[av fr. touchant, p. pr. av toucher (se TOUCHERA)]
(†) som berör känslomässigt, rörande, gripande; äv.: förolämpande l. sårande. Förmantes honom att han intet införer något touchant ord, der han det gör skall han plichta derföre. UUKonsP 19: 394(1690). (Efter att ha börjat gråta) undvek jag alla möjliga andra touchanta tillfällen. MoB 2: 39(1791). Verserne ä’ just ganska touchanta, tillade hon, och borttorkade en tår ur ögat. Wetterstedt Mut. 140(1832). 2NF(1919).
