 ⁄ 7 2000, s. 8.— jfr DJUR-TOTEM.
Ssgr: TOTEM-DJUR. om djur ss. totem; äv. i allmännare anv., om djur ss. symbol. Westermarck Äkt. 187(1893). (Modeskaparna) tycks ha pratat ihop sig om att göra ormen till säsongens totemdjur. DN 21 ⁄ 3 2004, s. A14. —
-PÅLE. om påle som är utskuren o. bemålad med figurer föreställande totem; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Nilsson PrimRel. 37(1911). Det har hänt .. att scouter efter ett läger på mina marker lämnat efter sig vackra totempålar, i vilka pojkarna .. ristat in sitt tack. SvScoutförbBibl. 28: 250(1944). Djurgården är (efter två förluster) fastbundet runt en totempåle och väntar bara på att yxan ska komma vinande. Expressen 4 ⁄ 3 2004, s. 2.
