TOUCHÉ tωʃe4 l. med mer l. mindre genuint franskt uttal, interj.
Etymologi
[av fr. touché(e), p. pf. av toucher (se TOUCHERA)]
(i vissa sporter) rop vid beröring l. träff; äv. bildl.: utrop angivande att ngn känner sig träffad (av replik l. påpekande o. d.) l. att ngt (yttrande l. dyl.) träffat ”prick”. HbiblSällsk. 2: 111 (1839; i biljard). (H. Engdahl) bemöter .. (kritiken av) hans svåra språk: ”Om dessa ord skapar svårigheter för en student måtte han ha sovit sig genom svensktimmarna.” Touchee! Jag sov kanske inte direkt, men jag skrev hästnamn. Expressen 1 ⁄ 7 1990, s. 25.
