TOTALITÄR tωt1alitæ4r l. tω1-, adj.; adv. -T.
som kännetecknas av l. syftar till l. utgår från att ngn l. ngt (i sht parti l. organisation o. d.) har l. skall l. bör ha oinskränkt makt l. auktoritet; enväldig; diktatorisk; äv. i mer l. mindre substantivisk anv. Hildebrand KristnPersp. 75 (1935). Det totalitära, förmyndarskapet, tilltalar mig ej. Rig 1950, s. 125. Orwell skildrar i sin bok ”1984” en totalitär stat, som genom att ändra på språket söker få fullständig kontroll över folks åsikter. Husén Psyk. 220 (1954). Ni har understrukit Ahnlunds djupa engagemang under krigsåren i motståndet mot totalitärt förtryck i tanke och handling. 3SAH LXVI. 1: 221 (1957). Havel finner det fullt möjligt att även den kommunistiska staten låter sig reformeras till den grad att de totalitära anspråken överges. DN 24 ⁄ 11 1989, s. 4.
